I morgon ska vi åka till mina hemtrakter för att fira påsk. Det känns verkligen som att åka hem och jag längtar! Det gör jag varje gång vi ska åka dit, hela familjen. När jag sen har varit där ett par dagar så längtar jag hem igen. Till mitt andra, riktiga hem. Eller var är hem egentligen? Det borde väl vara där man känner sig hemma, vilket måste innebära att jag har två hem! Det är faktiskt ganska skönt!

Jag känner mig dock inte lika hemma i Tidaholm längre. Det blir mindre och mindre hemma. Troligen för att jag inte är där lika ofta nu för tiden. Och det är ju bra. Eller? Jo, jag vill ju vara HEMMA med mina killar, men samtidigt känner jag hur jag glider ifrån mina vänner. Det är ju dock inte längre från dom till mig än från mig till dom... ;)

Trots att jag ska vara hemma (borta?) tills på söndag så kommer jag inte hinna allt jag vill göra. Jag vill rida, träffa ALLA mina kompisar, hälsa på mormor, farmor och farfar och bara slappa. Tyvärr är jag tvungen att prioritera skolan (som jag fatiskt inte är helt klar med än... ;) ) så det är bara att inse sina begränsningar. Mormor kommer i alla fall få besök av oss, om det passar henne. Hon har inte träffat varken mig eller sötmonstret på jättelänge. Om han behagar vara frisk... Han har hosta och feber. :( Hoppas verkligen att han är frisk så han kan hälsa på sin gammel-mormor!


/Linda - tillfällig hemvändare!