Är det ok att skriva att man tycker det är skönt att få vara ensam?

Att man är glad över att veta att man får sova ostört sju nätter?

Att det är skönt att inte behöva ta konflikter med en dagistrött fyraåring på en hel vecka?

Att det känns som en lättnad att inte behöva tänka på att nån annan än jag själv får nåt i magen på kvällen?

Att det är skönt att kunna sova 20 minuter längre på morgonen för att man slipper väcka sötmonstret och köra honom till hans förskola?

 

Jag anser att det är ok att skriva det!

 

Jag vet att jag kommer vara överlycklig nästa fredag när jag ska hämta honom efter jobbet! Och jag vet att jag kommer sakna honom varenda kväll hela veckan! 

 

Men det är ändå skönt! Just nu och här! Att vara helt ensam och inte behöva tänka på nåt! 

 

Så jag struntar helt enkelt i vad man "får" eller "bör" skriva, tycka och känna! Min blogg, mina ord och mina tankar och känslor!

 

 

//Linda - fredagstrött!

Idag har vi diskuterat barnvisor på jobbet. Det finns ju en himla massa sånger som vi lär våra barn, men vad är det vi lär dom egentligen? 

 

"Lilla hästen Plopp, red uti galopp" Vem, eller vad, red hästen Plopp på? Kan en häst rida? Nej!

Bort med den...

 

"Och två par strumpor åt lille, lille bror" Elaka strumpor som åt lillebror... Kan strumpor äta? Nej!

Bort med den...

 

"Här dansar Herr Gurka" Kan gurkor dansa? Nej!

Bort med den...

 

"Nyss så träffa jag en krokodil som körde runt i en bil" Kan krokodiler köra bil? Nej!

Bort med den...

 

"När trollmor har lagt de elva små trollen och bundit fast dom i svansen" Får man binda fast nån som ska sova? Nej!

Bort med den... 

 

"Ekorr'n satt i granen... Hoppa han från tallegren" Öh... En tallgren i granen? Nej!

Bort med den... 

 

"Mors lilla Olle i skogen gick" Helt ensam!!! Ska vi lära barnen att rymma? Nej!

Bort med den...

 

 

Eller oxå fortsätter vi sjunga som vanligt och låter barnen ha roligt! Så kan vi vuxna tramsa vidare och oxå ha roligt! ;-)

 

 

//Linda - oseriös! 

 

 

Nu är det dax att sätta igång igen! Som så många gånger förut... Med träningen alltså! Har hunnit med två gånger denna veckan, och det är ju skitkul! Fattar inte varför jag kommer på massor av undanflykter och anledningar till att inte träna? Jag vet ju att jag mår så mycket bättre när jag gör det. Idioti är vad det är! 

 

Av förståeliga själ kan jag bara träna varannan vecka, men det är ju helt klart mycket bättre än inget! 

 

Så, slut på undanflykter! Från och med nu får enbart sjukdom hindra mig! Eller nja, det kan ju faktiskt dyka upp viktiga aktiviteter med goda vänner oxå! Hoppas ändå kunna träna minst tre gånger min barnfria vecka! Låter väl inte helt omöjligt va? 

 

/Linda - nytränad och svettig!