I fredags skulle jag köpa en bok. Eventuellt två...

Det gick sådär... ;)

Hemskt vad dåligt fotot blev... :(

För er nyfikna:

Silhuetten av Christina Larsson

Flickan från tjugotalet och En mini-shopaholic i mammas fotspår av Sophie Kinsella

Min bästa väns dotter av Dorothy Koomson

 

//Linda - så kan det gå!

 

På grund av vissa skäl... Eller på grund av vissa stjäl... Eller kanske på grund av vissa själ...!!! Skäl, stjäl, själ. Varför ska det vara så? Alltså, jag fattar ju att orden inte har samma innebörd. Helt olika saker, men de uttalas ju likadant! Det finns säkert nån bra regel i svenskan som förklarar varför men den har jag minsann aldrig fått lära mig! Eller oxå har jag glömt...

Gärna och hjärna är oxå ett exempel. Och för att krångla till det lite mer kan man ju slänga in lite järn där oxå. Nästan, men inte riktigt, samma!

Och hjord, gjord och jord... Suck...

Det ska minsann inte vara lätt att lära sig stava... Nä, krångla till det så mycket som möjligt. Onödigt tycker jag!


//Linda - undrar bara varför? :question:

Jag lider av tvångstankar. Eller kanske tvångshandlande? Jag brottas med detta problemet i stort sett varje dag. Att ha det jobbet jag har underlättar verkligen INTE! Hittills har det gått bra, men frågan är hur länge jag klarar att stå emot. Jag får verkligen stålsätta mig för att inte ge efter för rösterna som talar till mig: Klä på dockan! Klä på dockan!

Japp. Jag känner ett stort behov av att klä på "nakna" dockor. Hemma finns, lyckligtvis, bara tre dockor. En bebisdocka, en barbie och en Pippi-docka i tyg. Dom blir avklädda titt som tätt för "-Dom har bajsat"... Så fort sötmonstret har slutat torka bajs klär jag på dom igen... Det känns faktiskt helt ok att han leker mest med traktorer, bilar, motorcyklar och andra fordon som inte kräver kläder... ;) Tänk vilken tid det hade tagit för mig att klä på ett betydligt större antal dockor kläderna varenda kväll!

Härom dagen låg Barbien naken på bordet med kläderna bredvid när jag hade nattat sötmonstret. Jag satte mig så klart genast i soffan och klädde på henne den löjligt korta toppen och haremsbyxorna. Tittar sen mot sovrummet och där sitter sambon och skrattar. Han hade medvetet lagt Barbien och kläderna där för att kolla vad jag skulle göra... Tack för det liksom... ;p

Jag anser oxå att alla dockor med hår ska se ordentliga ut. Barbien här hemma har en prydlig fläta (för att slippa borsta håret så ofta) och dom andra dockorna behöver ingen hårvård. Jag blev jätteglad när vi på jobbet bestämde oss för att låta Barbiedockorna och My Little Pony-hästarna bosätta sig nån annanstans än på vårt jobb. Jag fick nästan panik varje gång barnen skulle leka med dom för dom var så trassliga... Illa! Och inte kunde jag med att sätta mig och borsta dom heller. Lite självaktning har jag faktiskt! ;) (Och förresten finns det ingen borste på jobbet... :blush: )


//Linda - det kunde varit värre! ;p

Den senaste månaden har jag läst lite... ;)

Det saknas dock en bok på bilden!

 

//Linda - äntligen som vanligt! :D

 

Ja, det har varit lite slött på bloggfronten. Det har varit fullt upp med både det ena och det tredje så jag har inte riktigt hunnit med. Och inte har jag haft nåt att skriva om heller! Tur på sätt och vis! Hade ju varit jättejobbigt att ha haft mängder av intressanta saker att skriva om och absolut ingen tid alls till att göra det! ;)

Jag har egentligen inget att skriva om idag heller (för förra helgen på Gotland hände inget ni vill/behöver veta! ;p ) men jag vill passa på att önska alla en fortsatt glad (eller kanske trevlig?) midsommarhelg!



Vi var ute på en liten båttur igår med ett par goda vänner. Fortfarande ingen segling för min del men det lär väl hinnas med! Mats var förresten fortfarande i vägen... (I alla fall en utstickande del av honom.) Han började turen med att slå mig i huvudet. Vet inte hur jag ska tolka det. Jag var ju beredd att ge honom en ny chans men nu vet jag inte... Får väl ta ett snack med honom! ;)

Snart är det semester! Det ska bli SÅ skönt! Jag hoppas på många soliga dagar, men som vanligt har jag inte fått vara med och bestämma hur vädret ska bli så jag försöker att inte ha för höga förväntningar!


//Linda - solsugen!

Vad mycket bättre man mår när man slipper stressa! Ibland känner jag att jag försöker skynda på sötmonstret. Oftast på morgnarna... Då har vi ju en tid att passa och han är inte särskilt lätt att få upp på morgonen vilket gör att vi brukar få skynda oss när det är dags för skor och jacka. För det mesta går det bra men ibland blir det ilska och frustration. Hos oss båda... Hur blir man av med det stressmomentet? Komma försent till jobbet känns ju inte ok. Inte heller att väcka honom tidigare. Han behöver sin skönhetssömn!

Som tur är så har vi ingen tid att passa när vi går hem från förskolan! Då kan vi gå och strosa och titta på stenar, hoppa i vattenpölar (mest sötmonstret... ;) ), plocka pinnar, titta på fåglar och lukta på blommor! Väldigt skönt att varva ner efter jobbet!



Ett annat stressmoment för mig är matlagningen här hemma. Jag (vi) behöver bli bättre på att låta sötmonstret "hjälpa" till i köket... Han vill så gärna laga mat = röra, smaka och hälla i ris eller pasta i grytorna. Men det blir ju så himla omständigt!!! Han pillar på spisen, skvätter sås omkring sig och är otroligt klumpig. Och jag vet att det endast beror på att han inte har fått hjälpa till så mycket tidigare... :blush: Fy på mig (oss)! Nu blir det ändring! Det gör ju inget att det blir lite bökigt. Så fram för kladd, brännskador och lyckligt monster! ;) För han kan ju! Allt, enligt honom själv, och det är inte långt ifrån... :D Så från och med nu kommer kvällarna tillbringas i köket med städredskapen i högsta hugg! Om jag inte skriver här på ett tag så vet ni vad det beror på... ;)


//Linda - Cilit Bang är min nya bästa vän! ;p

Jag är rädd för att jag har gett sötmonstret men för livet... :( Idag var vi på Liseberg och jag frågade om han ville åka Rabalder (den lilla berg-och-dalbanan som är för barn). Det ville han. Först. Tills den startade... Då ville han inte mer. Och när vi insåg att den körde två varv blev jag inte glad. Inte han heller... :(

Tänk om den lille stackaren blir lika rädd som jag har varit :S Mina kära föräldrar tog, mot bättre vetande, med mig i den gamla berg-och-dalbanan som fanns när jag var liten. För läääänge sen... Jag var då fem år. Möjligtvis sex. Jag blev fullständigt hysterisk! Satt på golvet i vagnen och klamrade mig krampaktigt fast i pappas ben. Jag vrålade oxå, och det var inte såna där "IIIHHH" som man kan råka få fram för att det hissnar lite i magen. Det var riktiga, hysteriska illvrål. Av skräck. Vet inte vem som led mest, jag eller pappa...

Efter den traumatiska upplevelsen åkte jag i stort sett ingenting på Liseberg förrän jag var 14 år... Harvade runt i ovan nämnda berg-och-dalbana för barn och snurrade några varv i Kaffekopparna. Flumeride åkte jag efter ett par år oxå, men sen var det inte mycket mer... Jag är fortfarande inte den tuffaste besökaren på Liseberg men jag tycker ändå att det är kul! Jag åker långt ifrån allt men det är klart bättre nu än för 25 år sen... ;)

Fy... Jag vill verkligen inte att han ska bli så rädd. Han åkte några "snälla" attraktioner efteråt och vi gjorde ingen sak av det. Han fick åka det han kände för. Han stod i kö till ganska många saker men ångrade sig innan han kommit ända fram. Stackarn... :(


//Linda - skäms... :(

Jo, jag vet. Jag och sambon är löjligt bortskämda med ett barn som älskar att sova, så det tänker jag inte skriva nåt om! ;p Däremot har jag ett förslag! Jag, och fler med mig, har ganska svårt att vakna och komma upp ur sängen på morgonen. Det känns jättejobbigt när klockan ringer nånstans mellan 5.45 och 6.30. Jag funderar på om man inte kunde skjuta fram arbetstiden för dom som vill? Jag kunde börja typ 8.30. ;) Förskolan skulle ju inte behöva öppna förrän då! Det drar ju så klart med sig att alla dom som lämnar sina barn på förskolan oxå behöver börja senare på dagen... Och då vill dom kanske ha sitt barn längre på förskolan på kvällen... Men om barnet bor hos både mamman och pappan kan ju en börja tidigt och en börja sent! Eller?

Nä, jag fattar ju att det inte är nån jättebra idé, men ändå! Vem kom på att man skulle börja så himla tidigt på morgonen? Undrar hur det hade varit att leva i ett samhälle där 9-18 var normal arbetstid. Då hade man väl hittat nåt annat att gnälla på antar jag... ;)


//Linda - morgontrött OCH kvällstrött!

Idag skulle jag köpa ögondroppar för att ta vid behov när mina allergitabletter slutat verka. Jag tar en tablett på morgonen och sen har effekten gått ur framåt kvällen, vilket leder till att jag kliar mig i ögonen hela kvällen och halva natten... Inte så skönt! Man får tyvärr inte ta mer än en tablett/dygn av den sorten jag har så ögondroppar borde ju vara ett bra komplement. Med tanke på att det bara är i ögonen jag känner av allergin så tror jag det är en fantastiskt bra idé med ögondroppar! ;)

När jag stod och tittade bland ögondroppssortimentet på Apoteket kom det fram en tjej/kvinna som arbetar där och frågade om jag behövde hjälp. Jag förklarade läget och hon tipsade om den sorten som verkar snabbast. Sen fågade hon om jag inte blev trött när jag tog tabletten på morgonen, för det ska man tydligen bli. Jag sa att jag inte blir det utan problemet var att effekten försvinner efter ca 11-12 timmar. Då tyckte hon att jag kunte testa att ta tabletten på kvällen. Jag ifrågasatte varför, för då borde väl effekten försvinna på dagen i stället? (Eller får dygnet färre timmar om jag tar den på kvällen? Har jag missat nåt?) Hon såg ut som ett levande frågetecken och verkade inte alls förstå vad jag pratade om... Jag gav snabbt upp att försöka få henne att förstå vad jag menade och försäkrade mig istället om att det gick att kombinera tabletter och droppar, och det var inga problem.

Nu är mitt stora problem att få in själva dropparna i ögonen... Det är skitäckligt ju!!!


//Linda - Dripp-dropp!

När sover fåglar egentligen? Jag och sötmonstret var hos mina föräldrar över pingsthelgen (som är en helt meningslös helg nu för tiden eller? Kan ju inte vara särkilt viktig om det bara är att göra om Annandag Pingst till en helt vanlig måndag liksom... Vems idé var det förresten?) och jag var vaken en del på nätterna. Inte för att jag ville det utan för att sötmonstret sov lite dåligt. Troligtvis pga värmen. Eller nåt annat...

När jag låg och försökte somna om, i brorsans gamla pojkrum, gick det inte att undgå att höra allt fågelkvitter utanför fönstret. Alltså mitt i natten! Det var verkligen full fart på fåglarna! Man pratar om tystnaden på landet... Bullshit säger jag! Så: när sover fåglarna egentligen? Sover dom alls? Eller är det så att fåglarna har tagit över Pingstfirandet och hade värsta partyt? Eller hamnade jag mitt i ett fågelfamiljegräl? Frågorna är (som vanligt...) många, och svaren lyser med sin frånvaro!


//Linda - Kräver att Annandag Pingst åter blir en helgdag! Oavsett om Nationaldagen är det eller inte...

Det här med kramar? Hur fungerar det? När jag var ung, en si så där 14-17 år gammal, för ca trehundra år sen, då var det inte som idag... Idag kramas det hej vilt, till höger och vänster och säker både framåt och bakåt oxå! Man ska tydligen kramas både när man träffas och när man skiljs åt. Varför?

Jo, jag gillar kramar! Jag är en väldigt kramig person, men jag anser att det här kramandet har gått till överdrift. När börjar dessa hälsningsritualer? Min gissning är att det är nånstans på högstadiet och att det sen håller i sig genom gymnasietiden. Hur börjar det? Bestämmer sig "Stina" och "Erika" helt plötsligt en morgon för att börja kramas? Och då tycker "Agnes" och "Isabella" att det ser skitcoolt ut så dom börjar dom oxå? Eller?

I torsdags när jag åkte hem med spårvagnen stod jag bredvid ett tjejgäng, fem-sex stycken, i 15-årsåldern (svårt att bedöma, men det är en gissning!). Jag tror att dom hade varit och badat. (Det hör ju inte alls hit, men jag skriver det ändå!) När tre av dom skulle gå av blev det ett himla kramande! Alla skulle krama alla och det delades även ut en och annan kindpuss. Det var precis att dom hann gå av innan dörranrna stängdes och spårvagnen åkte vidare... Kanske läge att börja kramas redan vid hållplatsen innan... ;)

Detta var alltså tjejer. Killar är oftast annorlunda. (Inbillar jag mig.) Där är det mest handskakningar, gärna lite "coola" grepp, och kombinerad kram och handskakning. Typ "halvkram". Även dessa hälsningsritualer verkar börja i tonåren. Är det ett "nytt" fenomen eller förekommer det mest i större städer? Jag inbillar mig att det är mer vedertaget beteende här än i den lilla hålan jag kommer från.

Håller dom alltid på så här? Kramas dom varje dag i t ex skolan? Både när dom kommer till skolan och när dom ska gå hem? I så fall behöver dom ju vara i skolan långt innan dom börjar för att hinna krama alla kompisarna? För jag antar att det inte är en giltig anledning till att komma för sent... "Förlåt att vi är sena men "Stina" missade spårvagnen och vi kunde inte gå till lektionen förrän vi alla hade kramats". Typ...

Jag kramar GÄRNA mina vänner som jag inte träffat på länge! Kramades senast idag med en kompis som jag inte träffar allt för ofta! Så trevligt så, trots att vi båda var både svettiga och säkert luktade illa! Men inte f*n kramar jag mina arbetskamrater varje dag! Inte för att jag inte tycker om dom, men det skulle kännas skitfånigt... Om nån har varit sjuk länge eller borta pga nåt annat så kan jag absolut dela ut en kram, men sen får det räcka! ;) Är det för att vi är äldre (gamla...) eller är det för att kramarna är ett nytt sätt att hälsa? Kommer dessa tonåringar ta med sig dessa kärvänliga hälsningsritualer till sitt kommande arbetsliv?

Om några hundra år kanske inte ordet "Hej" förkommer. Man kramas i stället! Bra eller dåligt? Ingen aning! :D


//Linda - KRAM! ;)

Ja, nu är den gjord! Jag är jättesvullen och det svider men det gör inget!



Hon fixade även till tatueringen jag har på ryggen. Två "spröt" var ojämna.

Jag var lite nervös innan. Trodde det skulle göra jätteont men det var inte så farligt! Det är ju inte skönt, men inte heller nån olidlig smärta. Mer irriterande...

Jaja, nu är det gjort. Undrar när jag kan göra nästa? ;)


//Linda - trippelgaddad!

Småbarnsföräldrar använder ofta tvättservetter vid blöjbyte. Kanske inte alla småbarnsföräldrar, men väldigt många. Hörde en förälder på förskolan för ett tag sen som nästan blev hysterisk då denne trodde att barnet hade bajsat precis innan hämtning och att denne då skulle bli tvungen att byta blöja på förskolan UTAN tvättservetter! Hemska tanke! Vi fick frågan hur vi egentligen gjorde, hur vi klarade av blöjbyte utan dessa fantastiska tvättservetter. Öh, vi använder papperstvättlappar och vatten... Tur att denna föräldern inte fick barn innan tvättservetten uppfanns. Det hade ju aldrig gått! ;) Jag kan visserligen hålla med om att det är betydligt enklare med tvättservetter än med papperstvättlappar, men det är ju inte ett omöjligt uppdrag direkt...

Dessa tvättservetter är bra till mycket! Vissa använder dom att tvätta bort smink med och dom är även bra att ta bort diverse fläckar med, på kläder och möbler. Dom måste innehålla nåt superrengöringsmedel! Tänk vad våra barn är rena i rumpan! ;p

Jag har använt många olika sorter och jag märker ingen större skillnad på dom. Det enda som skiljer dom åt verkar vara doften. Jag upplever att dom är lika stora, men jag ska erkänna att jag inte har jämfört... Det är bara en känsla jag har. Nåt som verkar vara samma bland alla märken är antalet. 72 stycken. Varför just 72? Varför inte 70? Eller 75? Nä, 72 stycken ska det vara. Är det nån som vet varför? Ska dom räcka en viss tid? Tre dygn? Då kan man använda en i timmen. Men så ofta brukar man ju inte byta blöja? Inte på en treåring i alla fall. Man kanske ska använda dom till att tvätta händer och mun efter maten oxå? Men nä, jag tror inte att jag har lösningen på detta. Är det någon som vet, eller ska jag behöva leva i ovisshet? :question:


//Linda - funderar vidare på en av livets stora gåtor!

Visst är det konstigt hur olika man kan uppfatta tid? Vissa dagar känns evighetslånga. Dom tar liksom aldrig slut. Man står och stampar på samma plats och inget händer.

Andra dagar går hur fort som helst! Man hinner knappt kliva upp ur sängen innan det är dags att lägga sig igen!

Lyckligtvis finns det även normala dagar då allt bara rullar på i vanlig takt. Dom dagarna uppskattar jag nog mest.

Idag är en evighetslång dag... Blä... Snart är den lyckligtvis slut och förhoppningsvis blir morgondagen betydligt bättre. Och kortare! Eller ja, själva dagen blir så klart inte kortare, men ni fattar va? ;)

En annan fundering jag har ibland, gällande tid, är hur mitt liv hade blivit om jag gjort helt annorlunda i vissa situationer. Var hade jag befunnit mig just nu, exakt denna tiden, om jag inte hade träffat min sambo? Var hade jag varit just nu om jag, istället för att läst till undersköterska på gymnasiet, kommit in på barnskötarutbildningen som jag egentligen ville? Hur hade mitt liv sett ut om jag valt att inte behålla sötmonstret? Vad hade jag gjort precis NU då?

Sånt är lite läskigt att tänka på...


//Linda - flummig...

Ibland är det verkligen svårt att förstå sina egna känslor. Det kan ju inte bara vara jag som känner frustration, ilska och uppgivenhet blandat med obeskrivlig kärlek, lycka och tacksamhet? I vilka sammanhang? Jo, när det gäller barn så klart. Egna barn...

Dagen kan enklast beskrivas som: SUCK! Och ovan nämnda känslor. Blandade i en salig röra. Jag har inte vetat om jag ska skratta eller gråta så jag har gjort både och. Och skällt. Och kramats. Och skällt. Och kramats. Och så har jag skällt lite oxå. Och kramats. Massor!

Det är tydligt att det inte bara är mina känslor som är blandade. Ena stunden är jag dum. Och nästa stund är jag bäst. Ibland blir jag slagen och ibland får jag pussar och kramar. Sen blir jag slagen. Och får kramar. Och blir slagen lite till. Och får kramar. Massor!

Tur att de positiva sakerna LÄTT överväger! Annars vore det illa...

En veckas semester helt ensam kanske vore nåt? Men vem skulle jag då krama? ;)


//Linda - gråter en skvätt och gläds åt att vara mamma! :love:

Det är nog ingen allergi. Verkar vara en helt vanlig tråkig förkylning som har satt sig i näsan. I högra näsborren för att vara exakt. Det här fenomenet med att både vara täppt (alltså jättetäppt så att det varken kommer ut eller in minsta lilla luftsmula) och ha rinnsnuva... Jag har aldrig riktigt fattat det... Var kommer snoret ifrån? Med tanke på hur snabbt det verkar rinna ut så borde det liksom inte vara SÅ himla täppt? Jo, jag fattar att man är svullen i slemhinnor och allt sånt där, men om snoret får plats att rinna borde man väl kunna andas? Jaja, jag ska väl helt enkelt inte förstå allt!

På tal om förkylningar... Om två veckor ska jag och chefen prata för jag har varit sjuk ganska många gånger det senaste året. Inte så konstigt kan ju tyckas, med tanke på att jag arbetar med barn. MEN!!! Om dessa söta små barn kunde få vara hemma när dom är dunderförkylda, med gulgrönt snor som strömmar ur deras små näsor likt Niagarafallen, i stället för att smitta ner både barn och personal på förskolan så kanske jag inte hade varit frånvarande lika mycket... Jag säger inte att det ÄR så... Jag bara gissar... Och ställer mig helt oförstående till varför man som förälder inte kan tänka längre än näsan (hahaha...) räcker. Ett barn sjukt -> en fröken sjuk -> vikarie insatt -> "sämre" verksamhet för deras barn... (Vi har tur som har fantastiska vikarier, men ändå!) Hur svårt kan det vara?

En annan sak som jag inte förstår är var mina Deklofenak har tagit vägen? Dom är borta. Jag behöver dom efter att ha stått och gått i fyra timmar... Vi har haft vår årliga gårdsfest på jobbet och jag har burit bord, bryggt kaffe, sålt korv och massa annat småfix. Det känns... Som tur var hittade jag två ensamma stackare i en bortglömd burk, men i morgon blir det nog till att fixa nytt recept.

För ett tag sen fick jag beställning på ett dopkort! Så här blev resultatet:



Om nån skulle tycka att det vore kul att ge bort ett Linda-tillverkat kort nångång så är det bara att fråga! Jag ska även göra namnskyltar till resten av arbetskamraterna. Sex stycken till... Kul att dom jag redan gjort blev så omtyckta att alla vill ha! Lite stolt blir jag allt! ;)


//Linda - har tagit helg! Med rinnsnuvan! ;)

Funderar på om jag blivit allergisk eller om jag har en begynnande förkylning? Hoppas på det sistnämnda... Gärna en mycket lindrig variant. Misstänker dock att det är allergi för det kliar väldigt mycket i ögonen när jag är utomhus. Och det brukar det inte göra när jag håller på att bli förkyld. Tiden får utvisa!

Min plånbok är upphittad! Och ingenting saknas tydligen! Jag har fått brev från Hittegodscentralen och dom har plånboken där. Himla skönt! Hade dom svarat i telefonen nån av alla de hundrasjuttioelva gångerna jag har ringt dom så hade jag vetat att den fanns där redan i onsdags... Men det har då verkligen inte varit nån där som har haft några planer på att prata med mig... :( Ni kanske undrar om deras öppettider? Kan ju vara bra att veta! Jo, dom har öppet måndag till fredag från klockan 9.00 och ända till klockan 15.00! Det är ju fantastiskt! Tänk om jag hade jobbat heltid. Då hade plånboken fått ligga där och ruttna! Nu har jag ju lyxen att vara ledig varannan fredag, så det blir en liten spårvagnstur på fredag för att hämta den saknade plånboken. Hur tar man tillbaka en förlustanmälan på ett körkort? :question: Det kanske dom vet på Hittegodscentralen!

När jag ändå är ute och åker på fredag tänkte jag hoppa av spårvagnen vid Linnéplatsen och boka tid för tatuering! Vill gärna ha den (tatueringen) gjord innan sommaren. Åh vad jag längtar, och åh vad ont det kommer göra... Tror jag!

Jag har visst fyllt år... Äldre blir man ju tydligen, men jag känner mig inte så gammal? Och det är väl det som räknas? ;) Sötmonstret frågade: - Hur många år fyller du mamma? Fyller du fyra? Gullungen! Han har i alla fall koll på att jag är äldre än honom! :love: Födelsedagen tillbringades på Borås Zoo med sambon, sötmonstret, mamma, pappa och systerdottern A. Mamma, pappa och A överraskade mig när vi kom dit! Jag blev jätteglad! :D En riktigt härlig födelsedag!




//Linda - ett år äldre men inte ett dugg klokare! ;p

Tappat (bort) plånboken. :( Skrev ju för ett tag sen om att jag minsann aldrig tappat den, men nu verkar jag ha gjort det. Den är i alla fall borta. Jag har spärrat kort och förlustanmält körkort, precis som man ska. (Skippade träningen för att kunna ringa runt till diverse ställen. :( ) Så antagligen hittar jag plånboken snart... Sånt händer ju allt som oftast, att saker är helt borta och sen dyker upp igen. Ofta på nåt jättebra ställe som man letat på ca 279 gånger...

Jaja. Det är inte lönt att gräma sig över detta! Jag hade i alla fall inga pengar i den, och det är ingen som har gjort några uttag på mitt kort. Det kunde alltså varit mycket värre!

Det är faktiskt inte särskilt ofta som saker INTE kunde varit värre! Och det är ju bra! ;) Man måste se det positiva i saker om det går!


//Linda - tar ett par ostbollar till njuter av livet som tillfälligt ensamstående utan barn! ;p

Just nu längtar jag efter riktig vår! Jag tror att den är på gång, men det är svårt att veta... Idag har vi i alla fall haft en riktigt härlig dag! Några regndroppar kom det på eftermiddagen, men i övrigt var det perfekt!

Jag längtar även efter sista delen i trilogin Victoria Bergmans svaghet. Pythians anvisningar heter den, och den ska komma i maj. Äntligen! Som jag har väntat! Jag tror att min läslust kommer tillbaka så fort jag får den boken i mina händer! Födelsedagspresent kanske? ;)

Jag längtar oxå efter att få sova en hel natt, utan att behöva vakna av snarkningar... Nä, jag ska inte bara skylla på sambons snarkningar. Jag är innne i en period då jag sover fruktansvärt dåligt. Har svårt att somna, är väldigt lättväckt och har svårt att somna om. Gissa hur trevlig jag är för tillfället...?

Jag vill träna oxå! Det längtar jag efter! Jag skulle gjort det idag men min höft protesterade. Den tyckte inte att HLR-utbildning var nån bra idé alls. Det tyckte dock jag, men då blev det som det blev... Jaja, Curves finns kvar på torsdag oxå och då tänker jag åka dit!

Nåt som jag oxå längtar efter är att tatuera mig igen... :blush: Hoppas på att kunna göra det innan sommaren, men det beror på ekonomin... Men önska går ju! Pengar eller presentkort hos nån bra tatuerare är ju bra födelsedagspresenter... *host* ;) (Antar att mamma och pappa läser...)


//Linda - full av längtan!