Idag har det varit så underbart väder ute! Jag njuter! Och såna här dagar är jag helt övertygad om att jag har världens bästa jobb! ;) (Jag tycker ju visserligen det annars oxå, men såna här dagar känns det lite extra bra!) Vi har varit ute i stort sett hela dagen. Gick ut ca 9.30 och var bara inne och åt lunch. Mellanmål åt vi ute. Så skönt!

Glädjen avtog dock lite när jag hämtade sötmonstret som satt ute i värmen på gården iklädd vindfleece, fleecekrage, skaljacka, fodrade gummistövlar och mössa... Jag frågade hur han (nya vikarien som ska vara där ett tag) hade tänkt när han tog på honom så fruktansvärt mycket kläder. Kommenterade ganska surt att han själv minsann inte hade lika mycket på sig... Jag lät nog hemskt sur, men vad fan! Lite sunt förnuft behövs faktiskt när man ska ta hand om barn. Monstret protesterar ju inte. Man kan ju inte kräva att han ska veta vad han bör ha på sig. Så nu har även nya vikarien fått se den "hemska-sura-mamman-som-oxå-arbetar-på-förskola-och-alltid-vet-bäst"... :rolleyes: Men det struntar jag i! Jag har i alla fall vett nog att klä på barnen utifrån vad det är för väder. Och sötmonstret har kläder på förskolan som täcker alla behov, så det är ju inte där problemet finns.

Jaja, det händer förhoppningsvis inte igen! Hmm... Det där tror jag inte på själv. Förra våren fick vi säga till alla fröknarna ett antal gånger att dom inte behövde klä på honom så mycket. Till slut verkade det som att dom förstod. Eller oxå blev det sommar, och då går det ju knappast att misslyckas! ;)


//Linda - surf***ig... ;p

Jag skrev ju fåtölj härom dagen och blev lite förvånad över hur fult det var. Och fortfarande är. Idag skrev jag Skellefteå och det är oxå himla fult. Vet inte varför, men det ser verkligen inte bra ut...

Fler fula ord:

• Bigarå

• Durkslag

• Innanmäte

• Vårtgård

• Sockerärt

• Leggings

Det finns garanterat många fler fula ord, men just nu är det dessa jag kommer på. Det är alltså inte ordens betydelse som är ful, utan hur de ser ut i skrift. Jag vet inte varför? Vad är det som gör att ett ord ser bra ut eller inte?`Eller är det mig det är fel på? (Ni behöver inte svara... ;) )


//Linda - vet att skönheten sitter i betraktaren öga och misstänker att även fulheten gör det! ;)

(Och där kom ett fult ord till: Betraktaren... ;p )

Vilken härlig helg jag har haft! :D Halsflussen är under kontroll och jag har kunnat leva som en vanlig människa!

Gårdagen började visserligen lite för tidigt för min smak, men klockan 07.00 får väl anses ok när man bor med en sån där minimänniska? ;) Sambon fick sovmorgon för han var ute med några kompisar på fredagskvällen. Jag är så snäll! Han får alltså både festa och sova ut! ;) Det blev frukost utan sambon, men jag och sötmonstret klarade oss själva.

På förmiddagen var sötmonstret hos frissan och klippte sig, så nu är frisyren fixad inför stundande födelsedag nästa lördag. När vi var klara där åkte vi och tittade på ett hus. Vi ska inte köpa nåt hus just nu, men titta är ju roligt! Eftermiddagen var lugn med lite tv-tittande, slappande och cykling för sötmonstret.

På kvällen lånade vi ut sötmonstret till farmor och H. Åter igen visar sig snällheten! ;) Jag och sambon passade på att snygga till oss och åka in till stan med ett par goda vänner. Där åt och drack vi gott på El Corazón. Väl hemma konstaterade vi att lägenheten känns väldigt tom utan den lilla minimänniskan... Men det är skönt oxå! Man vet att man kan sova ostört och att man kan sova hur länge man själv vill på morgonen. Nu har jag ju tyvärr nån slags inbyggd väckarklocka som väcker mig de flesta dagarna, men ändå...

Idag ägnade vi hela förmiddagen åt att städa... Inte så kul, men nödvändigt. Fönstren blir groteskt skitiga när man bor som vi gör. Och så var det ju ett tag sen dom blev putsade... Det är ganska spännande att putsa fönstren på 6:e våning. Det hissnar lite i magen när man böjer sig ut för att svänga runt fönsterrutorna! ;) Köket fick sig oxå en grundlig rengöring.

Klockan ett var det dags att hämta ungen hos farmor och H, och sen åkte vi direkt till Slottsskogen. Där grillade vi korv, cyklade (sötmonstret) och matade fåglarna (som nog hade blivit matade hela dagen för dom var inte särskilt hungriga...) tillsammans med ett par kompisar och deras två barn.

Kvällen har varit sömnig för oss alla, men när tröttheten beror på sol och frisk luft så är det bara skönt! Nu sover den lille, jag sitter i soffan med datorn och sambon sitter bredvid och tittar på tv. Får se hur länge jag orkar hålla ögonen öppna ikväll. Gissar på att det inte blir så länge...

Fler såna här helger önskas! :D


//Linda - trött och nöjd!

Jaha... Det räckte visst inte med influensa. :( Två dagar hann jag arbeta innan jag fick ont i halsen. Trodde inte att det skulle bli nåt av det, men på onsdag morgon kunde jag knappt svälja utan att gråta, och insåg att det nog var bättre att bege sig till vårdcentralen än till jobbet... Det var jobbigt ska ni veta... Både att ta det beslutet och att ta sig till VC.

Jag började med att försöka äta frukost. Det gick inte så bra. Knappt en halv rostad macka fick jag i mig. Sen var det dags att gå med sötmonstret till hans förskola. Den promenaden, som vanligtvis går på fem minuter, kändes som en mil... När jag lämnat honom bestämde jag mig för att gå direkt till VC. Orkade inte gå hem emellan, trots att det var en timme tills vårdcentralens drop in började. Tog en vilopaus i en fåtölj (fy vilket fult ord! Det ser ju heldumt ut!) på Frölunda Torg innan jag släpade mig till VC.

Väl där gick det ganska snabbt. Dom startade drop in:en tidigare så jag var hos en sköterska redan 8.40. Hon tog halsprov och blev nog förvånad när jag nästan grät av lycka över att ha halsfluss... Jag har ofta ont i halsen, riktigt jäkla ont, men oftast är det "bara" virus och då går det ju inte att behandla. Halsfluss = penicillin! Jippie!

Jodå, jag fick Kåvepenin utskrivet. Insåg då att jag var tvungen att gå till Apoteket oxå... Och där var det så klart kö. Och lika seg personal som vanligt. Jag frös så jag skakade. Feber... Jag fick min medicin till slut, men inte fick jag gå hem. Nä, då var jag tvungen att gå till Hemköp för att köpa nåt jag kunde äta/dricka. Yoghurt, jordgubbskräm, mjölk och proviva fick följa med mig hem. Ja, jag tog spårvagnen hem. En hel hållplats... Hade aldrig fixat att gå den korta biten med en tung kasse. Och inte utan kasse heller förresten.

Väl hemma var jag så trött att jag övervägde att lägga mig i hallen, men jag insåg att det var en dum idé. Soffan var bättre. Plockade fram mina sista krafter och packade ur det jag hade köpt och stoppade in det där det skulle vara. Pust...

Ja, Apoteket och Hemköp ligger i samma byggnad, och VC precis bredvid, men är man sjuk så känns det som en hel världsdel att ta sig igenom... Nu mår jag lite, lite bättre. Men inte så bra som jag hade hoppats... Fasen...


Linda - AVSKYR att vara sjuk! :(


(Måste testa igen: Fåtölj. Visst ser det tokigt ut?)

Igår när jag hade gått och lagt mig började jag fundera... Nej, jag vet. Det är verkligen inte den bästa tiden på dygnet att fundera på djupa saker. I synnerhet inte om man tänkt att man ska få nåt vettigt svar från sambon... Men jag var ändå tvungen, för jag började fundera på vem jag egentligen är. Jag är inte säker på att jag vet det? Jag har även fått för mig att jag är fruktansvärt tråkig, och det hänger ihop med att jag inte vet vem jag är.

Många andra (alla?) har saker, intressen, som de brinner för. Sambon kan sitta och läsa båttidningar från pärm till pärm och tar verkligen till sig allt han läser. Andra jag känner har häst. Dom rider för tränare och analyserar allt in i minsta detalj för att komma fram till vad som kunde gått bättre. En annan kompis vet allt om ljud (stereo) och gör allt för att få det perfekta ljudet. (Som Farbror Barbro, men ändå inte... ;) )

Men jag då? Vad gör jag? Vad brinner jag för? Vem är jag? Är jag bara tråkig? En sån som bara flyter med? En sån som är nöjd? Ja, kanske är jag det. Just nu känns det fruktansvärt tråkigt... Jag vill oxå brinna för nåt. Vara bra (bäst?) på nåt. Men hur gör man? Hur hittar man "sin" grej? Borde jag inte gjort det för länge sen om det funnits/finns nån sån grej?


//Linda - tråkig som få... :(

Jag vet! Man ska inte ödsla energi på saker man inte kan påverka. Jag vet verkligen det... Men det finns så mycket saker som jag verkligen undrar, och som jag vet att jag antagligen aldrig kommer få några svar på. Och det gör inget! Jag behöver inte svar på alla mina frågor! Jag behöver mest få ur mig det! Jag menar absolut inte att trampa nån på tårna. Om nån tar åt sig av mina tankar så är det inte min mening. Mina tankar är mina och jag syftar inte på enskilda personer i det jag skriver om.

Varför röker folk? Det finns ju inte en chans i världen att dom har missat att det är skadligt? Varför vill man utsätta sig för sånt? Och ett ännu större frågetecken är varför folk röker när dom är gravida? (Ja, jag vet fall där det funnits förmildrande omständigheter och det säger jag inget om, men det hör inte till vanligheterna.)

Varför taggar man barnets pappa på alla sina barnbilder på facebook? (Ibland mamma i stället.)

Varför blandar facebook ihop användarbilderna bland mina (och andras) vänner?

Varför står det på facebook att jag är i Lervik när jag är hemma?

Varför finns det så hemska orättvisor i världen?

Varför har vissa människor så svårt att ta ansvar för sina handlingar?

Varför är det så svårt för vissa att säga förlåt och mena det?

Varför får jag tvångstankar och bara måste köpa en påse med Dragé Egg första gången den dyker upp i affären varje år?

Varför måste sötmonstret protestera varje kväll när han ska lägga sig när han egentligen är jättetrött? Han somnar oftast på mindre än fem minuter...

Varför är det så gott med pizza?

Varför har jag ett så stort behov av att ifrågasätta saker?



Om nån, mot förmodan, har svaret på nån av ovanstående frågor är jag absolut intresserad av att höra det!


//Linda - frågvis

Nej, detta kommer inte handla om att det minsann var bättre förr, för så tänker oftast inte jag. Saker ändrar sig, beroende på var vi befinner oss i livet, och det är så det ska vara! Jag kom att tänka på en sak som har ändrat sig otroligt mycket i mitt liv och det är min tv-vanor. Eller ovanor...

För ca fem år sen, när jag bodde ensam, var singel och levde singelliv med allt vad det innebar, var tv en stor del av mitt liv. På måndagar var det Cityakuten, tisdagar Desperate Housewives, onsdagar Grey´s Anatomy, torsdagar Criminal Minds, fredag och lördag var det väl oftast nån film eller oxå var det fest och söndagar slötittade jag på gamla repriser. Ungefär så såg mina veckor ut. Kvällstid alltså. Vissa kvällar var det fler serier jag följde, men dessa var viktigast. Jag fick snudd på ångest om jag råkade missa ett avsnitt...

Nu för tiden tittar jag på Grey´s Anatomy, som fortfarande går på onsdagar. Och på Sons of Anarchy som går måndag till torsdag. Om jag orkar... Jag får inte panik om jag missar ett avsnitt. GA vill jag helst inte missa, men jag inser ju att livet går vidare om jag skulle råka göra det. (Det går även i repris på söndagar och man kan se det på datorn oxå...)

Och vad gör jag nu istället för att titta så mycket på tv då? Det hade ju varit trevligt att kunna säga att jag städade, höll i ordning, manglade lakan och strök sambons strumpor... Men så är det inte... Nä, jag sitter med datorn i knät och skriver lite här och läser lite där och följer vad mina "låtsaskompisar" gör! (Om nån nu skulle få för sig att min tv-/datortid går ut över sötmonstret så kan jag lugna er med att datorn inte kommer fram förrän sötmonstret sover! ;p )

Bättre än tv? Nja... Annorlunda mot förr? Ja! ;)


//Linda - från ett beroende till ett annat...

Herre Gud! Nä, jag är inte religiös, men om jag vore säker på att det skulle förbättra uppförandet hos sötmonstret så skulle jag kunna tänka mig att bli det...

Dagen så här långt:

08.20 vaknar sötmonstret. Jag har varit vaken sen 06.44...
ca 08.45, när blöjan är bytt och kläderna påtagna, är det dags att äta frukost. Då börjar det...

Jag: Nu är det dags för frukost!
Sötmonstret: Ja!
J: Vill du hjälpa till att plocka fram?
S: Ja! (Går till frysen för att ta fram bröd, men öppnar inte dörren)
J: Ska du ta fram bröd?
S: Nä.
J: Ok. Då gör jag det då.
S: NÄÄÄ!
J: Men gör det du då.
S: Nä!
J: Nä, då gör jag det. (Öppnar dörren till frysen)
S: (Hysterisk) NÄÄÄÄÄÄÄ!!!
J: Jo. Jag vill äta frukost nu. Om du ska ta fram bröd så får du göra det nu. Annars gör jag det.
S: Nä. (Gråter så tårar och snor rinner...)

(Nånstans här får han sitta på sitt rum ett par gånger för att han skriker och slåss... Det hjälper inte alls.)

Sen utspelar sig samma sak i ca 10 minuter till. Jag tar fram det brödet jag ska ha och sätter mig och äter medan monstret (inte så söt just då...) skriker och är allmänt otrevlig. Till slut tar han fram tre sorters bröd till och väljer vilken sort han ska ha. Sen råkar det vara fel sort i alla fall när han ska äta den, men när jag hotar med att slänga den i soporna så äter han den ändå. (Slänga mat är strängeligen förbjudet enligt monstret...) Sen ska han ha en smörgås till, vilket han får. Han talar om vilken sida jag ska "smöra", men sen vill han ha smör på andra sidan ändå... Det får han inte. Mer skrik... Och mer snor. Som jag inte får torka bort. För han vill vara snorig!

(Nånstans här börjar jag känna att jag inte orkar mer... Jag är fortfarande inte frisk.)

Frukosten avslutas med att jag gråter av ren utmattning...

S: Vad är det mamma? Är du ledsen?
J: Ja, jag blir ledsen när du bara skriker och slåss och inte kan vara snäll. Jag vet ju att du är snäll egentligen.

(Jag får en kram och en puss.)

S: Förlåt mamma. Det var inte meningen...

Ja, vad säger man...? Han ÄR ju snäll! Innerst inne! Det är synd att man inte kommer ihåg hur jobbigt det var att vara barn. Då kanske man hade sagt och gjort "rätt" saker. Om det nu finns några saker som är rätt att säga och göra när en (snart) treåring får sina utbrott... Tveksamt! ;)


//Linda - njuter av lugnet medan sötmonstret umgås med plast-farfar H!

Nä, jag klarade mig inte. Och inte sötmonstret heller... Han blev sjuk i tisdags kväll och jag blev sjuk i lördags. Idag är han frisk och på förskolan och jag ligger fortfarande hemma i sängen med feber...

Alltså... Fy fan! Jag har aldrig haft influensa förut och det är jag väldigt glad över. Jag hade helst sett att jag aldrig någonsin hade behövt ha det, men så blev det inte... Jag har aldrig varit så sjuk förut och jag vill aldrig bli det igen. Vem har kommit på nåt så här gräsligt? Varför ska man behöva utsättas för nåt sånt? Det gynnar väl ändå ingen? Möjligtvis arbetsgivarna som slipper betala ut lön... ;) Men det verkar långsökt att dom skulle ha lyckats klura ut nåt sånt här för att spara lite pengar! Kan det vara CSN tro? Dom är alltid bra att skylla på! ;p

Jag har lyckats duscha idag i alla fall. Utan att ta in en stol i duschen! Och jag har fått på mig lite vanliga kläder i stället för ett gräsligt, oformligt stort nattlinne... Känns hyfsat ok. I alla fall om man jämför med i söndags! Antar att kroppen vänjer sig vid att ha feber, för så stor skillnad borde inte 0,9 grader göra? Man får vara tacksam för det lilla! :D


//Linda - vill ut i solen!

En eloge till min fantastiska sambo som har visat att han har empati i överflöd! Jag hade inte överlevt de senaste tre dagarna utan honom! Han har serverat frukost på sängen, hämtat kaffe till mig, åkt extra till affären (för det enda jag ville äta var varmkorv och bröd) och så klart varit väldigt tålmodig och tyckt uppriktigt synd om mig! Och självklart tagit hand om det halvkrassliga sötmonstret, som kan ge vem som helst gråa hår... Tur att sambon inte har nåt hår! ;)

TACK! :love:


//Linda - ser ljuset i tunneln...

Jag menar inte som person, för det är ju ganska svårt att säga utan att ha träffat honom. Jag tänker på själva tv-programmet. Är det verkligen SÅ himla bra som de flesta verkar tycka? Jag tycker i alla fall inte det...

Programmet gästas av personer som tydligen ska vara kända/intressanta/"inne"/spännande. Eller? Jag känner absolut inget för de gäster jag har sett hittills. (Jag har visserligen inte sett så många avsnitt eftersom jag inte tycker att det är ett bra program, men ibland låter jag sambon sitta bredvid mig i soffan när jag bloggar och då passar han på att titta... ;) Åh, vad snäll jag är!) Jag ser bara en massa tråkiga människor och hör: bla, bla, blabla, blaaa, blablabla...

Nä, "pratprogram" är inget för mig. I alla fall inte efter fem dagar bland x antal förskolebarn där ljudnivån ligger högt över vad som är lämpligt... :S Jag är nog en ganska tråkig sambo för tillfället. Ur tv-synpunkt alltså. Jag orkar bara titta på lättsamma filmer utan allt för komplicerad handling och serier vars avsnitt är max en timme... Ur alla andra synpunkter är jag naturligtvis en helt fantastisk sambo på alla sätt och vis! ;p


//Linda - tystnad önskas!

Idag när jag hade handlat och var på väg tillbaka till bilen i parkeringsgaraget så kom jag att tänka på att vissa ställen är väl alltid kalla? Som till exempel just parkeringsgarage. Det verkar inte spela nån roll ifall det är jättevarmt ute. Parkeringsgarage är kalla ändå. Och fuktiga. Jag tycker alltid att det är vattenpölar där, även om det inte regnat? Märkligt... För alla bilar kan ju inte komma direkt från biltvätten? Jag vet att vår bil inte gör det i alla fall... (Här kom jag och sambon in i en diskussion om vad det heter, parkeringsgarage eller parkeringshus. Och om det är nån skillnad. Han hade nån teori om att parkeringsgarage är gratis och att man får betala i parkeringshus. Jag vet inte vad som är rätt eller fel, men jag använder parkeringsgarage idag, för jag betalade inte, och jag parkerade under jord. Det kunde tydligen oxå spela roll... ;) )

Även ridhus är kalla. Om man inte rider själv förstås! Då är det oftast väldigt varmt... Men om man ska titta på när nån annan rider så får man alltid klä sig som att man skulle tillbringa dagen utomhus, mitt i smällkalla vintern. Som tur är slipper man vattenpölarna i ridhus... ;)

Ishallar är oxå väldigt kalla, men det är ju faktiskt inte ett dugg konstigt! ;p Men det blir ju inte mer behagligt att tillbringa tid i en ishall ändå. Jag hoppas verkligen att sötmonstret kommer på nåt annat att göra än att spela ishockey eller börja med konståkning... Kan inte tänka mig nåt tråkigare. Eller jo, det kanske finns tråkigare saker att titta på, schack till exempel, men jag gillar inte att frysa...


//Linda - kan tänka mig att bli "innebandy-morsa"! :)

Stora problem! Och dom kommer vara återkommande varenda onsdag från och med nu... Suck... Greys Anatomy eller Sons of Anarchy? Mina heliga onsdagar har nu blivit problemfyllda och ångestladdade.

Upptäckte även att det är dubbelavsnitt av GA ikväll. Det finns ju inga möjligheter i världen att jag orkar det... Så kanske SoA ikväll och två avsnitt GA på datorn i morgon? Eller skippa ett SoA (man missar nog inte så mycket) och ta reda på hur det gick med alla saker som lämnades ouppklarade i förra säsongens sista avsnitt av GA? Jag får fundera på det en stund... Ca 45 minuter närmare bestämt.


//Linda - bestutsångest de luxe :bigeyes:

Vissa dagar vill jag komma hem, äta mat och lägga sötmonstret så fort som möjligt för jag har så mycket att skriva om här, men ibland, som idag, har jag verkligen ingen aning om vad jag ska skriva... Då borde jag kanske låta bli? Eller oxå skriver jag om varför det är så! Eller varför jag tror att det är så!

Jag tror att det kan vara så att vissa saker (tankar, diskussioner, syner, ord) man utsätts för under dagen biter sig fast och skapar "fortsättning" i hjärnan. Jag kan till exempel läsa Metro på bussen på morgonen och plötsligt fastna för ett ord eller en bild. När det händer så plockar jag fram min älskade iPhone och skriver in några stödord så att jag inte ska glömma av det jag tänkte. Rimligtvis borde ju alla dagar bjuda på intryck som hjärnan vill fortsätta arbeta med, men så verkar det inte vara. Det kan ju bero på allt möjligt. Trötthet, koncentration, humör, ja lite allt möjligt!

Fast egentligen har jag ingen aning! Jag bara gissar, och försöker komma på hur jag fungerar. Och det är verkligen inte det lättaste... Oftast tycker jag själv inte att jag är så himla komplicerad, men ibland undrar jag... ;)


//Linda - önskar intryck! :D

Ja, det var vad jag kände när jag smakade på denna:



Jag hade verkligen förväntat mig nåt betydligt bättre, med tanke på att Nöt-Creme är så himla gott! Men nä... Detta var verkligen ingen höjdare. :(

Tur att resten av helgen INTE var nån besvikelse! Åh vad roligt jag har haft det! Har varit i Ullared med mina "låtsaskompisar"! ;) Vi träffas inte ofta men när vi väl gör det så har vi det så himla roligt! :D

Jag kan inte berätta exakt vad det är som är så himla roligt, men kortfattat så blir ALLT roligt när vi träffas! Underbart! Det är skönt att skratta! Och det är skönt att komma bort ibland och släppa alla "måsten" på hemmaplan.

Jag hade behövt ett par dagar (eller i alla fall ett par timmar...) att vila upp mig på, men så ser ju tyvärr inte verkligheten ut... Väl hemma var det hämtning av sötmonstret som stod på schemat, och sen underhålla honom och se till att han fick lite mat i sig. Sambon? Han är sjuk... Klarar visst inte av en heldag själv med sötmonstret utan att däcka! ;p Nä, han är faktiskt sjuk på riktigt. Troligen influensa med över 40 graders feber... :( Inte kul alls. Jag vill INTE bli sjuk. Och inte sötmonstret heller. Håll tummarna!


//Linda - trött... Och nöjd! :D

Väldigt många verkar ju ha en åsikt om Melodifestivalen i allmänhet och om Björn Ranelid i synnerhet... Jag ska väl inte vara sämre! Jag har dock inte ens hört den så kallade låten, som enligt vissa är ett skämt och enligt andra hysteriskt rolig, så egentligen kanske jag inte borde uttala mig? Men har det någonsin hindrat mig? Nä! ;)

Om nu låten är så dålig, som jag faktiskt förutsätter att den är, så undrar jag vad i h*****e Christer Björkman tänkte när han tog med den låten? Han har ju varit med väääääldigt många år (hur gammal är människan egentligen?) och han, om nån, borde väl veta att väldigt många svenskar inte bryr sig ett skit om Melodifestivalen och om vilken låt som vinner. För jag tror att det är så. Alla dom som egentligen "hatar" Melodifestivalen, och tycker att hela tävlingen är ett stort skämt, röstar på den sämsta låten för att driva med Christer, Sverige och med hela Melodifestivalen.

Tänk nu OM den låten, mot förmodan, skulle vinna och bli Sveriges bidrag i ESC. Tror ni att det går bra för den där? Nä... Det tror inte jag heller. Och vem blir besviken då? Jo, Christer Björkman! Alla skojare som har röstat på Ranelid bryr sig inte ett dugg! Dom tycker bara att det är kul att driva med tönttävlingen, alltså Melodifestivalen. Och dom struntar blankt i om Sverige får kvala in nästkommande år eller inte. Det gör dock inte Christer. Han blir ledsen och besviken och gråter ut i kvällspressen...

Så åter igen undrar jag: Hur tänkte Christer Björkman?


//Linda - ointresserad men inte åsiktslös! :p