Idag är det 25 år sen Olof Palme mördades. Det kan väl knappast ha undgått nån? Jag minns den dagen väldigt väl, men på grund av en helt annan anledning. Det var nämligen den dagen vi köpte vår första ponny, Chester.

Chester var en 5-årig, brun New Forest-valack som vi (jag och min syster) köpte tillsammans med våra föräldrar. Han kostade hela 7000 kr och jag och min syster bidrog med 1000 kronor var. Vi hade ridit ca ett år på ridskola och lånat två ponnyer en sommar. Vansinne att köpa/få en egen ponny så tidigt! ;) Vi hade dock stor hjälp av mamma och även av "moster". Och det behövdes, för Chester var en herre med mycket egna idéer...

Han ville t ex inte gå ensam ut från gårdsplanen. Då stegrade han sig. Det slutade med att han fick backa ut från gårdplanen x antal gånger... Sen kom han på bättre tankar! :D Om han blev lämnad ensam inne i stallet så slet han sig. Jag vet inte hur många gånger vi försökte hålla honom, både i träns och grimma, men när han väl stack så fanns det ingen som kunde stoppa honom. Inte ens pappa. Han muttrade nån gång om att det borde väl gå att hålla emot så han försökte, men tji fick han! Han lyckades dock "springa" med lite längre än vad jag och syrran gjorde. Han hade något längre ben!

Chester var även livrädd för regnkläder. Det gick inte att hämta honom i hagen när man hade regnkläder på sig. Det märkte vi när han hellre hoppade över/genom taggtråden (ja, man fick ha taggtråd på den tiden. Tyvärr...) än att bli fångad av en prasslande matte. Vår teori angående rädsaln för prassliga saker var att någon försökt få honom att sluta stegra sig genom att släppa en plastpåse med vatten i huvudet på honom. Han var nämligen även väldigt rädd om öronen.

Vi brukade träna dressyr för en tränare som kom hem till oss. Hennes kommentar om Chester i början var att han var lika lätt att böja som ett trästaket... Och det låg verkligen något i det. Han var definitivt ingen ponny man fick nåt gratis från. Man fick kämpa! Han kunde inte hoppa heller. Han stannade framför hindret och hoppade stillastående. När han vant sig av med det så började nästa hyss: att slänga sig till höger direkt efter hindret. Då fortsatte matte oftast rakt fram... :S

Trots alla dessa små egenheter så älskade vi vår ponny! Så klart! Och vårt tragglande och tränande gav resultat. Vi har tävlat hoppning, dressyr, fälttävlan, körning och vi lånade även ut honom till ridkubbens gymkhanalag. En hyfsad all round-ponny med andra ord! ;)



Det är kul att drömma sig tillbaka ibland! Tänk att man kan minnas en specifik dag så väl som inträffade för så länge sen! Och fy vad gammal jag känner mig helt plötsligt... ;)


Linda - har en egen "minnenas afton"