Jag är ju en ordpolis. Det har jag ju skrivit om tidigare. Jag har även äran att få bo tillsammans med en precis lika polisaktig sambo när det kommer till ord. Vi är lika snabba båda två med att hugga på den andre om det råkar slinka ut nåt felaktigt ord. Jag brukar få mest påhopp, men jag skyller allt på Tidaholm! Det är nog bara där man säger hyrade och hyrat i stället för hyrde och hyrt... Men det var inte det jag skulle skriva om, även om det skulle kunna bli ett långt inlägg om alla Tidaholmsord som jag yttrar då och då...

Nä, nu handlar det om ordet sakta och dess korrekta böjning. Jag råkade säga till sambon att han åt saktare än mig. Oj oj oj... Så fick man ju inte säga och särskilt inte så sötmonstret hörde! Tänk om han skulle ta efter mina Tidaholmsuttryck! Ve och fasa! (Jag överdriver lite, men det var nästan så! ;) ) Nä, långsammare skulle man minsann säga. Så det så!

Jaja, jag höll med, för man hör ju ärligt talat inte ordet saktare särskilt ofta. Jag kunde dock inte riktigt släppa det, för både saktare och saktast låter som bra ord i mina öron så jag kollade upp det. Och mycket riktigt! Man kan absolut säga både saktare och saktast, även om långsammare och långsammast används oftare. Jag hade alltså rätt! Skön känsla! :D Så nu säger jag saktare så ofta jag bara kan! Bara för att jag kan! :P


//Linda - erkänner gärna mina fel men gillar att ha rätt!