På grund av vissa skäl... Eller på grund av vissa stjäl... Eller kanske på grund av vissa själ...!!! Skäl, stjäl, själ. Varför ska det vara så? Alltså, jag fattar ju att orden inte har samma innebörd. Helt olika saker, men de uttalas ju likadant! Det finns säkert nån bra regel i svenskan som förklarar varför men den har jag minsann aldrig fått lära mig! Eller oxå har jag glömt...

Gärna och hjärna är oxå ett exempel. Och för att krångla till det lite mer kan man ju slänga in lite järn där oxå. Nästan, men inte riktigt, samma!

Och hjord, gjord och jord... Suck...

Det ska minsann inte vara lätt att lära sig stava... Nä, krångla till det så mycket som möjligt. Onödigt tycker jag!


//Linda - undrar bara varför? :question:

Jag lider av tvångstankar. Eller kanske tvångshandlande? Jag brottas med detta problemet i stort sett varje dag. Att ha det jobbet jag har underlättar verkligen INTE! Hittills har det gått bra, men frågan är hur länge jag klarar att stå emot. Jag får verkligen stålsätta mig för att inte ge efter för rösterna som talar till mig: Klä på dockan! Klä på dockan!

Japp. Jag känner ett stort behov av att klä på "nakna" dockor. Hemma finns, lyckligtvis, bara tre dockor. En bebisdocka, en barbie och en Pippi-docka i tyg. Dom blir avklädda titt som tätt för "-Dom har bajsat"... Så fort sötmonstret har slutat torka bajs klär jag på dom igen... Det känns faktiskt helt ok att han leker mest med traktorer, bilar, motorcyklar och andra fordon som inte kräver kläder... ;) Tänk vilken tid det hade tagit för mig att klä på ett betydligt större antal dockor kläderna varenda kväll!

Härom dagen låg Barbien naken på bordet med kläderna bredvid när jag hade nattat sötmonstret. Jag satte mig så klart genast i soffan och klädde på henne den löjligt korta toppen och haremsbyxorna. Tittar sen mot sovrummet och där sitter sambon och skrattar. Han hade medvetet lagt Barbien och kläderna där för att kolla vad jag skulle göra... Tack för det liksom... ;p

Jag anser oxå att alla dockor med hår ska se ordentliga ut. Barbien här hemma har en prydlig fläta (för att slippa borsta håret så ofta) och dom andra dockorna behöver ingen hårvård. Jag blev jätteglad när vi på jobbet bestämde oss för att låta Barbiedockorna och My Little Pony-hästarna bosätta sig nån annanstans än på vårt jobb. Jag fick nästan panik varje gång barnen skulle leka med dom för dom var så trassliga... Illa! Och inte kunde jag med att sätta mig och borsta dom heller. Lite självaktning har jag faktiskt! ;) (Och förresten finns det ingen borste på jobbet... :blush: )


//Linda - det kunde varit värre! ;p

Den senaste månaden har jag läst lite... ;)

Det saknas dock en bok på bilden!

 

//Linda - äntligen som vanligt! :D

 

Ja, det har varit lite slött på bloggfronten. Det har varit fullt upp med både det ena och det tredje så jag har inte riktigt hunnit med. Och inte har jag haft nåt att skriva om heller! Tur på sätt och vis! Hade ju varit jättejobbigt att ha haft mängder av intressanta saker att skriva om och absolut ingen tid alls till att göra det! ;)

Jag har egentligen inget att skriva om idag heller (för förra helgen på Gotland hände inget ni vill/behöver veta! ;p ) men jag vill passa på att önska alla en fortsatt glad (eller kanske trevlig?) midsommarhelg!



Vi var ute på en liten båttur igår med ett par goda vänner. Fortfarande ingen segling för min del men det lär väl hinnas med! Mats var förresten fortfarande i vägen... (I alla fall en utstickande del av honom.) Han började turen med att slå mig i huvudet. Vet inte hur jag ska tolka det. Jag var ju beredd att ge honom en ny chans men nu vet jag inte... Får väl ta ett snack med honom! ;)

Snart är det semester! Det ska bli SÅ skönt! Jag hoppas på många soliga dagar, men som vanligt har jag inte fått vara med och bestämma hur vädret ska bli så jag försöker att inte ha för höga förväntningar!


//Linda - solsugen!

Vad mycket bättre man mår när man slipper stressa! Ibland känner jag att jag försöker skynda på sötmonstret. Oftast på morgnarna... Då har vi ju en tid att passa och han är inte särskilt lätt att få upp på morgonen vilket gör att vi brukar få skynda oss när det är dags för skor och jacka. För det mesta går det bra men ibland blir det ilska och frustration. Hos oss båda... Hur blir man av med det stressmomentet? Komma försent till jobbet känns ju inte ok. Inte heller att väcka honom tidigare. Han behöver sin skönhetssömn!

Som tur är så har vi ingen tid att passa när vi går hem från förskolan! Då kan vi gå och strosa och titta på stenar, hoppa i vattenpölar (mest sötmonstret... ;) ), plocka pinnar, titta på fåglar och lukta på blommor! Väldigt skönt att varva ner efter jobbet!



Ett annat stressmoment för mig är matlagningen här hemma. Jag (vi) behöver bli bättre på att låta sötmonstret "hjälpa" till i köket... Han vill så gärna laga mat = röra, smaka och hälla i ris eller pasta i grytorna. Men det blir ju så himla omständigt!!! Han pillar på spisen, skvätter sås omkring sig och är otroligt klumpig. Och jag vet att det endast beror på att han inte har fått hjälpa till så mycket tidigare... :blush: Fy på mig (oss)! Nu blir det ändring! Det gör ju inget att det blir lite bökigt. Så fram för kladd, brännskador och lyckligt monster! ;) För han kan ju! Allt, enligt honom själv, och det är inte långt ifrån... :D Så från och med nu kommer kvällarna tillbringas i köket med städredskapen i högsta hugg! Om jag inte skriver här på ett tag så vet ni vad det beror på... ;)


//Linda - Cilit Bang är min nya bästa vän! ;p

Jag är rädd för att jag har gett sötmonstret men för livet... :( Idag var vi på Liseberg och jag frågade om han ville åka Rabalder (den lilla berg-och-dalbanan som är för barn). Det ville han. Först. Tills den startade... Då ville han inte mer. Och när vi insåg att den körde två varv blev jag inte glad. Inte han heller... :(

Tänk om den lille stackaren blir lika rädd som jag har varit :S Mina kära föräldrar tog, mot bättre vetande, med mig i den gamla berg-och-dalbanan som fanns när jag var liten. För läääänge sen... Jag var då fem år. Möjligtvis sex. Jag blev fullständigt hysterisk! Satt på golvet i vagnen och klamrade mig krampaktigt fast i pappas ben. Jag vrålade oxå, och det var inte såna där "IIIHHH" som man kan råka få fram för att det hissnar lite i magen. Det var riktiga, hysteriska illvrål. Av skräck. Vet inte vem som led mest, jag eller pappa...

Efter den traumatiska upplevelsen åkte jag i stort sett ingenting på Liseberg förrän jag var 14 år... Harvade runt i ovan nämnda berg-och-dalbana för barn och snurrade några varv i Kaffekopparna. Flumeride åkte jag efter ett par år oxå, men sen var det inte mycket mer... Jag är fortfarande inte den tuffaste besökaren på Liseberg men jag tycker ändå att det är kul! Jag åker långt ifrån allt men det är klart bättre nu än för 25 år sen... ;)

Fy... Jag vill verkligen inte att han ska bli så rädd. Han åkte några "snälla" attraktioner efteråt och vi gjorde ingen sak av det. Han fick åka det han kände för. Han stod i kö till ganska många saker men ångrade sig innan han kommit ända fram. Stackarn... :(


//Linda - skäms... :(

Jo, jag vet. Jag och sambon är löjligt bortskämda med ett barn som älskar att sova, så det tänker jag inte skriva nåt om! ;p Däremot har jag ett förslag! Jag, och fler med mig, har ganska svårt att vakna och komma upp ur sängen på morgonen. Det känns jättejobbigt när klockan ringer nånstans mellan 5.45 och 6.30. Jag funderar på om man inte kunde skjuta fram arbetstiden för dom som vill? Jag kunde börja typ 8.30. ;) Förskolan skulle ju inte behöva öppna förrän då! Det drar ju så klart med sig att alla dom som lämnar sina barn på förskolan oxå behöver börja senare på dagen... Och då vill dom kanske ha sitt barn längre på förskolan på kvällen... Men om barnet bor hos både mamman och pappan kan ju en börja tidigt och en börja sent! Eller?

Nä, jag fattar ju att det inte är nån jättebra idé, men ändå! Vem kom på att man skulle börja så himla tidigt på morgonen? Undrar hur det hade varit att leva i ett samhälle där 9-18 var normal arbetstid. Då hade man väl hittat nåt annat att gnälla på antar jag... ;)


//Linda - morgontrött OCH kvällstrött!

Idag skulle jag köpa ögondroppar för att ta vid behov när mina allergitabletter slutat verka. Jag tar en tablett på morgonen och sen har effekten gått ur framåt kvällen, vilket leder till att jag kliar mig i ögonen hela kvällen och halva natten... Inte så skönt! Man får tyvärr inte ta mer än en tablett/dygn av den sorten jag har så ögondroppar borde ju vara ett bra komplement. Med tanke på att det bara är i ögonen jag känner av allergin så tror jag det är en fantastiskt bra idé med ögondroppar! ;)

När jag stod och tittade bland ögondroppssortimentet på Apoteket kom det fram en tjej/kvinna som arbetar där och frågade om jag behövde hjälp. Jag förklarade läget och hon tipsade om den sorten som verkar snabbast. Sen fågade hon om jag inte blev trött när jag tog tabletten på morgonen, för det ska man tydligen bli. Jag sa att jag inte blir det utan problemet var att effekten försvinner efter ca 11-12 timmar. Då tyckte hon att jag kunte testa att ta tabletten på kvällen. Jag ifrågasatte varför, för då borde väl effekten försvinna på dagen i stället? (Eller får dygnet färre timmar om jag tar den på kvällen? Har jag missat nåt?) Hon såg ut som ett levande frågetecken och verkade inte alls förstå vad jag pratade om... Jag gav snabbt upp att försöka få henne att förstå vad jag menade och försäkrade mig istället om att det gick att kombinera tabletter och droppar, och det var inga problem.

Nu är mitt stora problem att få in själva dropparna i ögonen... Det är skitäckligt ju!!!


//Linda - Dripp-dropp!