Stora problem! Och dom kommer vara återkommande varenda onsdag från och med nu... Suck... Greys Anatomy eller Sons of Anarchy? Mina heliga onsdagar har nu blivit problemfyllda och ångestladdade.

Upptäckte även att det är dubbelavsnitt av GA ikväll. Det finns ju inga möjligheter i världen att jag orkar det... Så kanske SoA ikväll och två avsnitt GA på datorn i morgon? Eller skippa ett SoA (man missar nog inte så mycket) och ta reda på hur det gick med alla saker som lämnades ouppklarade i förra säsongens sista avsnitt av GA? Jag får fundera på det en stund... Ca 45 minuter närmare bestämt.


//Linda - bestutsångest de luxe :bigeyes:

Vissa dagar vill jag komma hem, äta mat och lägga sötmonstret så fort som möjligt för jag har så mycket att skriva om här, men ibland, som idag, har jag verkligen ingen aning om vad jag ska skriva... Då borde jag kanske låta bli? Eller oxå skriver jag om varför det är så! Eller varför jag tror att det är så!

Jag tror att det kan vara så att vissa saker (tankar, diskussioner, syner, ord) man utsätts för under dagen biter sig fast och skapar "fortsättning" i hjärnan. Jag kan till exempel läsa Metro på bussen på morgonen och plötsligt fastna för ett ord eller en bild. När det händer så plockar jag fram min älskade iPhone och skriver in några stödord så att jag inte ska glömma av det jag tänkte. Rimligtvis borde ju alla dagar bjuda på intryck som hjärnan vill fortsätta arbeta med, men så verkar det inte vara. Det kan ju bero på allt möjligt. Trötthet, koncentration, humör, ja lite allt möjligt!

Fast egentligen har jag ingen aning! Jag bara gissar, och försöker komma på hur jag fungerar. Och det är verkligen inte det lättaste... Oftast tycker jag själv inte att jag är så himla komplicerad, men ibland undrar jag... ;)


//Linda - önskar intryck! :D

Ja, det var vad jag kände när jag smakade på denna:



Jag hade verkligen förväntat mig nåt betydligt bättre, med tanke på att Nöt-Creme är så himla gott! Men nä... Detta var verkligen ingen höjdare. :(

Tur att resten av helgen INTE var nån besvikelse! Åh vad roligt jag har haft det! Har varit i Ullared med mina "låtsaskompisar"! ;) Vi träffas inte ofta men när vi väl gör det så har vi det så himla roligt! :D

Jag kan inte berätta exakt vad det är som är så himla roligt, men kortfattat så blir ALLT roligt när vi träffas! Underbart! Det är skönt att skratta! Och det är skönt att komma bort ibland och släppa alla "måsten" på hemmaplan.

Jag hade behövt ett par dagar (eller i alla fall ett par timmar...) att vila upp mig på, men så ser ju tyvärr inte verkligheten ut... Väl hemma var det hämtning av sötmonstret som stod på schemat, och sen underhålla honom och se till att han fick lite mat i sig. Sambon? Han är sjuk... Klarar visst inte av en heldag själv med sötmonstret utan att däcka! ;p Nä, han är faktiskt sjuk på riktigt. Troligen influensa med över 40 graders feber... :( Inte kul alls. Jag vill INTE bli sjuk. Och inte sötmonstret heller. Håll tummarna!


//Linda - trött... Och nöjd! :D

Väldigt många verkar ju ha en åsikt om Melodifestivalen i allmänhet och om Björn Ranelid i synnerhet... Jag ska väl inte vara sämre! Jag har dock inte ens hört den så kallade låten, som enligt vissa är ett skämt och enligt andra hysteriskt rolig, så egentligen kanske jag inte borde uttala mig? Men har det någonsin hindrat mig? Nä! ;)

Om nu låten är så dålig, som jag faktiskt förutsätter att den är, så undrar jag vad i h*****e Christer Björkman tänkte när han tog med den låten? Han har ju varit med väääääldigt många år (hur gammal är människan egentligen?) och han, om nån, borde väl veta att väldigt många svenskar inte bryr sig ett skit om Melodifestivalen och om vilken låt som vinner. För jag tror att det är så. Alla dom som egentligen "hatar" Melodifestivalen, och tycker att hela tävlingen är ett stort skämt, röstar på den sämsta låten för att driva med Christer, Sverige och med hela Melodifestivalen.

Tänk nu OM den låten, mot förmodan, skulle vinna och bli Sveriges bidrag i ESC. Tror ni att det går bra för den där? Nä... Det tror inte jag heller. Och vem blir besviken då? Jo, Christer Björkman! Alla skojare som har röstat på Ranelid bryr sig inte ett dugg! Dom tycker bara att det är kul att driva med tönttävlingen, alltså Melodifestivalen. Och dom struntar blankt i om Sverige får kvala in nästkommande år eller inte. Det gör dock inte Christer. Han blir ledsen och besviken och gråter ut i kvällspressen...

Så åter igen undrar jag: Hur tänkte Christer Björkman?


//Linda - ointresserad men inte åsiktslös! :p

På vissa förpackningar står det ju "Förvaras utom syn- och räckhåll för barn". Nu senast läste jag det på tuben med ögonsalva som jag gav sötmonstret för han har fått ögoninflammation. Det blir ju jättekonstigt... För det första så måste man ju hålla tuben typ i ögat för att få dit salvan överhuvudtaget, och då lär han ju garanterat se den. Starkt ljus är oxå att föredra vilket ökar risken att han ska se den ordentligt. Och eftersom han inte har extremt korta armar så lär han ju nå den oxå. (Om jag inte binder fast honom, men det får man nog inte heller. I alla fall inte nu när han är så stor och kan återberätta saker... :rolleyes: ) Ska man tro på allt man läser så blir det jäkligt svårt att få dit nån salva kan jag tala om... Det känns ju som lite slöseri med salva om jag skulle stänga in honom på toaletten, ha lampan släckt och själv stå utanför och spruta in salvan genom en springa i dörren. Känns inte troligt att nån salva alls kommer i hans öga då... Nu bröt jag mot föreskrifterna på tuben och lät honom både röra och se tuben, och han lever än! Vilken tur! :D


//Linda - seriös som vanligt! ;)

När jag flyttade till Göteborg för ca tre år sen, för att bli mamma och sambo, lämnade jag ett antal djur i Tidaholm. Jag hade skaffat medryttare/skötare till Tessan som då bodde hos min syster och snälla mamma och pappa tog hand om min hund Anton och mina katter Sissi och Flisan.

Sissi och Flisan hade levt som innekatter i (i stort sett) hela sitt liv, men när dom fick flytta till mamma och pappa fick dom även möjlighet att vara ute! Det gick verkligen över förväntan! Dom gjorde inga långa utflykter men dom var ute några gånger varje dag. Ibland tror jag att dom sprang ut och in bara för att dom kunde... ;) Flisan kan öppna dörren själv så när hon har tröttnat på att vara ute så går hon helt enkelt in!

Sissi har jag haft sen hon var ca fyra-fem månader gammal gissar jag på. Hon var från början en hittekatt som en kompis tog hand om. På grund av diverse anledningar hamnade hon till slut hos mig, och det har jag aldrig ångrat! Hon var en helt underbar katt! Älskade att ligga i knät och mysa, och hon låg stilla! Vissa katter har ju en förmåga att bara trampa runt och inte komma till ro, men Sissi låg där man lade henne! Hon har alltid haft ett väldigt speciellt läte när hon har jamat. Det var inte några "mjau" som kom ur hennes mun. Snarare "mä"... Det höll på att reta mig till vansinne när hon "marsade" så hon blev kastrerad efter nåt år.

Flisan flyttade till mig när hon var ca 12 veckor. En mycket speciell katt... Hon gör som hon vill. Alltid! Definitivt ingen goskatt. Hon har nog sovit i mitt knä fem gånger under de åren jag hade henne... Hon avskydde när jag fick besök. Då gömde hon sig och kom fram när jag var ensam igen. Hon har dock tagit pappa till sitt hjärta. Han är hennes! Dom har en speciell kontakt och har sina busritualer. För busa vill hon gärna göra, trots att hon inte är nån ungdom längre. Kela är däremot överskattat enligt Flisan!

Idag var det dock dags för Sissi att somna in. :( Hon har varit dålig ett tag och har inte velat äta. Hon har "pratat" mycket så mamma och pappa fick känslan av att hon har haft ont. Idag fick hon en spruta så hon somnade in... Veterinären kunde konstatera att njurarna var "slut", och på nåt sätt känns det bra att veta att nåt verkligen var fel.

Även om Sissi inte har bott hos mig de sista åren så har hon betytt mycket för mig. Hon var ju min "bebis" i jättemånga år. Det gör ont att hon inte finns mer... Det är baksidan med att ha djur man älskar...


Vila i frid, älskade Sissi!


//Linda - ledsen... ;(

Jag är ju inte världsbäst på att lägga in bilder här. Det kommer nån då och då, men jag tycker själv att det är kul när andra har bilder i sina bloggar så jag ska försöka bli bättre på det!

Jag brukar aldrig bli nöjd med hur jag själv ser ut på kort, men tro det eller ej! M, som var med på båtresan i somras och som sprang omkring med kameran i högsta hugg varje vaken minut (kanske även när hon sov, det kan jag inte svara på...), har lyckats ta några bilder på mig som jag faktiskt gillar! :O

Här kommer dom:










Den uppmärksamme läsaren kan se att Mats visar sig på flera av bilderna. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att vi var riktiga kompisar, men icke... Han var en lömsk typ som endast var ute efter att orsaka så mycket smärta som möjligt...

Hoppas jag inte har skrämt er med så många bilder på mig själv. Det var inte min mening! Jag ville bara visa att jag KAN se hyfsat normal ut på bild. Det finns nämligen fler än jag som tvivlar på det... ;)


//Linda - hyfsad!

Idag kom jag på att vi behöver kuddar till soffan. Måste ju ha kuddar som matchar den fina klossalmanackan och det andra som jag ska ha i fönstret mellan orchidéerna men som jag inte har hittat än... Jag hittade en fin, svart gipshund men insåg att den inte skulle få godkänt av sambon så jag struntade i den! Ibland är jag allt bra snäll! :p

Men kuddar har jag visst råkat köpa. Från ellos. Hela fyra stycken blev det.





Alla bilderna är från ellos.se

Jag tror att jag är tvungen att byta ut fönsterlamporna oxå... Och så måste jag hitta nåt passande till fönstret. Det kanske finns nåt fint i Ullared jag kan köpa! ;) Jag har visserligen bestämt mig för att BARA köpa HELT nödvändiga saker. Får se hur det går...

Ny matta ska vi köpa oxå, och det blir nog en likadan som vi hade innan julmattan inhandlades. Kändes onödigt att kemtvätta den gamla för 3-400 när man kan köpa en ny för 400...


//Linda - köpgalen?

Bokrean är tydligen igång, men eftersom min läslust har gömt sig väldigt väl så har jag inte engagerat mig. Tänkte dock att jag kan ge lite tips på bra böcker. Ja, såna jag tycker är bra alltså...

Det finns en författare som skriver helt fantastiska böcker, som jag har nämnt innan. Jodi Picoult heter hon. Jag har läst Allt för min syster, Skulden, Fösvinnanden, 19 minuter, Den tionde kretsen och Change of hearts. Jag rekommenderar varmt allihop! Och till er som har sett filmen "Allt för min syster" och inte tycker att ni behöver läsa boken vill jag bara säga: Läs den ändå! Den är så mycket bättre! Filmen slutar inte alls som boken. Jag blev väldigt besviken...

För er som gillar otäcka, spännande böcker kan jag rekommendera Kråkflickan och Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Det är de första två böckerna i trilogin "Viktoria Bergmans svaghet". Jag väntar med spänning på den sista som kommer ut i maj om jag inte minns fel!

Johan Theorin skriver oxå bra böcker. Handlingen i hans böcker utspelar sig främst på Öland. Hittills har jag läst Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge, dvs de böcker som "hör ihop". Även här ska det tydligen komma fler böcker i samma serie, eller vad man ska kalla det...

Christina Larsson är en annan favorit. Hennes böcker utspelar sig i Göteborg och det gör det extra roligt! Eller roligt kanske är fel ord, för hon skriver ganska spännande kriminalromaner... 5:e Moseboken, Slaskjobbet och Du kommer inte undan har jag läst hittills. Upptäckte nu att hon släppt en fjärde bok, Silhuetten. Den måste inhandlas...

Jag gillar även Mari Jungstedts och Camilla Läckbergs böcker.

Av ovanstående författare är det visst bara Jodi Picoult som inte har böcker som handlar om samma personer. Alla de andra har flera personer som förekommer i alla sina böcker.

Om man behöver nåt lättläst och roligt så kan jag tipsa om Sophie Kinsellas böcker. Hon har skrivit många böcker som jag har skrattat högt åt när jag har läst dom. Perfekta, lättlästa semesterböcker!

Det finns ju naturligtvis massor av andra böcker som är minst lika bra, men jag kan ju inte skriva upp alla som jag har läst... Då skulle jag ha att göra lääääänge!


//Linda - letar vidare efter läslusten. Tror att den är nära nu! :D

Sötmonstret har fortfarande blöja. Både på natten och på dagen. Han kissar på toan nån gång ibland när vi frågar men inte regelbundet. Ibland vill han helt enkelt inte och vi vill inte tjata. Det kommer när det kommer. Vissa barn är ju jättetidiga med att sluta med blöja, men inte sötmonstret! Han är tidig med en del andra saker i stället! Han kan t ex massor av bokstäver och siffror och det är inte illa för att vara snart tre år! Men jag misstänker att han är ett helt normalt barn ur de flesta avseenden. Och det känns helt ok! Inte illa att bli normal med såna föräldrar han fick... ;)

Ikväll hade han, som vanligt, tagit av sig byxorna. Det är tydligen väldigt skönt att gå utan byxor? Alltså struttade han omkring i bara blöja (och tröja, men det har inte med saken att göra...). Han stod och tittade på tv (ja, stod... Varför sitta liksom?) och började dra i sin blöja. Jag frågade om han skulle kissa på toan. Först sa han nej, men sen ångrade han sig. Han skulle kissa på toan. Själv. "Mamma inte följa med!"

Han gick till toan och stängde dörren. Hans nyfikna mamma följde förstås efter och öppnade dörren helt ljudlöst. (Jag kanske skulle börja extraknäcka som spion?) Jag stod utanför och kikade genom en smal springa och såg hur han tog av sig blöjan, lade på barnsitsen på den vanliga toaringen och klättrade upp, satte sig till rätta och kissade! :thumbup: Duktig kille!

Jag är medveten om att det absolut inte behöver betyda nånting alls, mer än att han var kissnödig och hade lust att kissa på toan. Idag. I morgon är en annan dag, och då kanske han inte vill alls! Men skit samma! Jag är stolt idag, och det var han oxå! Tror faktiskt att även sambon var riktigt stolt, för han föreslog ett belöningssystem. Ett kryss i almanackan för varje toakissning. Efter 10 kryss får han en (billig...) leksak. Sötmonstret alltså. Inte sambon. Han kan det här med att gå på toa. ;)


//Linda - stolt monstermorsa! :love:

Ja, jag erkänner. Jag är egentligen fruktansvärt dåligt insatt i hela kungasystemet men jag tycker mig ändå ha rätt att ha åsikter!

Tidigt i morse födde Viktoria en prinsessa. Daniel höll presskonferens kl 07.00. Och ve och fasa! Han hade vit skjorta, slips och kavaj (kostym?) på sig!!! Och han hade kammat håret! Öh... Ja? Han är trots allt Prins, och efter alla skriverier som varit tidigare om att han är en "vanlig" kille så känner i alla fall jag att det var helt rätt klädsel. Tänk om han istället haft mysdress på sig... Då hade väl alla som kritiserat Viktorias val av make fått vatten på sin kvarn. Kan bara tänka mig vilka rubriker det hade skapat!

T ex: Prins Daniel tar inte sin uppgift på allvar! Eller varför inte: Prinsen blev en groda igen! Jag är övertygad om att de flesta tidningar kunde kommit på både bättre och sämre rubriker på löpsedlarna...

Enligt mig har Viktoria gjort ett bra val av make! Hon har visat att kärlek är viktigare för henne än gamla traditioner och det är sunt!

Jag kan tycka att det är lite fånigt med monarki, men det stör mig inte direkt heller. Det liksom bara är så. Jag kan till och med tycka att det är kul att läsa skvallertidningar om vad alla kungligheter har för sig. Ibland kan jag tycka synd om dom, de får aldrig vara i fred, men samtidigt så blir det ju så när man är en offentlig person. Och ska vi nu ha våra kungligheter så kommer det att skrivas om dom. Och dom kommer förföljas, hängas ut, fotograferas och lite till. Jag är ganska övertygad om att hela kungafamiljen är införstådda med det... Dom är ju dock mänskliga och kan göra misstag, precis som alla andra. Skillnaden är att det inte skrivs böcker och skapas löpsedlar om vanliga "Svenssonmisstag". Och det är i alla fall jag glad för! ;)


//Linda - en vanlig Svensson!

Idag pratade jag med en av mina arbetskamrater, och vi började prata om hur livet skulle vara om allt vore som i filmerna. Tyvärr hann vi inte prata så länge om just detta, men det såddes lite tankar i mitt huvud!

Tänk om allt vore lika enkelt som det, många gånger, är på film. Som C (arbetskamraten) sa så kan folk i filmer bara släppa allt, strunta i jobb, köpa en biljett på första bästa flyg (där det alltid finns en biljett ledig, eller oxå fixas det fram en på nåt märkligt sätt) och åka dit de behövs just för stunden.

Jag undrar:
*Vem tar hand om eventuella barn och husdjur?
*Vad säger arbetskamraterna när en kollega bara försvinner ett par dagar?
*Finns det verkligen alltid pengar till en flygbiljett?
*Hur hinner människan packa det som behövs (för visst har dom alltid väskor med sig)?
*Är det logiskt/rimligt att vara så impulsiv?

En annan sak som jag tycker är lite kul att tänka på är vilken film som är mest lik mitt liv! Den jag först kommer att tänka på är "På smällen"... För er som inte har sett den kan ni se en trailer här. Kort berättat så handlar det om en tjej som blir med barn väldigt snabbt... :blush:

Vad annorlunda allt hade varit om mitt liv i stället påmint om Australia eller Dirty Dancing! :rolleyes:

Vilken film är mest lik ert liv?

Tack C för material till dagens blogginlägg! :D


//Linda - hade gärna upplevt Australien tillsammans med Hugh Jackman... ;)

Ja, det lär väl knappast ha undgått nån att det är fettisdagen idag? Själv tycker jag semlor är överreklamerade... Och så tycker jag det är löjligt att börja sälja dom precis efter jul. Ungefär lika dumt som att börja julpynta och spela julmusik i affärerna redan i oktober... Och även lika dumt att börja sälja vinteroveraller i september så dom är så gott som slut när man tänker köpa en i oktober/november då man har hyfsad koll på vad man vill ha. Hallå! Vinteroverall!!! Vem orkar sätta sig in i alla overallers funktioner i augusti liksom? :question:

Men nu var det semlor detta skulle handla om... Jag gillar inte semlor. Och inte vanliga bullar heller. Och inte bröd. Däremot gillar jag wienerbröd. Jag har tänkt ganska många år att jag skulle testa en wienersemla men det har inte blivit av. Förrän idag! Och den var jättegod... Nu vet jag inte om jag ska vara glad eller ledsen? Klart att jag är glad för att jag oxå kan äta semla, men samtidigt har jag ju sluppit (minst) en kaloribomb varje år. Så jag är lite ledsen oxå. Det har på ett sätt varit skönt att kunna säga, helt ärligt, att jag inte har ätit en enda semla för det är inte gott. Nu kan jag inte säga det längre. Jag har dock inte tänkt att äta nån mer. En semla på fettisdagen räcker gott och väl! Så jag tänker då rakt inte äta fler, även om nån kastar en efter mig! Eller nja, kanske då. Men jag tänker i alla fall inte köpa nån mer! I år alltså... :p


Bild från google


//Linda - ja, jag tränade innan jag åt den! ;)

Den har försvunnit! :bigeyes: Jag förstår inte var den har tagit vägen? Visst, mitt läsande brukar gå i perioder men jag brukar alltid läsa något. Och i stort sett varje dag. Nu har jag inte läst på jättelänge. Jag har nog börjat i tre olika böcker de senaste fyra månaderna, men jag kommer ingenstans. Det är jättetråkigt. Jag saknar det! Jag började läsa Eldvittnet av Lars Kepler strax efter jul för jag fick den i julklapp men jag har bara läst två kapitel... Jag har försökt komma igenom en bok av Nora Roberts hur länge som helst men det går bara inte. Och då skriver hon väldigt lättlästa böcker. Jag började även läsa en bok på jobbet härom dagen som verkar riktigt rolig, men inte heller det verkar gå. :(

Jag har dock en egen liten teori, och att det är att jag istället för att läsa skriver här. Det kanske tar ut varandra på något sätt? Och ja, jag tillbringar en hel del tid framför datorn när sötmonstret gått och lagt sig så det blir ju en del läst här på bloggar, facebook och i olika forum. Det kanske är tillräckligt? Ja, uppenbarligen är det så. I alla fall för tillfället.

Jag hoppas och önskar innerligt att läslusten kommer tillbaka. Snart! Jag saknar mina böcker och jag skäms nästan över att berätta att jag inte ens har läst hälften av alla böcker jag köpte på bokmässan i september... ;( Hur ska detta sluta! Tänk om jag inte har lyckats läsa ut dom till årets bokmässa? Då kommer ju mitt bättre jag försöka få mig att inte köpa nya böcker. Och det kommer jag inte gilla!

Om nån, mot förmodan, skulle se nåt som ser ut som min försvunna läslust så var snäll att skicka hit den! Tack på förhand!


//Linda - från läslus till skrivlus! ;)

Ibland, när lusten faller på, så gör jag lite kort. Det brukar oftast bli nåt snabbt ihopslängt innan man ska på kalas eller liknande. Jag är inte särskilt duktig, men det är roligt! Och folk brukar bli glada av hemgjorda kort har jag märkt! Här kommer några bilder på kort jag har gjort:


Det allra första kortet jag gjorde.


Grattiskort till en kompis.


Grattiskort till "broren".


Julkort.


Välkommen till världen-kort!

Jag köper det mesta på Panduro, men sparar även fint papper, fina band och snören, vissa tyger och annat krafs! ;) Det går att göra mycket med lite!


//Linda - pysslig!

Idag har vi varit på Universeum! Det var premiär för mig och sötmonstret men det kommer garanterat bli fler gånger! Det fanns jättemycket att titta på! Massor av fiskar i olika storlekar. Det var en ganska häftig känsla när den stora såghajen simmade över oss! Ormarna var otroligt vackra, men jag var tacksam att de var ordentligt instängda... När det står "Världens giftigaste orm" på informationsskylten så känner man sig inte så kaxig... ;)

Regnskogen var rolig! Där sprang det omkring jättesöta apor som var ganska tama. Dom hoppade ner i barnvagnar och var väldigt närgångna. Sötmonstret var väldigt fascinerad av dessa söta små djur! På bilden en goeldisapa.



Dagen höjdpunkt, enligt sötmonstret, var dock polisbilen som han fick sitta i. Den tutade och blinkade och var, så klart, rena drömmen för en biltokig liten kille! Han blev helt förkrossad när vi till slut fick slita ut honom från förarsätet med milt våld...

När jag gick omkring i regnskogen tyckte jag att det vore kul att ha en apa som husdjur. Dom är ju trots allt ganska små och behändiga. Och otroligt söta! Sen, när jag kom hem och såg hur sötmonstret härjar i lägenheten, kändes det som en mindra bra idé... Det räcker gott och väl med den apa vi har! Och visst finns vissa likheter mellan vårt sötmonster och en apunge? ;)




//Linda - apmorsa?

Igår hade jag dålig fantasi och tänkte anta en utmaning som jag hittade i Växelhäxans blogg. Det gick inte så bra... Idag har jag visserligen inte lika dålig fantasi, men nu är jag inställd på att göra den förbannade utmaningen, så nu jäklar!

VAD GJORDE DU FÖR 10 ÅR SEN?
Oj... Det var alltså 2002 och jag var tjugo..., hmm, tio år yngre! Jag tror att jag bodde i Floby då. Jag har pinsamt dålig koll på en himla massa år, men jag skyller allt på depression och Zoloft. Jag jobbade troligen i hemtjänsten i Tidaholms kommun och vantrivdes. Jag kan fortfarande drömma mardrömmar om den tiden...

VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Då var jag nyanställd på mitt nuvarande jobb! Firade ettårsdag på jobbet i tisdags med kladdkaka!

FEM SNACKS DU GILLAR
Ostbollar
Ölkorv
Hjärtan (såna där spröda med hål i och nån ost/löksmak)
Chips (bara goda smaker! ;) )
Ostbågar (gärna sega)

FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Here without you
Apologize
I'm yours
Hej mitt vinterland (fråga inte...)

FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR
Köpa en bil
Köpa ett hus
Köpa en katt
Resa med min familj
Köpa mer saker! (Ja, jag gillar att shoppa!)

FEM SAKER JAG ÄR DÅLIG PÅ (var egentligen dåliga vanor men jag ändrade lite)
Vara tyst när vi lagt oss...
Ställa in frukostdisken i diskmaskinen (men det är enbart för att inte störa sambon, som inte blir störd...)
Köra bil lagom fort på vägar där hastigheten ska vara 70 km/h eller mer.
Städa
Ringa jobbiga telefonsamtal (de flesta alltså... :S )

FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Läsa
Göra kort
Träna
Umgås med familj och vänner
Blogga

FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I
Leopardmönstrat eller annat djurmönster
Stilettklackar (för då skulle jag inte kunna gå...)
Mintgrön kavaj med axelvaddar
Skrikigt mönstrade tajts/leggings
Extremt kort kjol (så vecken under rumpan syns)

FEM FAVORITLEKSAKER
Datorn
Min iPhone
Träningsredskapen på Curves
Sötmonstret (Nej, jag vet, han är ingen leksak. Men han är rolig att leka med!)
Sambon (Va? Är inte han heller en leksak? Jo... ;) )

FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN
Åsa (Tant Skarp)
Ulrika
Annelie (Fricco)
Hanna (Malumbub)
Jennifer

Jaha! Det var det! Hoppas det ser vettigt ut när jag publicerar det. Annars börjar jag gråta eller nåt...


//Linda - utmanad och utmattad! ;)

Jag antog en utmaning, slet som ett djur och fixade länkar och ansträngde mig. Sen såg hela inlägget ut som "klipp-och-klistra" när jag publicerade det så jag raderade hela skiten...

Det var dagens bloggansträngning det.

*dubbelsuck*


//Linda - ännu mer suck... :(

Det är ju oftast inte särskilt kul att tappa saker. Jag har tappat några örhängen, och det är riktigt tråkigt. Ofta har man ju bara två likadana örhängen och sen står man där med bara det ena. Inte kul... Det är inte kul att tappa knappar heller. Även om jag brukar vara duktig och spara de extraknappar som man ibland får med nya kläder så finns dom aldrig när jag ska ha dom. Märkligt? :question: Det där superbra stället som jag lägger dom på borde vara lättare att komma ihåg än vad det är i dagsläget...

En gång tappade jag bort mina armband. Ungefär 15 armringar och ett nitarmband. Jag letade överallt men dom var som uppslukade. Av lägenheten. För jag visste att dom skulle vara i lägenheten. Det var dom oxå, när jag till slut hittade dom. Dom hade gömt sig bakom kläderna i hallen... :blush: Tappat plånboken har jag aldrig gjort, men det vore ju riktigt tråkigt. Den blev dock stulen en gång, men körkort och diverse andra kort hittades. Plånboken var strimlad, men jag blev som tur var inte av med nåt värdefullt. Bara lägenhetsnyckeln, och det var ju lite obehagligt när man tänker på det. Fick dock låset utbytt dagen efter den blivit stulen.

Tålamodet kan man tappa oxå. Det är inte heller så kul... Jag känner mig alltid väldigt misslyckad när jag gör det. Jag borde kunna låta bli att bli arg på sötmonstret/ sambon/de 18 barnen på förskolan, men ibland tar det helt enkelt slut. Tålamodet alltså.

Nåt som jag har tappat, men som jag inte saknar ett dugg, är 2,6 kg kroppsfett!!! Och en jäkla massa cm! Och nästan 3 kg! Heja mig!!! :thumbup:


//Linda - firar med lite Marabou Black! :D

För ganska många år sen, innan jag var aktiv på nätet, nämnde min syster nåt om hennes kompisar och syftade då på folk som skrev på samma forum och som hon bara hade träffat ett fåtal av. Jag tyckte att hon var urfånig! Kompisar var såna man träffade och som man ringde till enligt mig. Tror att jag fällde nån spydig kommentar om låtsaskompisar oxå... :blush:

Nu vet jag bättre! Jag har massor av kompisar på nätet! Många av dom har jag träffat några gånger, men vissa "pratar" jag endast med framför (bakom?) dataskärmen men jag ser dom som mina kompisar ändå!

Vi, jag och mina "låtsaskompisar", har varit på bokmässan ett antal gånger. Det har blivit en uppskattad tradition oavsett om man är bokmal eller inte! Vi var även i Ullared förra våren och ska dit i år igen. Det känns nästan lite manligt när vi träffas... För visst är det mest män som har smeknamn på varandra? ;) Vi har ju våra nick och vissa följer liksom med. Så den 3:e mars kommer pemi, Use, Bansan, Des, Bubblan, Krattan, Akå och jag (Syrran!) göra Ullared osäkert! Vissa av namnen är till och med smeknamn på smeknamnen... Det ni! ;)

Jag ser verkligen fram emot våra träffar och vet att de övriga inblandade oxå gör det! Synd bara att det blir så sällan, men det är inte lätt att samla ihop alla på samma gång. Vi bor ganska utspritt och många av oss har familjer och djur att ta hänsyn till.

Tack mina underbara "låtsaskompisar" för att ni finns! Ni är guld värda! Jag kan dela både glädje och sorg med er och jag vet att ni bryr er på ett äkta sätt! Ett sånt sätt som bara vänner gör! Jag kan be om råd, oavsett om det gäller klädval eller allvarligare saker. Det finns alltid nån där att fråga, prata med eller lyssna på! Tack!


//Linda aka Syrran!