Jag tycker illa om ubåtar. Det hör troligen ihop med att jag inte gillar vatten särskilt mycket. Eller jo, jag gillar ju vatten, det är gott att dricka, men jag gillar inte att befinna mig i vatten. I alla fall inte om det är större mängd än vad som ryms i ett rymligt badkar. Jag har aldrig lärt mig dyka på ett godkänt sätt, om det nu finns nåt sånt. Det blir magplask, även om det inte alls skulle kunna bli det enligt hon som höll i mina vrister när jag skulle dyka från pallen vid bassängkanten... Nä, tjena... Jag klarade heller aldrig att rädda den stackars dockan när vi övade livräddning i bassängen under gympalektionen. Jag kunde inte ens plocka upp en ring från botten, för jag tog mig liksom inte ner. Hoppas att jag aldrig behöver agera livräddare på riktigt...

Alltså gillar jag inte ubåtar. Dom befinner sig i vattnet. Långt ner i vattnet till och med. Kanske inte alltid, men ibland... Och det räcker för att jag ska ogilla dom. Jag har inget emot att det troligtvis är ganska trångt i en ubåt. Klaustrofobi har jag inte. Inte ett dugg! Det skulle alltså inte spela nån roll om ubåtarna var rymligare. Så länge dom befinner sig i sin naturliga miljö, alltså under vatten, är dom otäcka. För mig.

Det finns även en drink (eller vad man ska kalla det...) som kallas ubåt. Den har jag aldrig druckit, men det beror inte på att jag inte gillar ubåtar. Det beror på att jag inte gillar öl. Varken med eller utan sprit i. Undrar vem som kom på att stoppa en snaps i ett glas med öl? Måste varit en fyllegrej!


//Linda - har mer hydrofobi än klaustrofobi!