En riktigt bra idé!
Ibland får man ju såna där riktigt bra idéer. Idag fick jag en sån! Typ...
Min alldeles fantastiska idé är att waranätarna helt enkelt tatuerar in en varan på ena överarmen! Nä, det stavas visst inte likadant, men vem bryr sig om sånt egentligen? ;-)
Jag och mamma diskuterade waranhalsband. Ni vet ett sånt där halsband som personer som äter medicinen Waran helst ska ha på sig eftersom blodets levringsförmåga minskar, och det kan vara bra för andra att veta om det t ex händer en olycka.
Jaja, halsbandet är ju, ärligt talat, inte särskilt snyggt. Det kanske finns olika sorter men jag hittade detta halsbandet efter en sökning på Google:
Min alldeles fantastiska idé är att waranätarna helt enkelt tatuerar in en varan på ena överarmen! Nä, det stavas visst inte likadant, men vem bryr sig om sånt egentligen? ;-)
Varan - Waran, whatever liksom! En tatuering är ju bra mycket häftigare än ett halsband! Eller hur?
Jag fick en konstig blick av mamma när jag kom på idén. Tror att hon började fundera på vilken tatuerare som finns närmast! ;-)
Bra idé va? Tror alla waranätare kommer nappa! Eller inte... Jaja, jag fick i alla fall lite inspiration till ett meningslöst blogginlägg! Alltid något! ;-)
Linda - full av idéer, både bra och mindre bra...
(Båda bilderna är hittade på Google)
Önskar...
Ibland önskar jag mig ett nytt jobb... Ett jobb där man får och kan göra det man är bra på, utan att andra lägger sig i. Ett jobb där man är uppskattad för att man gör sitt bästa varje dag, och för att man ger allt och lite till för att tillgodose allas behov. Ett jobb där man slipper onödigt kritiska ögon och obefogade klagomål.
För det allra mesta älskar jag mitt jobb! Men ibland, bara ibland, önskar jag mig ett helt annat jobb...
//Linda - "suck"
Nåt fel?
Jag tror jag är sjuk... Jag ska berätta, men det är nog bäst att ni sitter ner... ;)
Igår fick jag ett ryck och rensade ur för små kläder ur sötmonstrets garderob. Ingen stor grej egentligen, men när jag sen vek allt och fotograferade och lade ut bilderna på fb för att sälja kläderna, istället för att knöla ner det i en säck och bära upp det till vinden, insåg jag att det nog var nåt fel på mig. Jag försökte förtränga det genom att åka och shoppa lite nytt till honom. För att fylla på garderoben igen liksom... Det fungerade en liten stund.
Sen diskade jag det som behövde diskas, plockade ur diskmaskinen, vek rena kläder och lade in dom i garderoben, flyttade mina glas till det ommålade vitrinskåpet, gjorde våfflor till sötmonstret och snyggade till i köket. Plockade och fixade hela dagen.
Idag bäddade jag sängen, och sen hör jag mig själv säga till sötmonstret: "Från och med nu ska vi försöka ha det fint och i ordning här hemma! Det är så mycket trevligare att ha fint omkring sig!" Sötmonstret tittade förskräckt på mig och sa: "Varför det?" Det såg ut som att han funderade på vem jag var och vad jag hade gjort med hans vanliga, stökiga mamma. Det var då jag insåg att jag nog är riktigt sjuk...
Har för övrigt omorganiserat i köksskåpen idag oxå. Ett skåp fick en massa plats över när glasen flyttade "hem".
Hjälp... Vad är det som händer med mig?!?
//Linda - i ny skepnad, så länge det nu varar... ;)
Aj...
Jag tror jag har fått ryggskott. Eller, jag är väl ganska säker. Vad skulle det annars vara liksom? Men eftersom jag inte har haft det förut kan jag ju inte vara 100% säker!
(Bild från Google.)
Hur jag fick det? Ja, jo, jag vet inte hur jag ska berätta... Jag är just nu i den perioden i månaden när vissa klädesplagg behöver skyddas lite extra... Jag skulle lägga i skydd i det aktuella klädesplagget och sen kunde jag inte räta på ryggen... Typ så gick det till... Tja, ni fattar...
Så nu ligger jag på spikmattan och har tagit både Alvedon och Ipren och hoppas på att det är ett enkelt litet ryggskott som går över på nån timme! Man måste tänka positivt! ;-)
(Bild från Google.)
Linda - tillfälligt ur funktion
Vad är en bra bok?
För mig är en bra bok en bok som berör. Som får mig att känna, tänka, skratta och gråta. Och som kan få mig att släppa tankarna på allt annat och låta mig dras med in i en annan värld.
Idag har jag läst en sån bok. Jag läste några sidor i går kväll och fortsatte direkt när jag vaknade. Vid tvåtiden var boken utläst och jag satt med tårar rinnande över mina kinder...
Jag kan inte med ord beskriva hur bra den var, men det var en av de absolut bästa böcker jag har läst. Och jag har läst många...
Som alltid när jag har läst ut en riktigt bra bok känner jag en slags sorg. Jag vill inte att den ska vara slut... Så nu sitter jag här och sörjer. Och känner. Och gråter. Över en bok... Tänk vad det är underbart att kunna känna så mycket!
//Linda - känner...
2013-En tillbakablick
2013 gick väldigt fort... När jag tänker tillbaka känns det konstigt att så mycket har hänt.
Tänk att ett år som börjar så tråkigt ändå kan bli så bra!
Januari: Mitt förhållande tog slut. Skitjobbigt på alla sätt och vis. Jag mådde skit, rent ut sagt.
Februari: Försökte leta lägenhet, men det är inte så himla lätt i Göteborgsområdet... Jobbade och fick en ny kollega som visade sig vara min bästa vän!
Mars: Levde i nån slags bubbla. Bodde fortfarande kvar med nu mera exet. Gick hyfsat men var självklart inte optimalt.
April: Flyttade äntligen och började "landa".
Maj: Försökte tillsammans med exet att göra separationen så bra för sötmonstret som möjligt. Han tog det förvånansvärt bra. Var på bästa vännens/kollegans underbara bröllop!
Juni: Började med varannan veckas-boende för sötmonstret. Livet blev genast lite enklare! För alla inblandade!
Juli: Semester! Underbart väder hela sommaren = mycket sol och bad! Kände äntligen att jag mådde BRA!
Augusti: Jobb så klart. Ny barngrupp vilket alltid blir lite jobbigt!
September och oktober: Öh? Va? Var tog dom vägen?
November: Gjorde äntligen klart mina gamla examinationsuppgifter som släpat efter pinsamt många år!
December: Sjuk... Och lite jobb. Jul utan sötmonstret, vilket gick bättre än jag trodde. Nyår med snyggaste killen!
Tänk att ett år som börjar så tråkigt ändå kan bli så bra!
Jag mår bättre än jag gjort på många år! Så även om separationen var jobbig, tråkig och gjorde att jag mådde skit så är den nog på en andraplats gällande bra saker som hänt 2013.
Första platsen? Att lära känna min bästa L såklart! Min bästa vän och räddande ängel! Utan henne hade jag antagligen inte varit där jag är idag!
//Linda - lycklig!
Inte manlig!
Det var ingen manlig förkylning! Det var akut övre luftvägsinfektion! Vilken tur! ;-)
Himla skönt att få reda på att man är sjuk "på riktigt" så man kan få medicin och bli frisk! Jag stannar hemma från jobbet resten av veckan. Blir fortfarande helt genomsvettig så fort jag rör mig. Och så är jag, av förklarliga skäl, trött...
Men nästa vecka är jag förhoppningsvis som ny igen!
//Linda - på bättringsvägen!
Manlig förkylning...
Alltså, nu fattar jag vad skillnaden är på en vanlig förkylning och en så kallad manlig förkylning... Alltså, detta är löjligt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är fullständigt, totalt utslagen. Av en jäkla förkylning! Har inte ens nån särskild feber att tala om (så länge jag håller mig stilla i soffan/sängen). Det är ju pinsamt!
Är täppt i hela huvudet! Trots det så rinner näsan. Ögonen rinner oxå. Och på grund av täppt näsa dreglade jag en hel del inatt eftersom jag var tvungen att andas genom munnen. Kan ge mig fasen på att det hade runnit ur öronen oxå om jag inte hade haft öronproppar...
Så, så har jag det. Det är riktigt jäkla synd om mig! Faktiskt! Vill helst bara ligga under ett antal filtar och kura. Och hoppas på att den här helvetesförkylningen lämnar mig snart... Men det går ju inte. Jag är visst mamma oxå... Skit oxå... Fel vecka att vara sjuk. :-(
//Linda - troligen döende...
Det är ok att ljuga va?
Ibland måste man väl få ljuga för sina barn? Eller? Vissa nätter klarar jag inte att sova bredvid monstret. Det funkar bara inte när han sparkas och slänger sina armar i ansiktet på mig... Och jag behöver sova för att orka vara på jobbet. Det funkar liksom inte att vara en bra fröken till ca 20 barn om sömnen uteblivit. Så ja, jag ljuger för mitt barn.
(Bild från Google)
Inatt fick han först sova en stund i min säng men efter typ en timme gick det inte längre. Då bar jag in honom på hans rum. Sen kom han igen och var törstig. Sen var han kissnödig. Och sen var det läskigt för det var mörkt. Det sistnämnda gick jag inte riktigt med på eftersom han aldrig, under sina fyra och ett halvt år, haft nån som helst rädsla för mörker. Visst, alla kan drömma otäckt och bli rädda, men detta var bara trams.
Det kändes inte som en jättebra idé att börja diskutera hans påhittade rädsla mitt i natten, när jag var så trött att jag helst ville gråta, så jag ljög! Typ! Jag frågade om han visste vad hans gosedjur gjorde när han sov, och det visste han inte. Då berättade jag att dom skyddar honom! Och eftersom han har tre gosedjur i sängen så klarar dom av att hålla borta allt läskigt utan några som helst problem! Han tyckte det var jättebra och sov gott resten av natten! Och det gjorde jag oxå!
//Linda - behovslögnare
Drama i tvättstugan!
Idag tvättar jag! I tvättstugan. Lyxen med egen tvättmaskin försvann när jag flyttade. Kan dock se vissa fördelar med tvättstuga oxå! Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om nåt helt annat! Att tvättstugor kan bidra till att grannsämjan försämras drastiskt vet ju alla...
Tänk er följande:
En person kommer ner i tvättstugan. Vi kan kalla personen för Linda! Framför hennes bokade maskiner (maskin 1 och 2) står en man. Båda maskinerna är igång.
Mannen: Hej! Är du 156 (lägenhetsnumret)?
Linda: Ja!
M: Jag råkade ta fel sida. Jag brukar alltid tvätta på den andra sidan men det sista har jag tvättat på denna sidan och så blev det fel.
L: Det är ingen fara!
M: Tyvärr är maskinerna på andra sidan jättesnuskiga...
L: Jaha.
M: Ja, det tycker jag i alla fall. Fullt med hår. Och det ser ut som fan! Ursäkta att jag svär!
L: Ingen fara! Jag svär oxå! Och nä, det ser ju inget vidare ut...
M: Nä. Så jag tänker vänta här tills den som tvättar kommer och hämtar sin tvätt. Så där får det inte se ut! Inte undra på att det skapas konflikter i tvättstugor när inte folk kan städa efter sig!
L: Nä, det är sant. Det är ju viktigt att visa varandra respekt när man har gemensamt tvättutrymme! Hur som helst får jag väl ta och städa lite innan jag stoppar i min tvätt! (Börjar torka bort alla hår, typ hund- eller katthår.)
Sen stoppar Linda i sin tvätt, startar maskinerna och går. Säger naturligtvis hej då, för Linda är ganska väluppfostrad!
När Linda sen kommer till tvättstugan igen, för att hänga den rena tvätten och lägga in några nya omgångar, är mannen där igen.
L: Hej igen! Träffade du den som tvättat innan?
M: Ja, det kom en kille men han skyllde på att tjejen hade haft bråttom. Jag frågade om dom hade katt eller hund, och det var hund. Jag har kollat oxå så dom har tömt tvättrummet. Annars hade du fått ta det som var ditt egentligen så hade jag blivit utan. Men det är tomt.
L: Ok! Vad bra!
M: Jag är klar nu så du kan ta dom här maskinerna oxå om du vill.
L: Åh vad bra!
M: Hej då!
L: Hej då!
Ja, vad ville jag med detta då? Jo, tänk vad allt blir bra när man pratar med varandra! Om mannen inte varit kvar i tvättstugan och väntat hade nog Linda muttrat för sig själv om folk som inte kan ta rätt sida i tvättstugan. Och hade hon upptäckt själv att de lediga maskinerna var fulla med hår hade hon troligtvis antagit att "tvättmaskintjuven" upptäckt det och tagit fel med flit. Nu kan det ju ha varit så ändå, men irritationen kommer liksom av sig när man kan prata om saker!
Fram för kommunikation!
//Linda - kommunicerar!
Helt normalt!
I lördags var jag och sötmonstret på en lekplats. Inget ovanligt! Vi är ofta där! Det var, som vanligt, fullt av folk! Olika klädstilar, olika hudfärger, olika kön! Precis som det ska vara.
På lekplatsen var det även en kvinna i niqab. Det är inget sonen ser varje dag och jag såg att han kikade lite på henne när han gick förbi henne. Han stirrade alltså inte, utan tittade bara lite nyfiket. Efter en stund kom han till mig där jag satt (nej, jag leker inte extremt aktivt på lekplatser...) och säger: "Det är en riddare här." Jag förstod först inte vad han menade, men sen såg jag att han tittade på kvinnan i niqab och förstod att han menade henne. Jag blev lite full i skratt, men mest glad! Glad över att han accepterar att alla inte ser likadana ut! Och glad över att han inte stirrar på folk som skiljer sig från mängden!
Och lite småroad av att han tyckte det var helt normalt att det gick omkring en "riddare" på lekplatsen! ;-)
//Linda - oxå helt normal!
En fyraårings logik!
Det rör sig mycket i huvudet på sötmonstret! Just nu pratar han mycket om hur barn blir till och familjer i största allmänhet. Jag försöker förklara så gott det går... Han har börjat förstå att han inte kan gifta sig med mig (jag fick därmed tacka nej till mitt livs första, och kanske enda, frieri...) men han förstår inte riktigt varför... Han har även förstått att vi inte kan skaffa barn tillsammans.
Jag har sagt att han säkert kommer hitta nån trevlig tjej eller kille när han blir stor som han kommer vilja gifta sig med, men nej, det kommer tydligen inte hända. Och han ska inte ha några barn heller. För han ska bo med mig. Och vi får ju inte skaffa barn tillsammans...
Alltså lever han hellre ogift och utan barn, för att ta hand om mig! Visst är det beundransvärt?!? Undrar hur länge det håller i sig...? ;-)
//Linda - feeling loved!
Arbetsskadad?
Idag har jag och sötmonstret varit i Hovås, där det var lite festligheter. Byggare Bob var där, det var "disco" för barnen, alla barn fick en hjälm, det fanns en hoppborg och man kunde få ballongdjur. Tja, såna där jätteroliga saker... För barn alltså!
Vi var, som sagt, där. Sötmonstret fick en hjälm men ville inte ha godis, glass eller morötter som delades ut. Konstigt va? ;-) Jag stod dock inte ut särskilt länge. Det var så fruktansvärt dåligt organiserat!
Vid hoppborgen stod det en väldigt tafatt tjej och talade om när det var fullt. Det var ju bra, men när hon gick därifrån ca tre sekunder så kom det föräldrar och trängde sig fram och slängde upp sina barn. Mindre bra...
Vid ballongdjurstillverkaren skulle det nog föreställa nån form av kösystem, men det fungerade inte alls! Det var enklast att ge ballongdjur till de barn som stod närmast till höger eller till dom som ställde sig mitt framför...
Fungerande kösystem och tidsbegränsning i hoppborgen hade underlättat... Och bättre kösystem vid ballongdjuren. Förstår att det kanske inte var så lätt att både göra djur och hålla ordning på vilka barn som väntat längst, men det kunde skötts bättre. Absolut. Att det finns föräldrar och barn som anser att det är helt ok att tränga sig kan man ju inte klandra arrangörerna för, men med bättre struktur och ledning hade dom inte fått chansen!
Är jag gnällig? Ja, lite kanske... Och lite arbetsskadad! Utan struktur och regler skulle inte jobbet fungera alls. Då hade det troligen blivit så oorganiserat som jag upplevde denna förmiddagens jippo... Och det hade jag inte orkat med! Jag hade absolut kunnat styra upp denna dagen men det var ingen som bad mig! ;-)
//Linda - strukturerad... ;-)
Vad "får" man skriva?
Är det ok att skriva att man tycker det är skönt att få vara ensam?
Att man är glad över att veta att man får sova ostört sju nätter?
Att det är skönt att inte behöva ta konflikter med en dagistrött fyraåring på en hel vecka?
Att det känns som en lättnad att inte behöva tänka på att nån annan än jag själv får nåt i magen på kvällen?
Att det är skönt att kunna sova 20 minuter längre på morgonen för att man slipper väcka sötmonstret och köra honom till hans förskola?
Jag anser att det är ok att skriva det!
Jag vet att jag kommer vara överlycklig nästa fredag när jag ska hämta honom efter jobbet! Och jag vet att jag kommer sakna honom varenda kväll hela veckan!
Men det är ändå skönt! Just nu och här! Att vara helt ensam och inte behöva tänka på nåt!
Så jag struntar helt enkelt i vad man "får" eller "bör" skriva, tycka och känna! Min blogg, mina ord och mina tankar och känslor!
//Linda - fredagstrött!
Vad lär vi våra barn?
Idag har vi diskuterat barnvisor på jobbet. Det finns ju en himla massa sånger som vi lär våra barn, men vad är det vi lär dom egentligen?
"Lilla hästen Plopp, red uti galopp" Vem, eller vad, red hästen Plopp på? Kan en häst rida? Nej!
Bort med den...
"Och två par strumpor åt lille, lille bror" Elaka strumpor som åt lillebror... Kan strumpor äta? Nej!
Bort med den...
"Här dansar Herr Gurka" Kan gurkor dansa? Nej!
Bort med den...
"Nyss så träffa jag en krokodil som körde runt i en bil" Kan krokodiler köra bil? Nej!
Bort med den...
"När trollmor har lagt de elva små trollen och bundit fast dom i svansen" Får man binda fast nån som ska sova? Nej!
Bort med den...
"Ekorr'n satt i granen... Hoppa han från tallegren" Öh... En tallgren i granen? Nej!
Bort med den...
"Mors lilla Olle i skogen gick" Helt ensam!!! Ska vi lära barnen att rymma? Nej!
Bort med den...
Dax att rensa bland våra sångkort! Vi kommer hädanefter bara sjunga Imse Vimse Spindel. Den verkar vara en av få barnvisor som är logisk!
Eller oxå fortsätter vi sjunga som vanligt och låter barnen ha roligt! Så kan vi vuxna tramsa vidare och oxå ha roligt! ;-)
//Linda - oseriös!
Nu jäklar!
Nu är det dax att sätta igång igen! Som så många gånger förut... Med träningen alltså! Har hunnit med två gånger denna veckan, och det är ju skitkul! Fattar inte varför jag kommer på massor av undanflykter och anledningar till att inte träna? Jag vet ju att jag mår så mycket bättre när jag gör det. Idioti är vad det är!
Av förståeliga själ kan jag bara träna varannan vecka, men det är ju helt klart mycket bättre än inget!
Så, slut på undanflykter! Från och med nu får enbart sjukdom hindra mig! Eller nja, det kan ju faktiskt dyka upp viktiga aktiviteter med goda vänner oxå! Hoppas ändå kunna träna minst tre gånger min barnfria vecka! Låter väl inte helt omöjligt va?
/Linda - nytränad och svettig!
Jag mår bra!
Japp! Så är det! Det har gått ca ett halvår sen mitt förhållande tog slut, och snart fyra månader sen jag flyttade. Och nu kan jag, helt ärligt, säga att jag mår bra!
Visst är det stunder när det känns jobbigt, men dom stunderna blir färre och färre och även kortare och kortare. Jag är inte arg och inte bitter, men ibland kommer en känsla av sorg över mig. Sorg över att det inte blev som jag hade tänkt mig. Sorg över att inte få träffa monstret varje dag. Sorg över allt vi skulle gjort som inte blev av. Den känslan kommer nog alltid finnas, mer eller mindre, så det är väl bara att lära sig leva med den.
Men jag mår bra! Och det är för jäkla härligt!
//Linda - har landat!
Det krävs inte så mycket...
När det gäller att roa monstret krävs det inte så mycket! Det räcker att åka till mormor och morfar och bara vara! Att det var kanonfint väder nästan hela tiden gjorde ju inte saken sämre!
När vi åkte hem i söndags (efter en vecka på "landet") frågade jag vad han tyckte var roligast under den gångna veckan. "Allt!" fick jag till svar!
Vad han har gjort? Tja, badat, sprungit naken, badat, lekt med kusin, sysslingar och grannbarn, "kört" traktor, skruvat, badat, tittat på kycklingar, badat och cyklat. Det blev mycket bad... ;-)
Och när monstret är nöjd och glad är jag nöjd och glad! Win-win liksom!
//Linda - semesternöjd!
Att lukta, eller lukta!
Idag har jag och monstret haft besök av min syster, hennes man och deras dotter A. Monstret frågade ungefär en miljon gånger mellan klockan sju och tio när hans älskade kusin A skulle komma. Och han ville helst ställa sig på balkongen och spana och ropa redan klockan åtta... Det fick han inte!
Nån liten kort minut satt han stilla (nja, kanske mer studsande) i soffan och helt plötsligt säger han:
- Jag tycker det luktar A, mamma!
-Jaha, tycker du det? Hur luktar hon då?
Monstret tittar frågande på mig och svarar:
-Med näsan?
Öh... Ja, jo, det hade han ju helt rätt i! Jag försökte liksom inte ens förklara vad jag menade!
//Linda - full i skratt!
Aa..å?
Helt apropå ingenting så har jag funderat lite... På aa. Och å. Bara sådär liksom. För att jag inte har så mycket annat (vettigt...) att tänka på!
Lite språkkunskap, hämtat på den mycket tillförlitliga källan Wikipedia: "Bokstaven Å har sitt ursprung i ett långt a-ljud, vilket på medeltiden skrevs som aa på de skandinaviska språken. När långa vokaler senare slutade skrivas med dubbla bokstäver hade det långa a-ljudet förändrats till dagens å-ljud." "Aa används även i den maskinella koden på svenska pass om passinnehavarens namn innehåller å. Till exempel så blir Ågren "Aagren" i maskinfältet."
Jag kan inte låta bli att tänka på Eric Saade... Eller kanske Eric Såde? Jag vet ju vad jag tycker... ;)
//Linda - saa det saa!
:-D
