Ibland, när jag tittar på mitt underbara sötmonster, fylls jag av en sån obeskrivlig lyckokänsla som gör att jag bara vill gråta... Av lycka alltså. Idag var det ett sånt tillfälle. Vi var på Liseberg och hade det hur kul och mysigt som helst. När vi gick där, hand i hand, kom denna känslan över mig. Jag fick anstränga mig för att inte börja gråta. Inte för att jag har nåt emot att gråta, men det kändes inte riktigt passande... 

 

Undrar hur mitt liv hade sett ut utan mitt lilla monster? Jag vill inte veta! 

 

 

 

//Linda - känslosam