Tappat (bort) plånboken. :( Skrev ju för ett tag sen om att jag minsann aldrig tappat den, men nu verkar jag ha gjort det. Den är i alla fall borta. Jag har spärrat kort och förlustanmält körkort, precis som man ska. (Skippade träningen för att kunna ringa runt till diverse ställen. :( ) Så antagligen hittar jag plånboken snart... Sånt händer ju allt som oftast, att saker är helt borta och sen dyker upp igen. Ofta på nåt jättebra ställe som man letat på ca 279 gånger...

Jaja. Det är inte lönt att gräma sig över detta! Jag hade i alla fall inga pengar i den, och det är ingen som har gjort några uttag på mitt kort. Det kunde alltså varit mycket värre!

Det är faktiskt inte särskilt ofta som saker INTE kunde varit värre! Och det är ju bra! ;) Man måste se det positiva i saker om det går!


//Linda - tar ett par ostbollar till njuter av livet som tillfälligt ensamstående utan barn! ;p

Just nu längtar jag efter riktig vår! Jag tror att den är på gång, men det är svårt att veta... Idag har vi i alla fall haft en riktigt härlig dag! Några regndroppar kom det på eftermiddagen, men i övrigt var det perfekt!

Jag längtar även efter sista delen i trilogin Victoria Bergmans svaghet. Pythians anvisningar heter den, och den ska komma i maj. Äntligen! Som jag har väntat! Jag tror att min läslust kommer tillbaka så fort jag får den boken i mina händer! Födelsedagspresent kanske? ;)

Jag längtar oxå efter att få sova en hel natt, utan att behöva vakna av snarkningar... Nä, jag ska inte bara skylla på sambons snarkningar. Jag är innne i en period då jag sover fruktansvärt dåligt. Har svårt att somna, är väldigt lättväckt och har svårt att somna om. Gissa hur trevlig jag är för tillfället...?

Jag vill träna oxå! Det längtar jag efter! Jag skulle gjort det idag men min höft protesterade. Den tyckte inte att HLR-utbildning var nån bra idé alls. Det tyckte dock jag, men då blev det som det blev... Jaja, Curves finns kvar på torsdag oxå och då tänker jag åka dit!

Nåt som jag oxå längtar efter är att tatuera mig igen... :blush: Hoppas på att kunna göra det innan sommaren, men det beror på ekonomin... Men önska går ju! Pengar eller presentkort hos nån bra tatuerare är ju bra födelsedagspresenter... *host* ;) (Antar att mamma och pappa läser...)


//Linda - full av längtan!

Vissa saker minns man inte alls. Som t ex vem som var kung 1874. Typ... Eller att ta med de nya schematiderna till sötmonstrets förskola. Eller att vattna orchidéerna... Och alla andra blommor oxå för den delen. (Eller ALLA kanske är ta i... Det kryllar inte av blommor här direkt. Vilket kanske inte är så konstigt!) Jag är även pinsamt dålig i geografi och kan inte alls komma ihåg var olika länder ligger i förhållande till varandra.

Andra saker kommer jag ihåg lite FÖR bra. I alla fall enligt sambon... Jag minns till exempel sånt vi tjafsade om för ca tre år sen. I detalj! Jobbigt för honom! ;p

Jag minns vad sambon hade för kläder på sig kvällen vi "blev ihop". Jag minns vad förra sambon hade på sig kvällen då vi träffades. Jag minns självklart även vad jag hade på mig vid dessa tillfällen...  Jag minns första gången jag red vid två års ålder. Jag minns exakt hur det kändes när jag lärde mig läsa vid fyra och ett halvt års ålder. Och vilken bok det var.

Sen minns jag helt oväsentliga saker... Varför kommer jag ihåg vad Pernilla Wahlgrens barn heter? Jag bryr mig inte om varken henne eller hennes barn, men jag har väl råkat läsa nån skallerblaska nån gång hos frissan. Så alltså vet jag att hon har fyra barn, och även vad dom heter. (Alltså inte så att jag inte tycker om henne. Jag har inget emot henne. Hon verkar snäll. Men jag BRYR mig liksom inte!) Jag har även ofrivillig kunskap om diverse andra "kändisar" och kan tala om för sambon vem som är ihop med vem, vilka som har gjort slut och vilka som har barn och med vem. Jag kommer fortfarande ihåg telefonnumret till en kille jag träffade på Teneriffa 1996 (?). Jag kommer även ihåg ramnumret till cykeln jag fick när jag fyllde tio år och många av telefonnumren till mina kompisar jag hade på låg- och mellanstadiet.

Dessa oväsentliga saker borde lämna plats åt nåt vettigare. Kan man ju tycka... Kan dock vara bra att skylla på om jag råkar glömma nåt viktigt! "Nä, tyvärr, jag glömde. Jag har fullt upp med att komma ihåg ramnumret till min kakigröna DBS!" ;)


//Linda - onödigt bra minne. Ibland... :D

Nä, jag insåg idag (igen) att min ofrivilliga språkpolissida inte bara reagerar när jag ser felstavade saker och läser ord som ser fula ut i mina ögon. Den reagerar även STARKT när folk (idag var det sambon som fick sig en skrapa) säger vissa saker.

För några år sen sa de flesta i min närhet "alles". Till exempel när rapporteringen på jobbet (hemvården) var avklarad. "Så! Det var alles!" Jag fick krupp och gröna utslag. Nästan... Jag vet inte vad det var som fick mig att reagera så starkt men det kryper verkligen i hela mig när jag hör "alles". Fortfarande. För det finns dom som fortfarande använder det. Jo. Det är sant!

"Änna" är ju oxå ett väldigt populärt uttryck. I alla fall i Göteborg. Det har lyckligtvis avtagit lite, eller oxå har jag vant mig? Oavsett vilket så kan jag leva med det! ;)

Och sambon då? Jo, han sa det värsta, värsta man kan säga enligt mig! Han och hans kompis skulle ta "en varsin" ryggsäck. Det heter inte EN VARSIN! Det heter varsin! Eller en (ryggsäck) var! Minns ni "Småstjärnorna" med Agneta Sjödin? Vecka efter vecka talade hon om för barnen att dom skulle få en varsin pokal sen. Huuu... Och i tv? Jösses... Varför sa ingen till henne? (Det förvånar mig lite att sambon säger/sa så. Han är bara snäppet efter mig på språkpolisskalan...)

Och när jag ändå är igång och gnäller så vill jag passa på att gnälla på nomnom... Var kommer det ifrån? Och varför säger/skriver man så? Det varken ser klokt ut eller låter klokt. Min avsky mot det hänger troligen ihop med det fruktansvärda bebisspråket som verkar sprida sig värre än influensan...

Ja, jag är fortfarande sjuk och har därför inget bättre för mig än att gnälla just nu. ;p Sorry!


//Linda - är "änna" trött på att vara hemma...

Det är verkligen lagom ansträngande att pyssla när man har feber. Bara att luta sig tillbaka i soffan när man blir trött!

Idag har det blivit namnskyltar till våra garderober på jobbet:



Jag är ju ganska svart-vit, Anna är Desigual-typen (tycker mönstret och färgerna påminner om Desiguals stil) och Josefin är vår Ur&Skur-fröken! Så jag har faktiskt tänkt till och ansträngt mig!

Nu ska jag duscha och sen hämta monstret!


//Linda - pysselfröken!

Ja, jag är sjukskriven veckan ut. Har fortfarande feber varje dag. Det sliter på kroppen... Var på vårdcentralen för att få ett sjukintyg idag. Fick även Rinexin utskrivet för doktorn tyckte att jag var onödigt svullen i näsa och hals. Förhoppningsvis försvinner även det otäcka slemmet...

Det är faktiskt riktigt jäkla pisstråkigt att vara hemma... Har gjort två kort i dag oxå, men det är precis vad jag orkar. Nu ska jag slöa en stund innan jag ska hämta monstret på förskolan. Lite frisk luft kan ju inte skada...


//Linda - sååå trött... :(

Jag har inte så mycket att skriva. Är fortfarande sjuk... Feber som kommer och går, så i morgon ska jag till vårdcentralen för jag måste ha ett sjukintyg. :(

En fördel med att vara hemma ensam är att jag har tid att göra kort. Jag orkar egentligen inte, så resultatet blir därefter, men det är kul ändå!

Dom här två gjorde jag för ett tag sen:




Och dom här har jag gjort idag:




Det översta kortet blev grattiskort till mormor! Hon blev jätteglad! Resten vet jag inte vad jag ska göra med, men jag antar att dom kommer till användning!


//Linda - pysslig och febrig...

Vad är tanken med att visa gamla filmer i 3D på bio? Tjäna pengar är väl troligen det enda rätta svaret... Jag ser mest problem. Förvånande va? ;)

Jag tänker så här:
Nytt par som ska gå på bio på första dejten. Pirrigt och nervöst, och självklart massor av förväntningar! (Man minns ju hur det var... ;) ) Tjejen är så klart uppsnoffsad och tillfixad och har tillbringat timmar framför spegeln för att få till den rätta, naturligt fräscha looken. (Ja, jag överdriver...) Väl på bion så möter hon, den nästan lika uppsnoffsade, killen och de bestämmer sig för att se den gamla godingen Titanic, som nu visas i 3D! Hurra! Eller? Hur jäkla kul är det egentligen att ta på sig ett par skitfula glasögon när man har slitit som ett djur för att se perfekt ut? Nu tänker säkert några att det är mörkt på biografen så det syns inte, och det är ju rätt på sätt och vis, men det finns ju ett liv efter att lamporna tänds oxå. Då sitter dom där med skavsår på näsan och allvarliga tryckskador bakom öronen som orsakar migrän, för glasögonen är till råga på allt även fruktansvärt obekväma. Kul att fortsätta dejten då eller? Nä, knappast...

Ja, jag vet... Det var kanske en överdriven historia, men visst ligger det liiite sanning i det? Lite grann? Pyttelite?

Det verkar ju inte skitkul att gå på Lejonkungen (3D) med en gnällig sjuåring heller... "Aj, det skaver", "Är det slut snart?", Måste man ha glasögonen på sig?", "Jag får ont i ögonen/på näsan/bakom öronen/i magen (visserligen pga för mycket popcorn, men ändå...)..." Och så vidare. Låter det kul? Nä, tänkte väl det!

Ja, jag är jätteduktig på att föreställa mig värsta scenario... Jag vet. Det är liksom en egenskap jag har... Inte min bästa, men dock en egenskap!


//Linda - våga vägra 3D! :thumbdown:

Det har jag fått höra många gånger, men då har det varit i samband med alkohol... :blush: Nu handlar det om nåt helt annat.

Jag hade ju influensa för ett tag sen. Det var inte roligt alls. Riktigt tråkigt faktiskt. Efter det så mådde jag hyfsat bra så jag jobbade två dagar. Sen fick jag halsfluss... Det var inte heller roligt, men det är tydligen ganska vanligt med såna följdsjukdomar efter influensan. Immunförsvaret är ju liksom inte på topp... Jag fick penicillin och var hemma några dagar tills den värsta smärtan gett sig. Sen jobbade jag igen. Faktiskt en hel vecka! Åt ju penicillin då och mådde bra! Penicillinet tog slut i fredags och i måndags fick jag ont i halsen... Igen...

Jag gick ändå till jobbet på tisdagen för jag trodde inte att det var så illa, men jag åkte hem efter lunch. Hade skitont... Jag ringde till sjukvårdsupplysningen för att få information om hur vanligt det var att få halsfluss igen direkt efter en avslutat penicillinkur, och det var tydligen inte ovanligt alls. :( Penicillinet tar visserligen bort alla bakterier men slår även ut immunförsvaret, så enligt den ssk´n jag pratade med bör man vara hemma två dagar efter avslutad penicillinkur innan man börjar arbeta för att immunförsvaret ska få chans att återhämta sig. (Vem har råd med det liksom?) Jag var ju visserligen hemma två dagar, lördag och söndag, men då hade vi fullt upp med handling, städning och kalas. Det kanske inte var så hon tänkte att man skulle göra när man skulle vara hemma två dagar? ;) Men, men...

Jag åkte till VC/Västerakuten på kvällen. Stod inte ut... Hade så ont att jag inte kunde svälja. Eller kunde, jag avstod helst... Läkaren tittade i halsen på mig och tyckte synd om mig... Den var som ett öppet sår. :( Han tyckte inte ens det var lönt att ta ett halsprov med tanke på att jag nyss haft halsfluss. Det var liksom självklart. Han ville dock inte skriva ut mer penicillin så jag fick smärtstillande, antiinflammatoriska i stället. Det hjälper hyfsat. (Hjälper även mot min onda höft. Jag får hålla upp med Diklofenak medan jag tar dessa.) Jag kan äta och dricka i alla fall!

Nu hoppas jag att jag är så pass frisk att jag kan åka till Tidaholm i morgon. Vill ju träffa alla men vill ju inte smitta nån... Jag behöver åka dit. Faktiskt.


//Linda - vill, vill, vill!!!

Ja, jag kanske borde skriva något, men jag är så himla trött...

I fredags var jag ledig och fick då besök av min syster och hennes dotter. Vi hade en jätterolig dag med både shopping på torget och lek i Slottsskogen!

I lördags fyllde sötmonstret tre år! TRE ÅR!!! Hur gick det till? Detta firades så klart med presenter och kalas! Eftersom han inte gillar tårta så fick han en egen variant:


Mycket uppskattat, även om han inte alls förstod vitsen med att stoppa i tre ljus i bananen. Jag talade om att det bara var för min och sambons skull så att vi skulle kunna ta kort... Han köpte det och blåste ut ljusen på begäran! ;)

På söndagen kom min bror hit. Mer paket till monstret! Och mer onyttigheter för mig... Man måste ju fika när man får besök. Eller?

Nu är det dock slut på onyttigheter (när chokladäggen jag fick av svärmor är slut...) och det är dax att köra igång med träningen igen. I morgon hoppas jag på att kunna åka till Curves. Det var alldeles för länge sen, men när sjukdomarna avlöser varandra så går det inte att träna. :( Nu har jag ont i halsen igen, men jag hoppas att det är ytterst tillfälligt så det är borta tills i morgon! Håll tummarna!


//Linda - på gång, laddad och tänd! Eller nä, vem försöker jag lura? Jag är strumptrött...