I lördags var jag och sötmonstret på en lekplats. Inget ovanligt! Vi är ofta där! Det var, som vanligt, fullt av folk! Olika klädstilar, olika hudfärger, olika kön! Precis som det ska vara. 

 

På lekplatsen var det även en kvinna i niqab. Det är inget sonen ser varje dag och jag såg att han kikade lite på henne när han gick förbi henne. Han stirrade alltså inte, utan tittade bara lite nyfiket. Efter en stund kom han till mig där jag satt (nej, jag leker inte extremt aktivt på lekplatser...) och säger: "Det är en riddare här." Jag förstod först inte vad han menade, men sen såg jag att han tittade på kvinnan i niqab och förstod att han menade henne. Jag blev lite full i skratt, men mest glad! Glad över att han accepterar att alla inte ser likadana ut! Och glad över att han inte stirrar på folk som skiljer sig från mängden! 

 

Och lite småroad av att han tyckte det var helt normalt att det gick omkring en "riddare" på lekplatsen! ;-) 

 

 

//Linda - oxå helt normal! 

Det rör sig mycket i huvudet på sötmonstret! Just nu pratar han mycket om hur barn blir till och familjer i största allmänhet. Jag försöker förklara så gott det går... Han har börjat förstå att han inte kan gifta sig med mig (jag fick därmed tacka nej till mitt livs första, och kanske enda, frieri...) men han förstår inte riktigt varför... Han har även förstått att vi inte kan skaffa barn tillsammans. 

 

Jag har sagt att han säkert kommer hitta nån trevlig tjej eller kille när han blir stor som han kommer vilja gifta sig med, men nej, det kommer tydligen inte hända. Och han ska inte ha några barn heller. För han ska bo med mig. Och vi får ju inte skaffa barn tillsammans...

 

Alltså lever han hellre ogift och utan barn, för att ta hand om mig! Visst är det beundransvärt?!? Undrar hur länge det håller i sig...? ;-) 

 

 

//Linda - feeling loved! 

 

Idag har jag och sötmonstret varit i Hovås, där det var lite festligheter. Byggare Bob var där, det var "disco" för barnen, alla barn fick en hjälm, det fanns en hoppborg och man kunde få ballongdjur. Tja, såna där jätteroliga saker... För barn alltså!

 

Vi var, som sagt, där. Sötmonstret fick en hjälm men ville inte ha godis, glass eller morötter som delades ut. Konstigt va? ;-) Jag stod dock inte ut särskilt länge. Det var så fruktansvärt dåligt organiserat! 

 

Vid hoppborgen stod det en väldigt tafatt tjej och talade om när det var fullt. Det var ju bra, men när hon gick därifrån ca tre sekunder så kom det föräldrar och trängde sig fram och slängde upp sina barn. Mindre bra... 

 

Vid ballongdjurstillverkaren skulle det nog föreställa nån form av kösystem, men det fungerade inte alls! Det var enklast att ge ballongdjur till de barn som stod närmast till höger eller till dom som ställde sig mitt framför... 

 

Fungerande kösystem och tidsbegränsning i hoppborgen hade underlättat... Och bättre kösystem vid ballongdjuren. Förstår att det kanske inte var så lätt att både göra djur och hålla ordning på vilka barn som väntat längst, men det kunde skötts bättre. Absolut. Att det finns föräldrar och barn som anser att det är helt ok att tränga sig kan man ju inte klandra arrangörerna för, men med bättre struktur och ledning hade dom inte fått chansen! 

 

Är jag gnällig? Ja, lite kanske... Och lite arbetsskadad! Utan struktur och regler skulle inte jobbet fungera alls. Då hade det troligen blivit så oorganiserat som jag upplevde denna förmiddagens jippo... Och det hade jag inte orkat med! Jag hade absolut kunnat styra upp denna dagen men det var ingen som bad mig! ;-) 

 

 

//Linda - strukturerad... ;-)