Lunch? Middag? Kvällsmat?

Ibland funderar jag på oväsentliga saker... Ganska ofta förresten, om jag ska vara helt ärlig. Och ärlig ska man ju vara! ;) Ett exempel på en sådan sak är det här med benämning på måltider.

När jag växte upp åt vi alltid middag mitt på dagen. På kvällen åt vi kvällsmat. Ganska logiskt va? Ju äldre jag blir (ja, inte för att jag är gammal alltså, men jag är ju liiiiite äldre än när jag var liten/yngre och bodde "hemma"... ;) ) desto vanligare blir det att jag hör att folk i min bekantskapskrets äter lunch mitt på dagen. Och sedan äter dom middag på kvällen. Det är ok. Folk får kalla det vad dom vill för mig. Det spelar egentligen ingen roll. Jag har oxå börjat kalla den maten jag äter mitt på dagen för lunch och den på kvällen för middag. Man vill ju passa in... :P

MEN!!! När i hela fridens namn blir det då eftermiddag? Det borde ju rimligtvis bli eftermiddag efter att man har ätit middag? (Jag har hört nån förklaring, av lunchande människor så klart ;) , att middag inte har nåt med själva maten att göra utan det btyder "mitt på dagen" eller nåt sånt... Jaja, struntprat säger jag! :P ) Har man sen barn oxå så blir det ju jättekrångligt att förklara att eftermiddagen inte alls inträffar efter middagen som det låter, utan efter lunchen. Stackars barn... ;) Eller oxå är det inte ett dugg synd om barnen utan dom kanske helt enkelt finner sig i att det ÄR så. Vid närmare eftertanke är det nog mer synd om mig som funderar på såna här saker... :D


//Linda - motvillig lunchätare ;)

Att längta hem

I morgon ska vi åka till mina hemtrakter för att fira påsk. Det känns verkligen som att åka hem och jag längtar! Det gör jag varje gång vi ska åka dit, hela familjen. När jag sen har varit där ett par dagar så längtar jag hem igen. Till mitt andra, riktiga hem. Eller var är hem egentligen? Det borde väl vara där man känner sig hemma, vilket måste innebära att jag har två hem! Det är faktiskt ganska skönt!

Jag känner mig dock inte lika hemma i Tidaholm längre. Det blir mindre och mindre hemma. Troligen för att jag inte är där lika ofta nu för tiden. Och det är ju bra. Eller? Jo, jag vill ju vara HEMMA med mina killar, men samtidigt känner jag hur jag glider ifrån mina vänner. Det är ju dock inte längre från dom till mig än från mig till dom... ;)

Trots att jag ska vara hemma (borta?) tills på söndag så kommer jag inte hinna allt jag vill göra. Jag vill rida, träffa ALLA mina kompisar, hälsa på mormor, farmor och farfar och bara slappa. Tyvärr är jag tvungen att prioritera skolan (som jag fatiskt inte är helt klar med än... ;) ) så det är bara att inse sina begränsningar. Mormor kommer i alla fall få besök av oss, om det passar henne. Hon har inte träffat varken mig eller sötmonstret på jättelänge. Om han behagar vara frisk... Han har hosta och feber. :( Hoppas verkligen att han är frisk så han kan hälsa på sin gammel-mormor!


/Linda - tillfällig hemvändare!


Det rullar på

Ja, livet alltså. Det känns faktiskt som om vi börjar få in lite rutin i vardagen. Det har vi aldrig haft innan! ;) I alla fall inte i vårt gemensamma liv. Vi ska bara få ordning på matlagningen på kvällarna oxå. Den är det lite si och så med när inte jag fixar maten... :P

Sötmonstret har haft vattkoppor. Förra måndagen upptäckte vi några prickar i ansiktet på honom men trodde först inte att det var vattkoppor då jag hört/läst att det brukar börja på bålen (vet inte varför jag trodde att han skulle vara som de flesta andra...). Så han fick gå till dagis som vanligt. Vi bad naturligtvis "fröknarna" att vara uppmärksamma på om prickarna såg konstiga ut på nåt vis, eller om han fick fler, men dom tyckte inte att det hade ändrat sig under dagen. På kvällen fick han feber och nån mer prick så då blev det inget dagis på tisdagen. Sen kom det några prickar/blåsor varje dag och idag har han varit på dagis för första gången på en drygt vecka. Han har fortfarande sårskorpor kvar, men det ska ju inte vara nån fara. Undrar hur många han lyckades smitta ner på måndagen när de första prickarna kom... ;) Han har skött sig kanonbra under hela tiden och har knappt kliat sig alls. De första dagarna fick han Tavegyl, men sen har han klarat sig utan.



Stolt, prickigt sötmonster i nya solbrillor!

Jag har tänkt att jag ska börja cykla till jobbet, men oj vad många ursäkter jag kommer på för att inte göra det... Det kan ju börja regna och jag har inga regnkäder, jag blir jättesvettig när jag kommit fram och eftersvettas säkert i ett par timmar, jag kanske får ännu mer ont i höften och då kan jag inte gå och så kanske jag får skavsår i rumpan och då kan jag inte sitta heller! Ja, ni hör ju... Hur som helst så är det ju tanken som räknas, och jag TÄNKER börja cykla. Jodå! ;)


/Linda - ursäkternas mästare! :P

Ur sötmonstrets perspektiv

Om sötmonstret hade kunna beskriva en dag i sitt liv hade det troligen sett ut ungefär såhär:

06.10: Åh! Morgon! Härligt!!! Bäst att ropa på mamma så att hon hör att jag är vaken. Pappa är inte lönt att ropa på. Han hör ändå inte. Eller jo, kanske, men mamma är i alla fall snabbast upp. -MAMMA!!!

Härligt! Jag får komma in i mamma och pappas sovrum! Dom tror att jag kommer somna om i deras säng men det kan dom glömma! Varför sova när man kan leka? Men jag plockar med mig täcke, kudde och kanin för syns skull. Roligt att lura dom lite, slöfockarna! Hehehe...

Hoppa, hoppa, hoppa!!! Upp med er! Kom igen! Hoppa nu då!

-Läsa? Ja, det verkar som att dom går med på det. Jag hämtar 7 böcker så har vi lite att göra! Kul!

07.00 Ja! Frukost! Jag har bestämt mig för att jag inte tycker om gröt längre. Nu är det rostat bröd som gäller. Med ost. Men den äter jag upp först. Den är godast. Och har jag tur så får jag mer ost.

07.30 Jaha. Då ska vi se... Vad ska jag nu hitta på. Ja! Jag hämtar alla bilar på mitt rum och kör med dom på tv-rumsbordet! Tar även en tur på min bobby car. Det är skitkul att köra på benen på mamma och pappa. Hihihi! Dom blir visserligen arga, och ibland gömmer dom bilen för mig när jag gör så, men det är helt klart värt det! Dom ser ju så roliga ut när dom är arga!

Det är nog bäst att jag aktiverar mamma lite. Hon gillar ju att läsa har jag hört nån gång. -Mamma. Läsa! Hämtar en bok och när den är slut hämtar jag en till. Och en till och en till. Jag har många böcker! ;)

09.30 Eftersom jag vaknade så tidigt enligt mamma och pappa (vaddå tidigt? Det var ju ljust ute!) får jag mellanmål på förmiddagen. Banan är favoriten! Synd bara att jag bara får en... Den tar ju slut på nolltid.

Resten av förmiddagen händer det lite olika saker. Ibland badar vi i badhuset. Det är skitkul!!! Ibland går vi till lekplatsen. Det är oxå kul, men jag gillar inte när andra barn gungar i MIN gunga. Inte för att jag vill gunga i den, men ändå...

ca 12.00 Lunch!!! Jodå, jag älskar mat, men jag är trots allt en trotsig tvååring. Det är inte alls säkert att jag vill sitta på min stol eller att jag vill ha just dom besticken. Och ibland vill jag inte äta alls, bara för att jag måste testa hur det är att vara lite tvärtemot! Ibland får jag sitta en stund på mitt rum när jag är dum. Ja, jag tycker såklart inte att jag är dum. Kasta bestick är väl inte dumt? Det är ju kul! Men mamma och pappa tycker att jag är dum. Även om jag har bestämt mig för att inte äta så slutar det ändå alltid med att jag äter. Märkligt? 

Efter lunchen får jag sova! Det gillar jag! Jag sover mellan en och två timmar. Underbart! Sen när jag vaknar ropar jag på mamma igen. Hon är ju, som sagt var, lite snabbare än pappa. 

En stund efter att jag har vaknat så är det dags för mellanmål. Eftersom jag verkligen ÄLSKAR banan så brukar jag få det. Dom är allt bra snälla, mamma och pappa!

Sen blir det mer lek, fler böcker och ibland åker vi och handlar eller hälsar på nån. Då brukar jag sköta mig bra! Jag får bara mina utbrott hemma än så länge. Det är ganska nytt för mig så jag tycker det känns tryggast att vara hemma där ingen ser mig. Men snart kommer jag säkert känna mig så trygg i min roll som trotsigt barn så jag kan visa omvärlden hur man bäst ska göra för att göra sina föräldrar uppgivna! :D 

ca 18.00 Middag! Det ser ut ungefär som vid lunchen. Maten är för varm, jag får fel bestick (att dom aldrig lär sig!), fel mugg, dom häller vattnet fel, jag får inte äta från deras tallrikar utan måste äta från min (boooooring...). Sen skriker jag, kastar bestick och får sitta en stund på mitt rum. Sen äter jag. Det är ju gott med mat! 

Jag älskar att hjälpa till hemma! Kasta soporna och tvätta är favoriterna! Jag tycker att dom tvättar alldeles för sällan. Och vaddå "fel färg"? Köp kläder i rätt färg då! :P 

När det är dags för pyjamas och välling brukar jag oftast vara så trött att jag inte orkar protestera. Och så är det ju himla mysigt att ligga i mammas eller pappas knä och dricka välling! Jag somnar oftast på mindre än en minut när jag har lagt mig. Det är skönt att sova!


/Sötmonstret (genom mamma Linda)  


Lite shopping

Idag gick jag och sötmonstret en sväng till torget. Jag behövde köpa en ny kaffebryggare för min bestämde sig för att sluta fungera förra söndagen när vi skulle ha kalas... (Sambon fick rycka ut och cykla till affären och inhandla snabbkaffe!) Typiskt att sånt ska hända när man verkligen behöver använda den...  

Jag hittade en Philips på Clas Ohlson för 499 kronor. Det kändes lite dyrt (jag är nog lite snål...) men den kommer ju förhoppningsvis hålla i många år!


(Bild från Clas Ohlson)

Jag köpte även en mössa till sötmonstret. Även den var lite för dyr, men jag kunde inte låta bli...


(Bild från guppi.se)

I morgon blir det förhoppningsvis mer shopping. Change har erbjudande om att köpa två set med bh och trosa till priset av ett. Inte helt fel! Så i morgon lämnar jag sötmonstret hos farmor B och H och drar in till stan! :D


Linda - njuter av att ha lite pengar över! :)

Ibland undrar jag...

Det finns så otroligt många diskussioner om pojkar och flickor, deras uppfostran och, inte minst, färgerna på deras kläder. Jag förstår verkligen inte vad det är som är så hemskt med att flickor använder mer rosa kläder och pojkar blåa t ex. Är jag en sämre mamma för att jag köper "pojkkläder" till min son? Ibland känns det som att jag borde få dåligt samvete för att jag inte bidrar till jämställdheten, men jag tror faktiskt inte att det sitter i klädernas färg. Sorry...

Jag har gjort ett medvetet val att köpa, i mitt tycke, tuffa kläder till min son. För att JAG gillar det. Jag tycker att han är fin i blått, grönt, svart och grått. Jag gillar döskallar och monster. Jag gillar häftiga jeans. Om jag hade fått en dotter hade hon med största sannolikhet fått både klänningar och kjolar. Säkert en hel del rosa (och säkert en och annan döskalle där oxå...) och inte så mycket blått. Är det verkligen så fel?

Det jag kan tycka är fel är när man behandlar flickor och pojkar på olika sätt just för att dom är flickor och pojkar. Själv behandlar jag barn olika för att dom är olika individer, inte på grund av vad dom har för kön.

Jag kommer att fortsätta köpa tuffa kläder till min son tills den dagen han blir stor nog att bestämma själv vad han vill ha på sig. Jag hoppas att han inte vill ha klänning... ;) Ja, jag är tråkig, och säkert lite trångsynt oxå, men jag tycker att klänning passar bäst på flickor. Så det så! :P Synd bara att det finns så otroligt mycket mer kläder till flickor i affärerna. Det är ingen lätt uppgift att hitta tuffa kläder! ;)


/Linda - mamma till ett barn som råkar vara pojke ;)

RSS 2.0