Jag vet... Jag skulle ju inte ge förkylningen nån som helst uppmärksamhet, men eftersom det inte fungerar att ignorera den så ändrar jag taktik och tillägnar den ett helt blogginlägg! Jag är alltså förkyld, och har så varit sen urminnes tider... Åtminstone känns det så. Förkylningen är väldigt flexibel och påhittig, vilket kan låta som positiva egenskaper, men hos en förkylning är dessa egenskaper inte önskvärda. Alls... Ena dagen har jag snuva och hosta, nästa dag har jag ont i halsen, och varianten hosta, ont i halsen och ont i huvudet förekommer oxå. Även bihålorna värker då och då vid hastiga rörelser och framåtböjningar. Visst låter det roligt? :-S

Ikväll skulle jag gått på fest. Jag hade verkligen sett fram emot denna kvällen, det skulle bli så roligt. Den påhittiga förkylningen hade dock helt andra planer... Morgonen började med hosta, snuva, huvudvärk och JÄTTEONT i halsen. Det känns som att förkylningen har fått nya krafter, medan mina krafter är helt körda i botten. :( Förmiddagen blev ändå hyfsad med båtkoll och veckohandling, men eftermiddagen har jag tillbringat sovandes i sängen. Med mysdress, två täcken (varav ett duntäcke) och en filt på mig. Och ändå frös jag. (Och NEJ, det berodde inte på att sovrumsfönstret var öppet. Jag frös lika mycket i soffan...)

Jag har ingen feber alls. Även om det känns så. Men känner jag förkylningen rätt (vilket jag borde göra efter så här lång tid) så kommer det väl. Eller oxå inte... Den är ju inte så förutsägbar så det stör precis. Jag har tröttnat. Totalt. Och jag hoppas att denna lilla stund av uppmärksamhet kan få förkylningen att mirakulöst försvinna. Snälla! Jag orkar inte mer!


//Linda - uppgiven och nerklubbad... :-(