Precis som med kärlek så finns det även olika sorters vänskap. Jag har en slags vänskap till min sambo, en annan till min mamma, ytterligare en till min syster och sen finns ju vänskapen till vänner. Så klart... ;) Jag är ingen sådan person som har fullt av vänner utan jag har några få, nära vänner och det trivs jag bra med.

Min allra bästa vän är även min äldsta vän. Dock inte äldst till ålder, utan den vän som jag har känt längst. Våra mammor var vänner sen barndomen och det föll sig naturligt att vi också skulle umgås. Det skiljer endast tre veckor och två dagar mellan våra födelsedagar, så man kan kalla oss jämngamla! När vi var fem år blev vi grannar. Det är ca 150 meter mellan husen där vi bodde. Vi har gått på lekis tillsammans och där "slogs" vi om samma kille! ;) Vi har även gått hela grundskolan tillsammans, det var först på gymnasiet som vi inte längre träffades i skolan varje dag. Vi träffades dock ändå eftersom vi hade våra ponnyer i samma stall på "min" gård.  

Visst fanns det perioder när vi tröttnade på varandra, då umgicks vi inte alls, men vi har alltid "hittat tillbaka" till varandra. Precis som det ska vara med en riktig vän så spelar det ingen roll om man pratar varje dag, en gång i veckan eller en gång i halvåret, man bara börjar där man slutade sist.

Jag tror att denna vännen skulle ställa upp på vad jag än ber henne. Behöver jag (eller någon annan) hjälp så ställer hon upp. Hon vänder hellre ut och in på sig själv än säger nej. Hon är helt enkelt en sån person! Det finns tyvärr inte så många såna... I det avseendet är nog hon en bättre vän än vad jag är. ;)


/Linda - lyckligt lottad!