Den 10 november fyllde bloggen två år! Jag hade tänkt innan att jag skulle fixa ett grattisinlägg den aktuella dagen men det glömde jag helt bort! Och det kanske inte är hela världen? Bloggen bryr sig nog inte! ;)

 

Men idag, när jag ändå inte har nåt vettigt att skriva (som om jag nånsin har det...), så passar jag på att gratulera den! Grattis kära blogg! Du är ett bra redskap för mig när hjärnan går på högvarv, när jag hittar saker att irritera mig på, när jag hittar saker jag gillar och när fantasin behöver släppas lös! Stort GRATTIS på tvåårsdagen!

 

Och ett stort TACK till alla er som läser och kommenterar! En del kommenterar här och andra på facebook. Jag är glad för alla kommentarer! Och jag är glad när jag ser hur många besökare jag har per dag! Oavsett om ni kommenterar eller inte! Tack till er!

 

Lämna gärna ett litet grattis till bloggen om ni känner för det!

 

Är det bara jag som har problem med att hitta Fars Dag-present? Ja, jag vet att det var Fars Dag förra söndagen men då var jag ju på rymmen... Och inte hade jag hunnit köpa nåt innan jag stack. Planering när det gäller sånt är inte min starka sida. ;)

 

Till min egen pappa är det inte så svårt. Han gillar böcker, så oftast blir det en bok. Eller ett par lotter. Eller en skjorta. Till sambon är det värre...

Böcker? Nä... Han fick visserligen en bok av mig när han fyllde år, och han har lånat en eller två e-böcker som han har läst på "paddan", men nån bokälskare är han inte. Tyvärr...

Lotter? Nja... Inte riktigt vår grej. Tänk om jag skulle köpa en lott till honom som han vann en jäkla massa pengar på. Fatta hur bitter jag skulle känna mig! :p (Nä, inte riktigt så, men lite...)

Skjorta? Nja... Det lyckas alltid vara nåt fel på de klädesplagg jag köper till honom. För små, fel modell eller bara fel i största allmänhet. Så det har jag nästan gett upp...

 

Jag längtar till den dagen då sötmonstret är stor nog att fixa detta själv. Då behöver jag bara bekymra mig för födelsedag och jul... För det är ju lika svårt då! Jag frågade förresten sötmonstret vad han tyckte vi skulle köpa till sambon. "En kaka" blev svaret. Klart att det hade gått att fixa det, men med tanke på att jag fick ett halsband på Mors Dag så vill ju inte jag vara sämre... ;)

 

Om jag har köpt nåt? Japp! Jag kom på precis vad han behövde! Men det kan jag inte berätta nu... :p

 

Kanske borde börja fundera på julklapp... :s

 

 

//Linda - nöjd trots allt!

Som alla mammor så har så klart just jag världens roligaste, mysigaste och sötaste (och jobbigaste, tjatigaste, och enerverande...) unge! Ibland säger han ganska skojiga saker. Tycker jag... Här kommer några exempel!

 

Monstret: När fyller jag år mamma?
Jag: Du fyller år i mars.
M: Jag vill inte fylla år i mars. Jag vill fylla år i Mac. (Bil i filmen Bilar)
J: Men jag kan inte ändra på det. Månaderna heter det dom heter. Det är inte jag som har bestämt det. *räknar upp alla månaderna*
M: Mars är i himlen. Jättelång bort.
J: *levande frågetecken* Menar du att det är en planet?
M: Ja. Den ligger jättelångt bort. Längre bort än månen.
J: Öh. Ja, det stämmer ju. *Tänker: Vem är du och vad har du gjort med mitt monster?*

 

Vi har fått en ekskänk. Den blev inställd på kvällen när monstret hade somnat. På morgonen, när han kom ut från sitt rum, fick han syn på den och såg att vi flyttat på våra fåtöljer.

Monstret: Åh!
Jag: Ja, vi har grejat lite. Fint va?
M: Ja!
J: Har du sett vilket fint skåp?
M: Ja! *går fram till skänken och klappar på den svarta marmorskivan som ligger ovanpå* Med spis! (Han tyckte nog den såg ut som vår induktionshäll!) 

 

 

Jag: Du får städa på ditt rum nu.

Monstret: Jag vill inte städa! Det är jobbigt! Jag vill inte jobba!

 

Ja, jag inser att det antagligen är mycket roligare för mig... ;)

 

 

//Linda - lättroad!

 

 

Ja, Christer Björkman alltså. Har ju skrivit om hans låtval tidigare, men nu är det artisterna som jag undrar över... Är det verkligen så illa ställt på artistfronten i Sverige att Sylvia Vrethammar, Rikard Wolff, Eric Gadd, Tommy Körberg, Johan Rabaeus, Claes Malmberg, Mats Ronander, Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund, Jenny Silver, Sean Banan och ännu fler "gamla" artister måste kallas in för att representera vårt land? Det kryllar ju av diverse "bedöma artisten-program" på tvn. Låt dom vara med i stället! Det lär ju finnas fullt av stjärnskott där! (Jag menar inte att ovan nämnda artister är dåliga. Dom är säkert bra på det dom gör, men jag vill inte se dom i Melodifestivalen.) 

 

Jo, jag fattar att melodifestivalen ska vara mångsidig och tilltala alla åldrar, men ärligt... Hur glada är vi sen när varenda ålderdomshem suttit och kollat och alla röstar på Tommy Körberg eller Sylvia Vrethammar, för dom är ju "sååå braaa" (uttalas med gammal, knarrig röst)? Ungefär lika glada som vi är när varenda unge under tolv röstar fram nån "jättecool" låt med Sean Banan...

 

Jag undrar om det inte vore bättre att en artist sjöng alla låtar så man verkligen röstade på låten? Det är ju trots allt melodierna som ska tävla.

 

Nej, just idag har jag inget annat att störa mig på. Men det kan ju komma fler saker! Klockan är ju bara 11.30! ;)

 

 

//Linda - filosoferar kring meninglösa saker i soffan

Ja, nåt fel är det på mig i alla fall... Vet inte om man ska (bör) ställa diagnos på sig själv men så här står det om utbrändhet på vårdguiden:

 

• fysiska symtom såsom värk, hjärtklappning, mag-tarmbesvär, yrsel, ljudkänslighet
• sömnstörning
• känslomässig labilitet eller irritabilitet
• nedsatt förmåga att hantera krav eller göra saker under tidspress
• koncentrationssvårigheter eller minnesstörning
• påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet som inte går att vila upp sig ifrån

När man har barn så får man, högst troligen, förr eller senare vabba. Det är ju inget man vill göra för man förlorar ju inkomst, och de stackars få slantarna man tjänar vill man ju behålla! Men ibland måste man. Som idag. Jag misstänkte redan när jag väckte sötmonstret i morse att allt inte stod rätt till. Han "hämtade" mig vid halv två i natt (Helt normalt för tillfället. Han vill inte sova ensam.) men sen sov han resten av natten. Inte lika normalt... Han brukar vakna ett par gånger för att kolla så man ligger kvar, fråga om det är morgon eller bara upplysa om att han minsann inte vill sova mer. Det sistnämnda följs oftast av en djup snarkning inom ca två sekunder... ;)

 

Men inatt var det inget sånt alls. Han sov som en gris! När jag väckte honom i morse så var han varm... Lite varm brukar man ju visserligen vara när man har tillbringat x antal timmar under ett täcke, men han var varmare än normalt. Och jo, feber. 38.4. Ganska mycket för honom som har normaltemp på 36.4... Och det märks. Han är jättetrött och vill inte äta. En macka och lite vatten har han dock fått i sig. Bättre än inget.

 

Och nä, det är ju inte kul att vabba, men det är faktiskt för jäkla mysigt att ha en febertrött, gosig unge liggandes på sig eller bredvid sig. :love: Just nu sover han i soffan. Hoppas han inte kissar... :rolleyes:

 

 

//Linda - myser!

 

 

Lite bortskämd är jag nog... Och då menar jag inte bortskämd med att få allt jag pekar på, för det får jag verkligen inte! (Har önskat mig ett armband av sambon hur länge som helst, men nä... ;) ) Jag tänker mer bortskämd som i att ha saker som underlättar vardagen.

 

I tisdags var jag och sötmonstret och handlade lite. Slängde ner ett par fryspizzor i korgen. Alltid bra att ha hemma. Monstret frågade snällt om vi möjligtvis kunde äta "pizzamat" den dagen och det kunde vi absolut. (Hade egentligen tänkt göra korvstroganoff, men det fick jag göra när monstret lagt sig i stället. Men det hör inte hit!)

 

Sen kom vi hem, jag stoppade i en maskin tvätt, satte på ugnen och sen var det bara att stoppa in pizzan när ugnen var lagom varm. Pizzan blev klar på ca 12 minuter. Vi åt och plockade sen in disken i diskmaskinen. Hängde sen tvätten när den var klar och stoppade i en omgång tvätt till.

 

När jag sen landade i soffan, som jag gör varje kväll, började jag fundera på hur annorlunda eftermiddagen och kvällen kunde sett ut. Om vi hade bestämt oss för att äta pizza och vi i stället gjort allt från grunden. Deg, lagt på önskade ingredienser osv. Och om jag inte haft egen tvättmaskin utan hade fått tvätta i husets tvättstuga. Upp och ner i hissen (tack och lov så finns det hiss!!!) för att byta ren tvätt mot smutsig, hänga, torka, tumla och allt som krävs. Och om vi inte haft diskmaskin utan fått handdiska allt! Hemska tanke! :bigeyes: Då hade jag inte landat i soffan förrän det var sängdax!

 

Är det att vara bortskämd eller är man bara smart som gör det enkelt för sig?

 

 

//Linda - Smartskämd?

Nä, detta ska inte handla om sötmonstret, som förvisso är väldigt trött efter en heldag på förskolan. Jag skulle ju kunna skriva om hur han gapar, skriker, slåss, spottar, kastar mat, spiller mjölk på rent jäkelskap och blir hysterisk när man säger till honom att uppföra sig vid matbordet... Men det ska jag inte göra! ;)

 

I stället ska jag skriva om Suri. Ni vet dottern till "TomKat". Alltså Tom Cruice och Katie Holmes. Ni vet vem jag menar va? Jag har, trots att jag knappt läser skvallertidningar, lagt märke till att Tom eller Katie nästan alltid bär Suri. Varför? :question: Hon är ju liksom sex år eller nåt. (Jo, hon är sex år. Jag googlade...) Kan hon inte gå själv? (Jo, det kan hon. Det finns ett fåtal bilder där hon faktiskt använder sina egna ben. Jag har googlat det oxå...) Men det finns en jäkla massa bilder där hon inte går, utan blir buren. Jag vill veta varför! Nu! Inte för att jag egentligen bryr mig, men ändå... Det liksom stör mig...

 

Litet urval av bilder:

 

Ja, ni ser ju själva! Är hon helt enkelt lat (läs: bortskämd...) eller har hon nån skada vi inte vet om? Det kanske har stått i nån skvallerblaska, men eftersom jag inte går till frissan mer än ca en gång i halvåret, och det är där jag läser skvaller, så kan jag ha missat det! Jag tror dock att detta kan vara världens tröttaste barn! ;)

 

 

//Linda - kanske borde klippa mig oftare... Eller inte! ;p

Eller huvudet fullt av annat...

 

Obehagligt är bara förnamnet. :(

 

Oroliga föräldrar, som alla har sitt sätt att visa oro på, är inte helt lätta att handskas med. Den oro som man känner själv är heller inte rolig. Samtidigt ska man vara trevlig, professionell i sin yrkesroll och en bra pedagog. Tur man kan krascha en stund på kvällen när monstret somnat...

 

Nu känns det dock bättre. Vi har fått prata med en psykolog på jobbet och det var välbehövligt. Bara att få sitta ostört och diskutera det hela med sina kollegor var guld värt.

 

Nä, nog om detta! Ville bara ge en förklaring till att det varit lite tomt på bloggen ett tag! Men nu är jag nog på gång igen! ;)

 

 

//Linda - lite mindre kraschad!

Detta kommer inte bli nåt roligt inlägg, för det finns faktiskt inget kul alls med cellförändringar. Inte nåt. Nåt som däremot är bra är att vi i Sverige, från 23 års ålder, blir kallade var tredje år till MVC för att ta cellprov! Det är inget kul med det heller, men åh så bra att det görs!

 

För drygt ett år sen opererades jag för cellförändringar. Det var definitivt ingen rolig upplevelse. Jag ljuger om jag säger att det inte gjorde ont... Det lät otäckt, luktade bränt och gjorde ont. Jag är ändå så oerhört glad för att det upptäcktes. Provet jag tog ca sex månader efter operationen var bra! Idag har jag tagit ett nytt prov och jag hoppas innerligt att även det är bra. Ser det oxå bra ut ska jag tillbaka om ett år och om allt är fortsatt bra efter det oxå kommer jag bli kallad varannat år istället för var tredje. Det känns tryggt och bra!

 

Jag är så otroligt tacksam över att bli kallad till dessa förhatliga undersökningar. (Snacka om kluvna känslor...) Skulle jag inte blivit kallad hade jag troligen inte gått dit. Det är så lätt att stoppa huvudet i sanden och tänka "det händer inte mig". Men det KAN det göra. Utan några som helst symptom. Det är det som gör det så läskigt... ;(

 

Jag ville bara säga det...

 

Ta hand om er!

 

 

//Linda - tacksam

 

Jag finner inte ord... Hur kan en vuxen människa (25 år gammal borde väl ändå räknas som vuxen?) helt enkelt strunta i att höra av sig när hon bestämmer sig för att stanna i Egypten på grund av att "hon har blivit kär"? Hon har en familj hemma i Sverige som fruktar det värsta. Dom har ingen aning om ifall hon är död, våldtagen, kidnappad, drogad... Jag kan svära på att alla hemskheter man kan komma på har passerat deras stackars hjärnor. Jag tror inte att de i sin vildaste fantasi trodde att deras dotter/syster/kompis skulle vara så omogen och egoistisk att hon helt enkelt skiter i dom bara för att hon känner för att vara lite impulsiv. Vad är det för fel på människan? Seriöst? :question:

 

 

//Linda - helt oförstående...

Alltså helt vanlig fika? Är det "ute" eller? Nu ska det tydligen vara "gofika". Är inte all fika god? (Eller nä, det är den såklart inte. Smaken är ju olika, men man väljer väl själv vad man vill ha till fika och då antar jag att man väljer nåt man tycker är gott. Eller?)

 

Eller är "gofika" nåt utöver vanlig fika? Bakelser? Tårta? Extra gott kaffe? Eller extra "goa" kompisar som man fikar med? Vad har jag missat? :question:

 

Ja, jag har då ingen aning!

 

 

//Linda - knäckefikare! ;)

 

Jag har tagit en hel del kort under semestern och många av dom har blivit till kollage! Här kommer några! (Klicka på dom så blir dom större!)

 

 

 

 

 

 

 

Ja, det var lite av vad vi har hunnit med i sommar!

 

Nu har verkligheten, med den ganska trivsamma vardagen, kommit ikapp oss! Fullt upp på jobbet med nygamla kollegor, ny barngrupp och ny avdelning! Sötmonstret har blivit "stor" och har börjat på 3-5årsavdelning. Han tycker att det är roligt men han har nog många tankar som far runt i huvudet. Han sover dåligt på nätterna och vill vara nära oss. Madrass på golvet i hans rum där jag eller sambon sover hoppas vi är lösningen på det "problemet"! Vi har försökt med att ha honom mellan oss i vår säng men det går inte. Han sparkas, snurrar och kan inte alls ligga stilla. Det har slutat med att jag har lagt mig på soffan... Inte så skönt i kroppen. :( Det blir jobbigt för oss alla när nattsömnen strular. Sover inte monstret sover ingen... ;)

 

 

//Linda - i behov av sömn...

 

 

 

 

min nya bil!

 

 

Eller ny och ny... Det är en -98:a. Men med tanke på att mina tidigare bilar varit från -86 och -88 så känns den som fabriksny ungefär! Otroligt lyxigt att ha egen bil igen. Jag kan lätt sova en halvtimme längre på morgnarna och kan hämta sötmonstret tidigare på eftermiddagarna! Jag och sambon slipper (försöka) samsas om den andra bilen (jag får, under protest, låna den ca en gång var tredje måndag...) och alla är nöjda och glada! Det blir liksom en win-win-win-situation! ;)

 

Nån som har nåt bra förslag på vad den kan heta? Bilar måste väl ha ett namn? Känns inte som att bokstäverna GWB ger så många bra namnmöjligheter. Nåt kort och bra vore önskvärt! Sötmonstret tycker den ska heta Rio. Varför vet jag inte men hur som helst så tycker jag inte att det passar! ;p

 

Så vad kan man kalla en brun (koppar-/bronsfärgad) Nissan Micra? Förslag mottages tacksamt!

 

 

//Linda - återfallsbilägare! :D

Här kommer en snabbgenomgång av min sommar:

 

Bästa: Dagarna i Falkenberg, Varberg och Träslövsläge! Kanonväder!

Sämsta:  Allt regn.

Resa: Till min Åsa i Stockholm!

Citat: "Är det grön mjölk mamma?"

Fynd: Vita, tunna Salomonskor. 399 kr i stället för 700 kr!

Fest: Förfesten på segelbåten! Kunde inte varit bättre! 

Konsert: Lars Winnerbäck (Visserligen den enda, men ändå! ;) )

Jobb: Att få sötmonstret blöjfri. 

Fras: Varför då? (Det har jag hört ca 50 gånger om dagen. Hela semestern...) Och: "Behöver du kissa?" (Sagt av mig och sambon, oxå ca 50 gånger om dagen. Hela semestern... ;) )

Bonus: Allt annat kul jag har gjort! Bland annat grillat, festat, metat kräftor, varit på Skara Sommarland, lekträffar och massor av andra saker!

 

 

Det kommer fler bilder en annan dag! Såna där kollage ni vet... ;)

 

 

//Linda - kort och gott! :D

 

 

Kan man det? I så fall vill jag göra det... Helst igår... :S

 

Denna dagen är snart slut och det är jag glad för. Väldigt glad. Jag har varit vaken ca 2½ timme i natt (på grund av ett sprattlande, snarkande sötmonster och tydligen var det fullmåne oxå), har en förkylning i kroppen och har en mage som protesterar av Diklofenak.

 

Om ja är trött? Ja!

 

Om sötmonstret blir på sitt allra jävligaste humör när jag är trött? JA!!!

 

Undrar om det finns nåt som är värre än en uppkäftig, bråkandes, odräglig treåring? Skulle möjligtvis vara en förkyld trött morsa med magproblem... ;)

 

 

//Linda - i morgon är en annan dag!

 

 

Ibland undrar jag vad det är som gör att vissa saker blir så hysteriskt roliga? Jag vet med mig att jag har väldigt "dålig" humor i vanliga fall. Jag älskar ironi och gapskrattar åt fräckisar. Ju grövre desto bättre typ... :blush:

 

Nåt annat som jag inte kan sluta skratta åt är dessa sjungande hästar. Det är så himla dåligt, fult och gräsligt men jag skrattar hysteriskt!

 

Förstår inte varför jag berättar detta... Det är ju inget att vara stolt över direkt. Nästan pinsamt! Men jag bjuder på det! ;p Skratta åt mig, med mig eller inte alls! Helt valfritt!

 

//Linda - om det fanns pris i dålig humor borde jag få det... ;)

Jag kan bara inte låta bli... Sötmonstret kommer säkert hata mig för detta en dag, men jag får leva med det. Han lär säkert hata mig till och från av andra anledningar oxå... ;)

 

Det lilla sötmonstret har den sista tiden blivit väldigt bröstfixerad... Jag hade ingen aning om att det började så långt ner i åldrarna. :p Jag har talat om för honom att han drack mjölk från mina bröst när han var bebis och detta är tydligen nåt han funderar mycket på. Härom dagen (veckan?) kom han och satte sig i mitt knä och "låtsasåt" från mitt bröst. Jag sa till honom att sluta för det är bara bebisar som får dricka mjölk där.

 

Sötmonstret: Jag drack mjölk där när jag var bebis.

Jag: Ja, det gjorde du.

S: Massor av mjölk!

J: Ja visst! Jättemycket. (Det är ju visserligen inte sant, fanns nästan inget då det begav sig, men det bryr ju inte han sig om... )

S: Var det grön mjölk mamma?

 

 

Tja, vad säger man...

 

 

//Linda - Mamma Mu? ;)

Om man äter pannkakor med sylt till middag. Och om man låter sötmonstret ta sylt själv. Nästan precis hur mycket han vill. (Alltså sötmonstret som inte gillar godis, glass, kakor, bullar, saft, annan söt dricka eller nåt annat som hamnar i kategorin "onyttigt".) Om man gör det så kan man räkna med att ovan nämnda, godishatande sötmonster får nåt som kan kallas för sockerkick. Och då tar läggningen liiiiiite mer än 10 minuter... :rolleyes:

 

Pannkakor med sylt kommer från och med nu endast ätas till lunch...

 

 

//Linda - man lär sig nåt varje dag! :D

Jag är med och tävlar på Tant Skarps blogg! Kanonfina smycken står på spel! Reglerna för att vara med och tävla finns, av fullt förståeliga skäl, i hennes blogg... Det ni! ;)

 

Jag tycker egentligen inte att nån annan borde vara med och tävla för då blir det ju svårare för mig att vinna, men å andra sidan blir det liksom ingen sport då heller. Så ni får väl vara med om ni vill då... ;p

 

 

//Linda - tävlingssugen!