Visst är det konstigt hur olika man kan uppfatta tid? Vissa dagar känns evighetslånga. Dom tar liksom aldrig slut. Man står och stampar på samma plats och inget händer.

Andra dagar går hur fort som helst! Man hinner knappt kliva upp ur sängen innan det är dags att lägga sig igen!

Lyckligtvis finns det även normala dagar då allt bara rullar på i vanlig takt. Dom dagarna uppskattar jag nog mest.

Idag är en evighetslång dag... Blä... Snart är den lyckligtvis slut och förhoppningsvis blir morgondagen betydligt bättre. Och kortare! Eller ja, själva dagen blir så klart inte kortare, men ni fattar va? ;)

En annan fundering jag har ibland, gällande tid, är hur mitt liv hade blivit om jag gjort helt annorlunda i vissa situationer. Var hade jag befunnit mig just nu, exakt denna tiden, om jag inte hade träffat min sambo? Var hade jag varit just nu om jag, istället för att läst till undersköterska på gymnasiet, kommit in på barnskötarutbildningen som jag egentligen ville? Hur hade mitt liv sett ut om jag valt att inte behålla sötmonstret? Vad hade jag gjort precis NU då?

Sånt är lite läskigt att tänka på...


//Linda - flummig...