Inatt fick han först sova en stund i min säng men efter typ en timme gick det inte längre. Då bar jag in honom på hans rum. Sen kom han igen och var törstig. Sen var han kissnödig. Och sen var det läskigt för det var mörkt. Det sistnämnda gick jag inte riktigt med på eftersom han aldrig, under sina fyra och ett halvt år, haft nån som helst rädsla för mörker. Visst, alla kan drömma otäckt och bli rädda, men detta var bara trams. 

Det kändes inte som en jättebra idé att börja diskutera hans påhittade rädsla mitt i natten, när jag var så trött att jag helst ville gråta, så jag ljög! Typ! Jag frågade om han visste vad hans gosedjur gjorde när han sov, och det visste han inte. Då berättade jag att dom skyddar honom! Och eftersom han har tre gosedjur i sängen så klarar dom av att hålla borta allt läskigt utan några som helst problem! Han tyckte det var jättebra och sov gott resten av natten! Och det gjorde jag oxå! 

//Linda - behovslögnare