VAB
När man har barn så får man, högst troligen, förr eller senare vabba. Det är ju inget man vill göra för man förlorar ju inkomst, och de stackars få slantarna man tjänar vill man ju behålla! Men ibland måste man. Som idag. Jag misstänkte redan när jag väckte sötmonstret i morse att allt inte stod rätt till. Han "hämtade" mig vid halv två i natt (Helt normalt för tillfället. Han vill inte sova ensam.) men sen sov han resten av natten. Inte lika normalt... Han brukar vakna ett par gånger för att kolla så man ligger kvar, fråga om det är morgon eller bara upplysa om att han minsann inte vill sova mer. Det sistnämnda följs oftast av en djup snarkning inom ca två sekunder... ;)
Men inatt var det inget sånt alls. Han sov som en gris! När jag väckte honom i morse så var han varm... Lite varm brukar man ju visserligen vara när man har tillbringat x antal timmar under ett täcke, men han var varmare än normalt. Och jo, feber. 38.4. Ganska mycket för honom som har normaltemp på 36.4... Och det märks. Han är jättetrött och vill inte äta. En macka och lite vatten har han dock fått i sig. Bättre än inget.
Och nä, det är ju inte kul att vabba, men det är faktiskt för jäkla mysigt att ha en febertrött, gosig unge liggandes på sig eller bredvid sig. :love: Just nu sover han i soffan. Hoppas han inte kissar... :rolleyes:
//Linda - myser!
Bortskämd?
Lite bortskämd är jag nog... Och då menar jag inte bortskämd med att få allt jag pekar på, för det får jag verkligen inte! (Har önskat mig ett armband av sambon hur länge som helst, men nä... ;) ) Jag tänker mer bortskämd som i att ha saker som underlättar vardagen.
I tisdags var jag och sötmonstret och handlade lite. Slängde ner ett par fryspizzor i korgen. Alltid bra att ha hemma. Monstret frågade snällt om vi möjligtvis kunde äta "pizzamat" den dagen och det kunde vi absolut. (Hade egentligen tänkt göra korvstroganoff, men det fick jag göra när monstret lagt sig i stället. Men det hör inte hit!)
Sen kom vi hem, jag stoppade i en maskin tvätt, satte på ugnen och sen var det bara att stoppa in pizzan när ugnen var lagom varm. Pizzan blev klar på ca 12 minuter. Vi åt och plockade sen in disken i diskmaskinen. Hängde sen tvätten när den var klar och stoppade i en omgång tvätt till.
När jag sen landade i soffan, som jag gör varje kväll, började jag fundera på hur annorlunda eftermiddagen och kvällen kunde sett ut. Om vi hade bestämt oss för att äta pizza och vi i stället gjort allt från grunden. Deg, lagt på önskade ingredienser osv. Och om jag inte haft egen tvättmaskin utan hade fått tvätta i husets tvättstuga. Upp och ner i hissen (tack och lov så finns det hiss!!!) för att byta ren tvätt mot smutsig, hänga, torka, tumla och allt som krävs. Och om vi inte haft diskmaskin utan fått handdiska allt! Hemska tanke! :bigeyes: Då hade jag inte landat i soffan förrän det var sängdax!
Är det att vara bortskämd eller är man bara smart som gör det enkelt för sig?
//Linda - Smartskämd?
Världens tröttaste barn?
Nä, detta ska inte handla om sötmonstret, som förvisso är väldigt trött efter en heldag på förskolan. Jag skulle ju kunna skriva om hur han gapar, skriker, slåss, spottar, kastar mat, spiller mjölk på rent jäkelskap och blir hysterisk när man säger till honom att uppföra sig vid matbordet... Men det ska jag inte göra! ;)
I stället ska jag skriva om Suri. Ni vet dottern till "TomKat". Alltså Tom Cruice och Katie Holmes. Ni vet vem jag menar va? Jag har, trots att jag knappt läser skvallertidningar, lagt märke till att Tom eller Katie nästan alltid bär Suri. Varför? :question: Hon är ju liksom sex år eller nåt. (Jo, hon är sex år. Jag googlade...) Kan hon inte gå själv? (Jo, det kan hon. Det finns ett fåtal bilder där hon faktiskt använder sina egna ben. Jag har googlat det oxå...) Men det finns en jäkla massa bilder där hon inte går, utan blir buren. Jag vill veta varför! Nu! Inte för att jag egentligen bryr mig, men ändå... Det liksom stör mig...
Litet urval av bilder:
(Allihop stulna på nätet!)
Ja, ni ser ju själva! Är hon helt enkelt lat (läs: bortskämd...) eller har hon nån skada vi inte vet om? Det kanske har stått i nån skvallerblaska, men eftersom jag inte går till frissan mer än ca en gång i halvåret, och det är där jag läser skvaller, så kan jag ha missat det! Jag tror dock att detta kan vara världens tröttaste barn! ;)
//Linda - kanske borde klippa mig oftare... Eller inte! ;p
Bloggtorka...
Eller huvudet fullt av annat...
Obehagligt är bara förnamnet. :(
Oroliga föräldrar, som alla har sitt sätt att visa oro på, är inte helt lätta att handskas med. Den oro som man känner själv är heller inte rolig. Samtidigt ska man vara trevlig, professionell i sin yrkesroll och en bra pedagog. Tur man kan krascha en stund på kvällen när monstret somnat...
Nu känns det dock bättre. Vi har fått prata med en psykolog på jobbet och det var välbehövligt. Bara att få sitta ostört och diskutera det hela med sina kollegor var guld värt.
Nä, nog om detta! Ville bara ge en förklaring till att det varit lite tomt på bloggen ett tag! Men nu är jag nog på gång igen! ;)
//Linda - lite mindre kraschad!
Cellförändringar
Detta kommer inte bli nåt roligt inlägg, för det finns faktiskt inget kul alls med cellförändringar. Inte nåt. Nåt som däremot är bra är att vi i Sverige, från 23 års ålder, blir kallade var tredje år till MVC för att ta cellprov! Det är inget kul med det heller, men åh så bra att det görs!
För drygt ett år sen opererades jag för cellförändringar. Det var definitivt ingen rolig upplevelse. Jag ljuger om jag säger att det inte gjorde ont... Det lät otäckt, luktade bränt och gjorde ont. Jag är ändå så oerhört glad för att det upptäcktes. Provet jag tog ca sex månader efter operationen var bra! Idag har jag tagit ett nytt prov och jag hoppas innerligt att även det är bra. Ser det oxå bra ut ska jag tillbaka om ett år och om allt är fortsatt bra efter det oxå kommer jag bli kallad varannat år istället för var tredje. Det känns tryggt och bra!
Jag är så otroligt tacksam över att bli kallad till dessa förhatliga undersökningar. (Snacka om kluvna känslor...) Skulle jag inte blivit kallad hade jag troligen inte gått dit. Det är så lätt att stoppa huvudet i sanden och tänka "det händer inte mig". Men det KAN det göra. Utan några som helst symptom. Det är det som gör det så läskigt... ;(
Jag ville bara säga det...
Ta hand om er!
//Linda - tacksam
Jag måste sluta fantisera!
Fick precis syn på äggpaketet i kylen...
6 ägg
frigående
Jo men visst... Ägg kan väl inte gå? Jag får, självklart, massa konstiga bilder i huvudet av ägg som går omkring på små ben. Typ som kycklingben. Och om dom inte vore frigående, utan kopplade, fast fortfarande med ben? Nä. Det blir konstigt... Jag måste sluta!!!
(Längre ner på paketet står det att äggen kommer från frigående höns. Om nån undrar... ;) )
//Linda - fantasifull!
Att gråta...
Oj vad jag har gråtit idag... Jag är en sån person som visserligen gråter ganska ofta. Jag gråter när jag är arg, ledsen, jätteglad eller bara strumptrött. Och så gråter jag när jag läser fantastiskt bra, sorgliga, gripande böcker... Och det har jag gjort idag. Jag har suttit i soffan med tårarna strömmande ner för kinderna de sista tio sidorna. Det var svårt att läsa så det tog en stund...
Boken? "Godnatt, finaste" av Dorothy Koomson.
Jag kommer inte kunna prata om den på ett tag (gråter bara jag tänker på den...), så jag säger bara: Läs den!
//Linda - rörd och rödgråten!
Hur omogen får man bli?
Jag finner inte ord... Hur kan en vuxen människa (25 år gammal borde väl ändå räknas som vuxen?) helt enkelt strunta i att höra av sig när hon bestämmer sig för att stanna i Egypten på grund av att "hon har blivit kär"? Hon har en familj hemma i Sverige som fruktar det värsta. Dom har ingen aning om ifall hon är död, våldtagen, kidnappad, drogad... Jag kan svära på att alla hemskheter man kan komma på har passerat deras stackars hjärnor. Jag tror inte att de i sin vildaste fantasi trodde att deras dotter/syster/kompis skulle vara så omogen och egoistisk att hon helt enkelt skiter i dom bara för att hon känner för att vara lite impulsiv. Vad är det för fel på människan? Seriöst? :question:
//Linda - helt oförstående...
