Ja, livet alltså. Det känns faktiskt som om vi börjar få in lite rutin i vardagen. Det har vi aldrig haft innan! ;) I alla fall inte i vårt gemensamma liv. Vi ska bara få ordning på matlagningen på kvällarna oxå. Den är det lite si och så med när inte jag fixar maten... :P

Sötmonstret har haft vattkoppor. Förra måndagen upptäckte vi några prickar i ansiktet på honom men trodde först inte att det var vattkoppor då jag hört/läst att det brukar börja på bålen (vet inte varför jag trodde att han skulle vara som de flesta andra...). Så han fick gå till dagis som vanligt. Vi bad naturligtvis "fröknarna" att vara uppmärksamma på om prickarna såg konstiga ut på nåt vis, eller om han fick fler, men dom tyckte inte att det hade ändrat sig under dagen. På kvällen fick han feber och nån mer prick så då blev det inget dagis på tisdagen. Sen kom det några prickar/blåsor varje dag och idag har han varit på dagis för första gången på en drygt vecka. Han har fortfarande sårskorpor kvar, men det ska ju inte vara nån fara. Undrar hur många han lyckades smitta ner på måndagen när de första prickarna kom... ;) Han har skött sig kanonbra under hela tiden och har knappt kliat sig alls. De första dagarna fick han Tavegyl, men sen har han klarat sig utan.



Stolt, prickigt sötmonster i nya solbrillor!

Jag har tänkt att jag ska börja cykla till jobbet, men oj vad många ursäkter jag kommer på för att inte göra det... Det kan ju börja regna och jag har inga regnkäder, jag blir jättesvettig när jag kommit fram och eftersvettas säkert i ett par timmar, jag kanske får ännu mer ont i höften och då kan jag inte gå och så kanske jag får skavsår i rumpan och då kan jag inte sitta heller! Ja, ni hör ju... Hur som helst så är det ju tanken som räknas, och jag TÄNKER börja cykla. Jodå! ;)


/Linda - ursäkternas mästare! :P