Ur sötmonstrets perspektiv 2
Ja, jag gör mitt bästa för att förstå mig på mitt lilla sötmonster... Om han hade kunnat berätta tror jag det hade sett ut ungefär så här:
Jaha, nu är jag 2 ½. Det är skitjobbigt... Jag vill SÅ mycket! Klä av och på mig själv, duka bordet, hjälpa till att tvätta och jag älskar fortfarande mat och att duscha och bada. Men det har hänt nåt konstigt med mig. Jag förstår inte... Även om jag VILL en massa saker så kommer det bara ett: NEJ! Vill inte!!!
Till exempel:
Mamma: Nu är maten färdig! Kom så ska vi äta!
Sötmonstret: Nej! Vill inte!!!
Mamma: Nähä, då äter jag väl själv då.
Jag funderar en stund på vad som hände och sen går jag och sätter mig och äter... För jag gillar ju mat...
Exempel två:
Pappa: Ikväll ska du få bada!
Sötmonstret: Nej! Vill inte!!!
Pappa: Jo, du måste bada för du är smutsig och har mat i hela håret.
(Den har en förmåga att hamna lite varstans för även om jag sitter vid bordet och TÄNKER äta så är det så himla mycket jag hör mig själv säja nej till och då kan det flyga lite mat...)
Sötmonstret: Neeeeej!!!
Sen hamnar jag i badet ändå på nåt konstigt vis och när det är dags att sluta bada blir jag arg igen. Även om jag fryser så jag huttrar och jag egentligen vill bli inlindad i den mjuka sköna handduken...
Exempel tre:
Mamma: Vill du trycka på hissknappen?
(Hon har fattat att jag tycker att det är kul så jag är jätteglad att hon frågar! Ändå hör jag mig själv säga: )
Sötmonstret: Nej! Vill inte!!!
Mamma: Då trycker jag då.
Sötmonstret: Neeej! Jag vill!
Hmm... Hur blev det där liksom?
Ja, så här har jag det hela dagarna. Det är skitjobbigt! Jag märker ju att mamma och pappa tycker att jag är ganska jobbig ibland, men lika ofta småskrattar dom åt mig... Dom har nog full koll på att dom där "nejen" inte är så allvarligt menade. Dom pratar om nån "trotsålder" och om utvecklingsfaser. Och tydligen är jag helt normal! ;) Så jag kör väl på ett tag till med mina oplanerade nej och hoppas på att det går över! Det blir ju ganska jobbigt i längden att hela tiden säga nej och att behöva ändra sig sen. För egentligen så vill jag ju! Massor av saker! :D
//Trotsigt sötmonster i en av alla 2475 utvecklingsfaser (genom mamma Linda)
Jaha, nu är jag 2 ½. Det är skitjobbigt... Jag vill SÅ mycket! Klä av och på mig själv, duka bordet, hjälpa till att tvätta och jag älskar fortfarande mat och att duscha och bada. Men det har hänt nåt konstigt med mig. Jag förstår inte... Även om jag VILL en massa saker så kommer det bara ett: NEJ! Vill inte!!!
Till exempel:
Mamma: Nu är maten färdig! Kom så ska vi äta!
Sötmonstret: Nej! Vill inte!!!
Mamma: Nähä, då äter jag väl själv då.
Jag funderar en stund på vad som hände och sen går jag och sätter mig och äter... För jag gillar ju mat...
Exempel två:
Pappa: Ikväll ska du få bada!
Sötmonstret: Nej! Vill inte!!!
Pappa: Jo, du måste bada för du är smutsig och har mat i hela håret.
(Den har en förmåga att hamna lite varstans för även om jag sitter vid bordet och TÄNKER äta så är det så himla mycket jag hör mig själv säja nej till och då kan det flyga lite mat...)
Sötmonstret: Neeeeej!!!
Sen hamnar jag i badet ändå på nåt konstigt vis och när det är dags att sluta bada blir jag arg igen. Även om jag fryser så jag huttrar och jag egentligen vill bli inlindad i den mjuka sköna handduken...
Exempel tre:
Mamma: Vill du trycka på hissknappen?
(Hon har fattat att jag tycker att det är kul så jag är jätteglad att hon frågar! Ändå hör jag mig själv säga: )
Sötmonstret: Nej! Vill inte!!!
Mamma: Då trycker jag då.
Sötmonstret: Neeej! Jag vill!
Hmm... Hur blev det där liksom?
Ja, så här har jag det hela dagarna. Det är skitjobbigt! Jag märker ju att mamma och pappa tycker att jag är ganska jobbig ibland, men lika ofta småskrattar dom åt mig... Dom har nog full koll på att dom där "nejen" inte är så allvarligt menade. Dom pratar om nån "trotsålder" och om utvecklingsfaser. Och tydligen är jag helt normal! ;) Så jag kör väl på ett tag till med mina oplanerade nej och hoppas på att det går över! Det blir ju ganska jobbigt i längden att hela tiden säga nej och att behöva ändra sig sen. För egentligen så vill jag ju! Massor av saker! :D
//Trotsigt sötmonster i en av alla 2475 utvecklingsfaser (genom mamma Linda)
