Det rör sig mycket i huvudet på sötmonstret! Just nu pratar han mycket om hur barn blir till och familjer i största allmänhet. Jag försöker förklara så gott det går... Han har börjat förstå att han inte kan gifta sig med mig (jag fick därmed tacka nej till mitt livs första, och kanske enda, frieri...) men han förstår inte riktigt varför... Han har även förstått att vi inte kan skaffa barn tillsammans. 

 

Jag har sagt att han säkert kommer hitta nån trevlig tjej eller kille när han blir stor som han kommer vilja gifta sig med, men nej, det kommer tydligen inte hända. Och han ska inte ha några barn heller. För han ska bo med mig. Och vi får ju inte skaffa barn tillsammans...

 

Alltså lever han hellre ogift och utan barn, för att ta hand om mig! Visst är det beundransvärt?!? Undrar hur länge det håller i sig...? ;-) 

 

 

//Linda - feeling loved!