På vissa förpackningar står det ju "Förvaras utom syn- och räckhåll för barn". Nu senast läste jag det på tuben med ögonsalva som jag gav sötmonstret för han har fått ögoninflammation. Det blir ju jättekonstigt... För det första så måste man ju hålla tuben typ i ögat för att få dit salvan överhuvudtaget, och då lär han ju garanterat se den. Starkt ljus är oxå att föredra vilket ökar risken att han ska se den ordentligt. Och eftersom han inte har extremt korta armar så lär han ju nå den oxå. (Om jag inte binder fast honom, men det får man nog inte heller. I alla fall inte nu när han är så stor och kan återberätta saker... :rolleyes: ) Ska man tro på allt man läser så blir det jäkligt svårt att få dit nån salva kan jag tala om... Det känns ju som lite slöseri med salva om jag skulle stänga in honom på toaletten, ha lampan släckt och själv stå utanför och spruta in salvan genom en springa i dörren. Känns inte troligt att nån salva alls kommer i hans öga då... Nu bröt jag mot föreskrifterna på tuben och lät honom både röra och se tuben, och han lever än! Vilken tur! :D


//Linda - seriös som vanligt! ;)

När jag flyttade till Göteborg för ca tre år sen, för att bli mamma och sambo, lämnade jag ett antal djur i Tidaholm. Jag hade skaffat medryttare/skötare till Tessan som då bodde hos min syster och snälla mamma och pappa tog hand om min hund Anton och mina katter Sissi och Flisan.

Sissi och Flisan hade levt som innekatter i (i stort sett) hela sitt liv, men när dom fick flytta till mamma och pappa fick dom även möjlighet att vara ute! Det gick verkligen över förväntan! Dom gjorde inga långa utflykter men dom var ute några gånger varje dag. Ibland tror jag att dom sprang ut och in bara för att dom kunde... ;) Flisan kan öppna dörren själv så när hon har tröttnat på att vara ute så går hon helt enkelt in!

Sissi har jag haft sen hon var ca fyra-fem månader gammal gissar jag på. Hon var från början en hittekatt som en kompis tog hand om. På grund av diverse anledningar hamnade hon till slut hos mig, och det har jag aldrig ångrat! Hon var en helt underbar katt! Älskade att ligga i knät och mysa, och hon låg stilla! Vissa katter har ju en förmåga att bara trampa runt och inte komma till ro, men Sissi låg där man lade henne! Hon har alltid haft ett väldigt speciellt läte när hon har jamat. Det var inte några "mjau" som kom ur hennes mun. Snarare "mä"... Det höll på att reta mig till vansinne när hon "marsade" så hon blev kastrerad efter nåt år.

Flisan flyttade till mig när hon var ca 12 veckor. En mycket speciell katt... Hon gör som hon vill. Alltid! Definitivt ingen goskatt. Hon har nog sovit i mitt knä fem gånger under de åren jag hade henne... Hon avskydde när jag fick besök. Då gömde hon sig och kom fram när jag var ensam igen. Hon har dock tagit pappa till sitt hjärta. Han är hennes! Dom har en speciell kontakt och har sina busritualer. För busa vill hon gärna göra, trots att hon inte är nån ungdom längre. Kela är däremot överskattat enligt Flisan!

Idag var det dock dags för Sissi att somna in. :( Hon har varit dålig ett tag och har inte velat äta. Hon har "pratat" mycket så mamma och pappa fick känslan av att hon har haft ont. Idag fick hon en spruta så hon somnade in... Veterinären kunde konstatera att njurarna var "slut", och på nåt sätt känns det bra att veta att nåt verkligen var fel.

Även om Sissi inte har bott hos mig de sista åren så har hon betytt mycket för mig. Hon var ju min "bebis" i jättemånga år. Det gör ont att hon inte finns mer... Det är baksidan med att ha djur man älskar...


Vila i frid, älskade Sissi!


//Linda - ledsen... ;(

Jag är ju inte världsbäst på att lägga in bilder här. Det kommer nån då och då, men jag tycker själv att det är kul när andra har bilder i sina bloggar så jag ska försöka bli bättre på det!

Jag brukar aldrig bli nöjd med hur jag själv ser ut på kort, men tro det eller ej! M, som var med på båtresan i somras och som sprang omkring med kameran i högsta hugg varje vaken minut (kanske även när hon sov, det kan jag inte svara på...), har lyckats ta några bilder på mig som jag faktiskt gillar! :O

Här kommer dom:










Den uppmärksamme läsaren kan se att Mats visar sig på flera av bilderna. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att vi var riktiga kompisar, men icke... Han var en lömsk typ som endast var ute efter att orsaka så mycket smärta som möjligt...

Hoppas jag inte har skrämt er med så många bilder på mig själv. Det var inte min mening! Jag ville bara visa att jag KAN se hyfsat normal ut på bild. Det finns nämligen fler än jag som tvivlar på det... ;)


//Linda - hyfsad!

Idag kom jag på att vi behöver kuddar till soffan. Måste ju ha kuddar som matchar den fina klossalmanackan och det andra som jag ska ha i fönstret mellan orchidéerna men som jag inte har hittat än... Jag hittade en fin, svart gipshund men insåg att den inte skulle få godkänt av sambon så jag struntade i den! Ibland är jag allt bra snäll! :p

Men kuddar har jag visst råkat köpa. Från ellos. Hela fyra stycken blev det.





Alla bilderna är från ellos.se

Jag tror att jag är tvungen att byta ut fönsterlamporna oxå... Och så måste jag hitta nåt passande till fönstret. Det kanske finns nåt fint i Ullared jag kan köpa! ;) Jag har visserligen bestämt mig för att BARA köpa HELT nödvändiga saker. Får se hur det går...

Ny matta ska vi köpa oxå, och det blir nog en likadan som vi hade innan julmattan inhandlades. Kändes onödigt att kemtvätta den gamla för 3-400 när man kan köpa en ny för 400...


//Linda - köpgalen?

Bokrean är tydligen igång, men eftersom min läslust har gömt sig väldigt väl så har jag inte engagerat mig. Tänkte dock att jag kan ge lite tips på bra böcker. Ja, såna jag tycker är bra alltså...

Det finns en författare som skriver helt fantastiska böcker, som jag har nämnt innan. Jodi Picoult heter hon. Jag har läst Allt för min syster, Skulden, Fösvinnanden, 19 minuter, Den tionde kretsen och Change of hearts. Jag rekommenderar varmt allihop! Och till er som har sett filmen "Allt för min syster" och inte tycker att ni behöver läsa boken vill jag bara säga: Läs den ändå! Den är så mycket bättre! Filmen slutar inte alls som boken. Jag blev väldigt besviken...

För er som gillar otäcka, spännande böcker kan jag rekommendera Kråkflickan och Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Det är de första två böckerna i trilogin "Viktoria Bergmans svaghet". Jag väntar med spänning på den sista som kommer ut i maj om jag inte minns fel!

Johan Theorin skriver oxå bra böcker. Handlingen i hans böcker utspelar sig främst på Öland. Hittills har jag läst Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge, dvs de böcker som "hör ihop". Även här ska det tydligen komma fler böcker i samma serie, eller vad man ska kalla det...

Christina Larsson är en annan favorit. Hennes böcker utspelar sig i Göteborg och det gör det extra roligt! Eller roligt kanske är fel ord, för hon skriver ganska spännande kriminalromaner... 5:e Moseboken, Slaskjobbet och Du kommer inte undan har jag läst hittills. Upptäckte nu att hon släppt en fjärde bok, Silhuetten. Den måste inhandlas...

Jag gillar även Mari Jungstedts och Camilla Läckbergs böcker.

Av ovanstående författare är det visst bara Jodi Picoult som inte har böcker som handlar om samma personer. Alla de andra har flera personer som förekommer i alla sina böcker.

Om man behöver nåt lättläst och roligt så kan jag tipsa om Sophie Kinsellas böcker. Hon har skrivit många böcker som jag har skrattat högt åt när jag har läst dom. Perfekta, lättlästa semesterböcker!

Det finns ju naturligtvis massor av andra böcker som är minst lika bra, men jag kan ju inte skriva upp alla som jag har läst... Då skulle jag ha att göra lääääänge!


//Linda - letar vidare efter läslusten. Tror att den är nära nu! :D

Sötmonstret har fortfarande blöja. Både på natten och på dagen. Han kissar på toan nån gång ibland när vi frågar men inte regelbundet. Ibland vill han helt enkelt inte och vi vill inte tjata. Det kommer när det kommer. Vissa barn är ju jättetidiga med att sluta med blöja, men inte sötmonstret! Han är tidig med en del andra saker i stället! Han kan t ex massor av bokstäver och siffror och det är inte illa för att vara snart tre år! Men jag misstänker att han är ett helt normalt barn ur de flesta avseenden. Och det känns helt ok! Inte illa att bli normal med såna föräldrar han fick... ;)

Ikväll hade han, som vanligt, tagit av sig byxorna. Det är tydligen väldigt skönt att gå utan byxor? Alltså struttade han omkring i bara blöja (och tröja, men det har inte med saken att göra...). Han stod och tittade på tv (ja, stod... Varför sitta liksom?) och började dra i sin blöja. Jag frågade om han skulle kissa på toan. Först sa han nej, men sen ångrade han sig. Han skulle kissa på toan. Själv. "Mamma inte följa med!"

Han gick till toan och stängde dörren. Hans nyfikna mamma följde förstås efter och öppnade dörren helt ljudlöst. (Jag kanske skulle börja extraknäcka som spion?) Jag stod utanför och kikade genom en smal springa och såg hur han tog av sig blöjan, lade på barnsitsen på den vanliga toaringen och klättrade upp, satte sig till rätta och kissade! :thumbup: Duktig kille!

Jag är medveten om att det absolut inte behöver betyda nånting alls, mer än att han var kissnödig och hade lust att kissa på toan. Idag. I morgon är en annan dag, och då kanske han inte vill alls! Men skit samma! Jag är stolt idag, och det var han oxå! Tror faktiskt att även sambon var riktigt stolt, för han föreslog ett belöningssystem. Ett kryss i almanackan för varje toakissning. Efter 10 kryss får han en (billig...) leksak. Sötmonstret alltså. Inte sambon. Han kan det här med att gå på toa. ;)


//Linda - stolt monstermorsa! :love:

Ja, jag erkänner. Jag är egentligen fruktansvärt dåligt insatt i hela kungasystemet men jag tycker mig ändå ha rätt att ha åsikter!

Tidigt i morse födde Viktoria en prinsessa. Daniel höll presskonferens kl 07.00. Och ve och fasa! Han hade vit skjorta, slips och kavaj (kostym?) på sig!!! Och han hade kammat håret! Öh... Ja? Han är trots allt Prins, och efter alla skriverier som varit tidigare om att han är en "vanlig" kille så känner i alla fall jag att det var helt rätt klädsel. Tänk om han istället haft mysdress på sig... Då hade väl alla som kritiserat Viktorias val av make fått vatten på sin kvarn. Kan bara tänka mig vilka rubriker det hade skapat!

T ex: Prins Daniel tar inte sin uppgift på allvar! Eller varför inte: Prinsen blev en groda igen! Jag är övertygad om att de flesta tidningar kunde kommit på både bättre och sämre rubriker på löpsedlarna...

Enligt mig har Viktoria gjort ett bra val av make! Hon har visat att kärlek är viktigare för henne än gamla traditioner och det är sunt!

Jag kan tycka att det är lite fånigt med monarki, men det stör mig inte direkt heller. Det liksom bara är så. Jag kan till och med tycka att det är kul att läsa skvallertidningar om vad alla kungligheter har för sig. Ibland kan jag tycka synd om dom, de får aldrig vara i fred, men samtidigt så blir det ju så när man är en offentlig person. Och ska vi nu ha våra kungligheter så kommer det att skrivas om dom. Och dom kommer förföljas, hängas ut, fotograferas och lite till. Jag är ganska övertygad om att hela kungafamiljen är införstådda med det... Dom är ju dock mänskliga och kan göra misstag, precis som alla andra. Skillnaden är att det inte skrivs böcker och skapas löpsedlar om vanliga "Svenssonmisstag". Och det är i alla fall jag glad för! ;)


//Linda - en vanlig Svensson!

Idag pratade jag med en av mina arbetskamrater, och vi började prata om hur livet skulle vara om allt vore som i filmerna. Tyvärr hann vi inte prata så länge om just detta, men det såddes lite tankar i mitt huvud!

Tänk om allt vore lika enkelt som det, många gånger, är på film. Som C (arbetskamraten) sa så kan folk i filmer bara släppa allt, strunta i jobb, köpa en biljett på första bästa flyg (där det alltid finns en biljett ledig, eller oxå fixas det fram en på nåt märkligt sätt) och åka dit de behövs just för stunden.

Jag undrar:
*Vem tar hand om eventuella barn och husdjur?
*Vad säger arbetskamraterna när en kollega bara försvinner ett par dagar?
*Finns det verkligen alltid pengar till en flygbiljett?
*Hur hinner människan packa det som behövs (för visst har dom alltid väskor med sig)?
*Är det logiskt/rimligt att vara så impulsiv?

En annan sak som jag tycker är lite kul att tänka på är vilken film som är mest lik mitt liv! Den jag först kommer att tänka på är "På smällen"... För er som inte har sett den kan ni se en trailer här. Kort berättat så handlar det om en tjej som blir med barn väldigt snabbt... :blush:

Vad annorlunda allt hade varit om mitt liv i stället påmint om Australia eller Dirty Dancing! :rolleyes:

Vilken film är mest lik ert liv?

Tack C för material till dagens blogginlägg! :D


//Linda - hade gärna upplevt Australien tillsammans med Hugh Jackman... ;)

Ja, det lär väl knappast ha undgått nån att det är fettisdagen idag? Själv tycker jag semlor är överreklamerade... Och så tycker jag det är löjligt att börja sälja dom precis efter jul. Ungefär lika dumt som att börja julpynta och spela julmusik i affärerna redan i oktober... Och även lika dumt att börja sälja vinteroveraller i september så dom är så gott som slut när man tänker köpa en i oktober/november då man har hyfsad koll på vad man vill ha. Hallå! Vinteroverall!!! Vem orkar sätta sig in i alla overallers funktioner i augusti liksom? :question:

Men nu var det semlor detta skulle handla om... Jag gillar inte semlor. Och inte vanliga bullar heller. Och inte bröd. Däremot gillar jag wienerbröd. Jag har tänkt ganska många år att jag skulle testa en wienersemla men det har inte blivit av. Förrän idag! Och den var jättegod... Nu vet jag inte om jag ska vara glad eller ledsen? Klart att jag är glad för att jag oxå kan äta semla, men samtidigt har jag ju sluppit (minst) en kaloribomb varje år. Så jag är lite ledsen oxå. Det har på ett sätt varit skönt att kunna säga, helt ärligt, att jag inte har ätit en enda semla för det är inte gott. Nu kan jag inte säga det längre. Jag har dock inte tänkt att äta nån mer. En semla på fettisdagen räcker gott och väl! Så jag tänker då rakt inte äta fler, även om nån kastar en efter mig! Eller nja, kanske då. Men jag tänker i alla fall inte köpa nån mer! I år alltså... :p


Bild från google


//Linda - ja, jag tränade innan jag åt den! ;)

Den har försvunnit! :bigeyes: Jag förstår inte var den har tagit vägen? Visst, mitt läsande brukar gå i perioder men jag brukar alltid läsa något. Och i stort sett varje dag. Nu har jag inte läst på jättelänge. Jag har nog börjat i tre olika böcker de senaste fyra månaderna, men jag kommer ingenstans. Det är jättetråkigt. Jag saknar det! Jag började läsa Eldvittnet av Lars Kepler strax efter jul för jag fick den i julklapp men jag har bara läst två kapitel... Jag har försökt komma igenom en bok av Nora Roberts hur länge som helst men det går bara inte. Och då skriver hon väldigt lättlästa böcker. Jag började även läsa en bok på jobbet härom dagen som verkar riktigt rolig, men inte heller det verkar gå. :(

Jag har dock en egen liten teori, och att det är att jag istället för att läsa skriver här. Det kanske tar ut varandra på något sätt? Och ja, jag tillbringar en hel del tid framför datorn när sötmonstret gått och lagt sig så det blir ju en del läst här på bloggar, facebook och i olika forum. Det kanske är tillräckligt? Ja, uppenbarligen är det så. I alla fall för tillfället.

Jag hoppas och önskar innerligt att läslusten kommer tillbaka. Snart! Jag saknar mina böcker och jag skäms nästan över att berätta att jag inte ens har läst hälften av alla böcker jag köpte på bokmässan i september... ;( Hur ska detta sluta! Tänk om jag inte har lyckats läsa ut dom till årets bokmässa? Då kommer ju mitt bättre jag försöka få mig att inte köpa nya böcker. Och det kommer jag inte gilla!

Om nån, mot förmodan, skulle se nåt som ser ut som min försvunna läslust så var snäll att skicka hit den! Tack på förhand!


//Linda - från läslus till skrivlus! ;)

Ibland, när lusten faller på, så gör jag lite kort. Det brukar oftast bli nåt snabbt ihopslängt innan man ska på kalas eller liknande. Jag är inte särskilt duktig, men det är roligt! Och folk brukar bli glada av hemgjorda kort har jag märkt! Här kommer några bilder på kort jag har gjort:


Det allra första kortet jag gjorde.


Grattiskort till en kompis.


Grattiskort till "broren".


Julkort.


Välkommen till världen-kort!

Jag köper det mesta på Panduro, men sparar även fint papper, fina band och snören, vissa tyger och annat krafs! ;) Det går att göra mycket med lite!


//Linda - pysslig!

Idag har vi varit på Universeum! Det var premiär för mig och sötmonstret men det kommer garanterat bli fler gånger! Det fanns jättemycket att titta på! Massor av fiskar i olika storlekar. Det var en ganska häftig känsla när den stora såghajen simmade över oss! Ormarna var otroligt vackra, men jag var tacksam att de var ordentligt instängda... När det står "Världens giftigaste orm" på informationsskylten så känner man sig inte så kaxig... ;)

Regnskogen var rolig! Där sprang det omkring jättesöta apor som var ganska tama. Dom hoppade ner i barnvagnar och var väldigt närgångna. Sötmonstret var väldigt fascinerad av dessa söta små djur! På bilden en goeldisapa.



Dagen höjdpunkt, enligt sötmonstret, var dock polisbilen som han fick sitta i. Den tutade och blinkade och var, så klart, rena drömmen för en biltokig liten kille! Han blev helt förkrossad när vi till slut fick slita ut honom från förarsätet med milt våld...

När jag gick omkring i regnskogen tyckte jag att det vore kul att ha en apa som husdjur. Dom är ju trots allt ganska små och behändiga. Och otroligt söta! Sen, när jag kom hem och såg hur sötmonstret härjar i lägenheten, kändes det som en mindra bra idé... Det räcker gott och väl med den apa vi har! Och visst finns vissa likheter mellan vårt sötmonster och en apunge? ;)




//Linda - apmorsa?

Igår hade jag dålig fantasi och tänkte anta en utmaning som jag hittade i Växelhäxans blogg. Det gick inte så bra... Idag har jag visserligen inte lika dålig fantasi, men nu är jag inställd på att göra den förbannade utmaningen, så nu jäklar!

VAD GJORDE DU FÖR 10 ÅR SEN?
Oj... Det var alltså 2002 och jag var tjugo..., hmm, tio år yngre! Jag tror att jag bodde i Floby då. Jag har pinsamt dålig koll på en himla massa år, men jag skyller allt på depression och Zoloft. Jag jobbade troligen i hemtjänsten i Tidaholms kommun och vantrivdes. Jag kan fortfarande drömma mardrömmar om den tiden...

VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Då var jag nyanställd på mitt nuvarande jobb! Firade ettårsdag på jobbet i tisdags med kladdkaka!

FEM SNACKS DU GILLAR
Ostbollar
Ölkorv
Hjärtan (såna där spröda med hål i och nån ost/löksmak)
Chips (bara goda smaker! ;) )
Ostbågar (gärna sega)

FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Here without you
Apologize
I'm yours
Hej mitt vinterland (fråga inte...)

FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR
Köpa en bil
Köpa ett hus
Köpa en katt
Resa med min familj
Köpa mer saker! (Ja, jag gillar att shoppa!)

FEM SAKER JAG ÄR DÅLIG PÅ (var egentligen dåliga vanor men jag ändrade lite)
Vara tyst när vi lagt oss...
Ställa in frukostdisken i diskmaskinen (men det är enbart för att inte störa sambon, som inte blir störd...)
Köra bil lagom fort på vägar där hastigheten ska vara 70 km/h eller mer.
Städa
Ringa jobbiga telefonsamtal (de flesta alltså... :S )

FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Läsa
Göra kort
Träna
Umgås med familj och vänner
Blogga

FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I
Leopardmönstrat eller annat djurmönster
Stilettklackar (för då skulle jag inte kunna gå...)
Mintgrön kavaj med axelvaddar
Skrikigt mönstrade tajts/leggings
Extremt kort kjol (så vecken under rumpan syns)

FEM FAVORITLEKSAKER
Datorn
Min iPhone
Träningsredskapen på Curves
Sötmonstret (Nej, jag vet, han är ingen leksak. Men han är rolig att leka med!)
Sambon (Va? Är inte han heller en leksak? Jo... ;) )

FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN
Åsa (Tant Skarp)
Ulrika
Annelie (Fricco)
Hanna (Malumbub)
Jennifer

Jaha! Det var det! Hoppas det ser vettigt ut när jag publicerar det. Annars börjar jag gråta eller nåt...


//Linda - utmanad och utmattad! ;)

Jag antog en utmaning, slet som ett djur och fixade länkar och ansträngde mig. Sen såg hela inlägget ut som "klipp-och-klistra" när jag publicerade det så jag raderade hela skiten...

Det var dagens bloggansträngning det.

*dubbelsuck*


//Linda - ännu mer suck... :(

Det är ju oftast inte särskilt kul att tappa saker. Jag har tappat några örhängen, och det är riktigt tråkigt. Ofta har man ju bara två likadana örhängen och sen står man där med bara det ena. Inte kul... Det är inte kul att tappa knappar heller. Även om jag brukar vara duktig och spara de extraknappar som man ibland får med nya kläder så finns dom aldrig när jag ska ha dom. Märkligt? :question: Det där superbra stället som jag lägger dom på borde vara lättare att komma ihåg än vad det är i dagsläget...

En gång tappade jag bort mina armband. Ungefär 15 armringar och ett nitarmband. Jag letade överallt men dom var som uppslukade. Av lägenheten. För jag visste att dom skulle vara i lägenheten. Det var dom oxå, när jag till slut hittade dom. Dom hade gömt sig bakom kläderna i hallen... :blush: Tappat plånboken har jag aldrig gjort, men det vore ju riktigt tråkigt. Den blev dock stulen en gång, men körkort och diverse andra kort hittades. Plånboken var strimlad, men jag blev som tur var inte av med nåt värdefullt. Bara lägenhetsnyckeln, och det var ju lite obehagligt när man tänker på det. Fick dock låset utbytt dagen efter den blivit stulen.

Tålamodet kan man tappa oxå. Det är inte heller så kul... Jag känner mig alltid väldigt misslyckad när jag gör det. Jag borde kunna låta bli att bli arg på sötmonstret/ sambon/de 18 barnen på förskolan, men ibland tar det helt enkelt slut. Tålamodet alltså.

Nåt som jag har tappat, men som jag inte saknar ett dugg, är 2,6 kg kroppsfett!!! Och en jäkla massa cm! Och nästan 3 kg! Heja mig!!! :thumbup:


//Linda - firar med lite Marabou Black! :D

För ganska många år sen, innan jag var aktiv på nätet, nämnde min syster nåt om hennes kompisar och syftade då på folk som skrev på samma forum och som hon bara hade träffat ett fåtal av. Jag tyckte att hon var urfånig! Kompisar var såna man träffade och som man ringde till enligt mig. Tror att jag fällde nån spydig kommentar om låtsaskompisar oxå... :blush:

Nu vet jag bättre! Jag har massor av kompisar på nätet! Många av dom har jag träffat några gånger, men vissa "pratar" jag endast med framför (bakom?) dataskärmen men jag ser dom som mina kompisar ändå!

Vi, jag och mina "låtsaskompisar", har varit på bokmässan ett antal gånger. Det har blivit en uppskattad tradition oavsett om man är bokmal eller inte! Vi var även i Ullared förra våren och ska dit i år igen. Det känns nästan lite manligt när vi träffas... För visst är det mest män som har smeknamn på varandra? ;) Vi har ju våra nick och vissa följer liksom med. Så den 3:e mars kommer pemi, Use, Bansan, Des, Bubblan, Krattan, Akå och jag (Syrran!) göra Ullared osäkert! Vissa av namnen är till och med smeknamn på smeknamnen... Det ni! ;)

Jag ser verkligen fram emot våra träffar och vet att de övriga inblandade oxå gör det! Synd bara att det blir så sällan, men det är inte lätt att samla ihop alla på samma gång. Vi bor ganska utspritt och många av oss har familjer och djur att ta hänsyn till.

Tack mina underbara "låtsaskompisar" för att ni finns! Ni är guld värda! Jag kan dela både glädje och sorg med er och jag vet att ni bryr er på ett äkta sätt! Ett sånt sätt som bara vänner gör! Jag kan be om råd, oavsett om det gäller klädval eller allvarligare saker. Det finns alltid nån där att fråga, prata med eller lyssna på! Tack!


//Linda aka Syrran!

Eller egen tid? All min tid är väl min egen? Sen hur jag väljer att tillbringa den är nåt helt annat! Jag har, det senaste året, inte gjort nästan nåt mer än arbetat eller varit med sötmonstret och/eller sambon. Ibland utan sambon oxå. Jag har varit nöjd med det och har inte haft nåt behov av att göra saker på egen hand. Det har varit ytterst få tillfällen då jag har varit utan både sambo och sötmonster på ledig tid. Det betyder absolut inte att jag är en bättre mamma/sambo/människa än nån annan. Det betyder bara att JAG inte har haft nåt intresse av att göra nåt annat.

Nu har jag ju börjat träna. Tre gånger i veckan beger jag mig till Curves. Det tar ganska exakt en timme från det att jag lämnar lägenheten tills jag kommer hem igen. Det blir alltså tre timmar i veckan som jag gör nåt på egen hand. Och det är underbart! Visst, jag "förlorar" tre timmar i veckan med sötmonstret men som bonus får han en mamma som är betydligt piggare! För träningen gör mig verkligen piggare! Det blir liksom en win-win situation! Sambon och sötmonstret får tid att vara ensamma, och det är oxå bra! Annars är jag för det mesta med och lägger mig i... :blush: Det betyder ju faktiskt att det blir en win-win-win situation!

Just nu har jag lite "bonusegentid". Mamma och pappa är här och har tagit med sig sötmonstret till lekplatsen. Jag kunde följt med men jag valde att stanna hemma och vara HELT ensam hemma! För det är nåt som händer ännu mer sällan!

Ensam förresten? Eller själv? Spelar det nån roll? Har hört nåt om att ensam ska vara snudd på tragiskt, och det kan det så klart vara i ett helt annat sammanhang. Men ni fattar vad jag menar va? ;)


//Linda - Ensam, själv och utan sällskap!

Dagens gästbloggare är oxå en tjej jag känner genom ett forum på nätet, och vi har träffats massor av gånger! Säkert åtta, eller nåt... ;) Det kan vara fler gånger och det kan vara färre oxå! Det är på nåt sätt konstigt att man ändå tycker att man känner varandra? För det tycker jag att vi gör. Vi kanske inte vet allt om varandra, men tillräckligt för att vara vänner! I alla fall enligt mitt sätt att se på saken! ;)

Varsågoda! Här kommer "Bubblans" bidrag:

Universitetsstudier i raggsockar

För många är bilden av universitetsstudier kanske väldigt lik den bild jag har av Chalmers och Handels i GBG. Snygga ungdomar som vet vad som gäller och dricker kaffe på varje rast i fräsiga muggar. Många långa timmar i stora hörsalar, grupparbeten runt små bord och tunga böcker på skrivborden. Det är vad jag tror i alla fall. Min bild av mina år på universitet är dock något annorlunda.

Jag studerar vid Göteborgs universitet, men inte i Göteborg. Det är den första punkten som många fastnar på. Jo, jag tillhör universitet, men 99% av mina föreläsningar hålls i Mariestad. Sen har vi haft några föreläsningar på länsstyrelsen (i Mariestad) och 3 stycken i Göteborg. Varför läser jag inte i Göteborg, om jag nu tillhör universitet, undrar ni säkert. Jo, av ren tradition. Hantverksutbilningar i olika former för bygg och trädgård har funnits i Mariestad i 20 år och sedan 2008 finns även min utbildning, ”Landskapsvårdens hantverk” här. Jag kan faktiskt inte tänka mig att läsa den här utbildningen på en bättre plats än just i Mariestad. Hur skulle det se ut om vi gick med yxor och liar i händerna inne i Göteborg och huuur många timmars restid extra skulle vi inte få om vi hela tiden skulle behöva ta oss ut ur GBG för att komma till de miljöer som vi har utanför dörren här?

Av min inledning kan man tro att jag inte anser att vi i Mariestad är snygga, men jag tycker faktiskt att vi är det. Skillnaden är att det är få som går i "snyggkläder" till vardags här. Vi är snygga, men kanske på ett mer bohemiskt sätt. Arbetsbyxor är klädkoden och det som känns bekvämt är stilen. Svårt att beskriva, men väldigt tydligt när man väl får uppleva det själv. Sen kan man fortsätta läsa in att vi inte dricker kaffe här, vilket inte heller stämmer. Vi dricker mycket kaffe. Mycket. Och med vi menar jag oss studenter som grupp, inte mig som individ. Jag dricker ju inte kaffe, men varm choklad och te går bra! Mycket fika blir det nog oavsett vilken utbildning man följer, eftersom det är mycket information, fakta och data som ska matas in i hjärnan. Då behövs det små pauser där man pratar om grannens höns, gårdagens fotbollsmatch och vilka som ska med ut på isen och åka skridskor på lördag. Det kanske inte är några vanliga samtalsämnen för en del andra studenter, men här är de väldigt ofta förekommande.

Så förutom att dricka kaffe, prata höns och bära arbetsbyxor, vad gör vi då? Jo, på min utbildning spenderar vi visserligen många timmar på föreläsningar och i bibliotek, men vi är även utomhus mycket. Vi lär oss att slå gräs med lie, använda motorsåg, hamla träd, bygga trägärdsgårdar och stenmurar, studera landskap och friluftsanläggningar, artbestämma blommor och trädknoppar samt att göra och läsa av kartöverlägg från historiska kartmaterial, för att nämna bara några inslag i utbildningen. Vi skriver hemtentor där vi lite halvt filosofiskt (eller kanske mycket filosofiskt?) diskuterar begrepp som landskap, stadsrand och mellanrum för att sen i nästa steg skriva skötselplaner och åtgärdsplaner. Så vi gör rätt mycket under våra tre år här på universitetet och vi gör det på vårt sätt. Här är det okej att gå runt i mjukisbyxor och raggsockar, att sticka på föreläsningar och seminarier och att lukta eld när man kliver innanför dörren. Här måste inte håret vara borstat eller skägget ansat. Här får man vara precis som man vill, utan att någon tittar konstigt på en. Lite folkhögskola, kanske det låter som, men jag kan garantera att nivån på utbildningen hör hemma på universitetet. Och även om vi kanske klär oss konstigt, så finns det inget konstigt med den kunskap vi bär med oss efter examen. Vi är unika, på vårt sätt, men på många sätt lika trötta, frustrerade och målinriktade som andra universitetsstudenter.

/Malumbub, på god väg mot en kandidatexamen i kulturvård

(Klicka på "Malumbub" här ovan så kommer du till hennes blogg!)


Tack så väldigt mycket för att du ville gästa min blogg! Och lycka till med din examen!


//Linda - vill gärna ha en fräsig kaffemugg men utan att studera... ;)

Saknar ni det? Jag chattade precis med Tant Skarp och vi kom fram till att det kan vara svårt att uttrycka sig så att alla förstår vad man menar när man skriver. Vissa behöver kroppsspråk och tonfall för att kunna känna av läget, och det är väldigt svårt för många människor att uppfatta ironi i skrift. Även om det ironiska avslutas med en ;).

Och lika väl som att man kan sakna kroppsspråk och tonfall i det man läser kan man sakna smileys i verkliga livet! Tänk vad smidigt om man bara kunde slänga fram en frågande smile ( :question: ) om man inte förstår vad nån säger. Eller en smiley som slår på en annan om man är arg på nån. Eller varför inte en sån här :D om man tycker att nåt är jättekul! Och visst är det lite fånigt att göra "tummen upp" om nån gör nåt bra? Det vore ju bra mycket roligare att slänga in en :thumbup: !

Men det kanske skulle bli krångligt oxå... Var skulle man förvara alla dessa smileys? Och tänk om man tappar :love: och råkar få fram :mad: i stället. Eller tvärtom! Det kan ju bli hur dumt som helst... Det kanske är bäst att det är som det är. Men visst kan man sakna lite lättsamma gula gubbar i vardagen! Eller vad det nu är! I min värld är det gula gubbar i alla fall! :p


//Linda - ;p

Idag är det Ulrikas tur. Jag känner egentligen inte Ulrika heller, men henne har jag i alla fall träffat en hel gång! Vi har en gemensam, mycket god vän och vi träffades genom henne. Ulrika är en person som verkar ha vissa likheter med mig. Vi funderar mycket på helt onödiga saker och vi skriver gärna ner dessa saker! Mycket av det Ulrika skriver i sin blogg hade jag kunnat skriva i min. Jag kanske skulle sno några inlägg och se om hon (och ni andra) märker nåt? ;)

Nog skrivet av mig. Här kommer dagens gästinlägg:


Ojojoj... The pressure!

Hej!
Du är härmed inbjuden att gästblogga hos mig! Om du vill (och vågar... ;) )
Kram Linda!

Ja missförstå mig inte nu. Jag känner mig hedrad och speciell! Men ändå.  Ångesten som sätter in. Vad ska jag skriva om? Men sen kom det till mig som, ja inte vet jag. Vinterkräksjukan? Närå... Så här kommer det. Ta da!! Ulles gästblogginlägg i Lindas blogg! YÄY!! Oh the dra efter andan i ren upphetsning och förväntan. Men keep your pants on. Man vet aldrig var detta slutar.

Saker jag saknar...
Bullen. "Som vanligt är det inte personen i filmen som har skrivit brevet". Jag tillbad fan Martin och Cissi. Jag var 10 år när det började och det hade typ Bevvanstatus då. Nu tänker du "Men Bevvan gick väl inte -87?!?" NÄÄÄ men det gick sen och då tillbad jag Kelly och gänget och det var typ samma som Bullen? OK? Nä inte ok. Men skit i det nu...

Ferraribilarna. Godiset alltså. Har aldrig ägt en Ferraribil-bil hajjar du väl. "Såna finns ju fortfarande!" säger du? (Återigen godiset. Men word on the street säger att bilarna också finns.) ICKE säger jag. Nä för förr, när jag var typ 15 eller nåt så var dom sega, lite genomskinliga och goda! Nu är dom stenhårda, torra och smakar rött och starkt färgämne. Jag är övertygad om att man skulle kunna använda dom till att karva ut mönster i skolbänken. Om man nu gick i skolan. Och fick äta godis på lektionerna... På min tid sköt vi bitar av såna där gröna suddgummin med rött i mitten på varann. Eller avbrutna gem. Nu tappade jag tråden här...

Min ungdom. Fyller 35 imorrn. Eller idag. Eller i förra veckan. Här är det ju liksom Linda som bestämmer. Inte när jag fyller år då utan när detta läggs ut i hennes blogg. Men visst, kan hon fixa så att jag fyller 30 istället för 35 så kan jag tänka mig att ge henne makten att bestämma när jag fyller år. Ska vi säga så? Tack. Huuur som helst. Jag är 35. Jag har fött två barn. Och en man. (Det ni! Klart jag inte fött människan men jag har fan format honom lite så han blev så här bra.) Jag har ett bra jobb. Fina vänner. Ett hem jag trivs i. Osv. Men hur ska jag kunna njuta av det när jag fått minst 5 gråa hårstrån och ett par rynkor?? Va va va? Hur tänkte man här? Jag tittade på våra bröllopsfoton förut. Jeeez!! Ung. Smal. Inte en rynka. Och fan om inte boobsen satt 1 dm högre upp också. I shit you not. Ska det vara så här?  Ska man göra nåt slags överslag på boobhöjden/tiden så kommer jag få rulla upp dom i BHn lagom till julen -15 om jag inte ska snubbla på dom. Känner mig inte som 35. Känner mig barnslig och går och funderar på när jag ska bli så där som jag tyckte alla som var 35 var nä jag var 20. Men jag är inte bitter. Inte alls. Det har jag nämligen inte tid med om jag ska hinna med nåt annat innan jag börjar bli lätt gaggig. Känner nu att detta redan verkar ha inträffat om man ska döma av texten ovan. Skit då...

/Ulle

(Klicka på "Ulle" så kommer ni till hennes blogg om ni vill läsa mer!)


Tack för många goda skratt och ett stort GRATTIS på födelsedagen!


Linda - gillar gäster!

Nej, innehållet kommer inte bli ett dugg snuskigt så ni som hoppats på nåt sånt kan sluta läsa redan nu! :p Jag kom helt enkelt inte på nåt bättre ord just nu.

Vad jag ska skriva om? En bilförsäljare såklart! ;)

Jag och sambon har bestämt oss för att köpa en bil till. En liten och billig (både i drift och inköp) sak som kan ta mig till och från jobbet. Det behövs alltså inget flashigt. Nissan Micra typ. Bara den är billig. Vi kollar blocket.se flera gånger om dagen för att kolla alla bilar i rätt prisklass och för ett par dagar sen hittade vi en Golf som såg helt ok ut. Sambon tvekade men jag fick honom i alla fall att ringa. I annonsen stod det att den var nybesiktigad och det är bra! Det betyder ju att man kan börja köra den direkt, för vi vill inte börja fixa en massa.

Hur som helst, sambon ringde och frågade om vi kunde komma och kolla på den och det kunde vi. (Känns ju ganska självklart att ta emot eventuella kunder om man säljer en bil...) Vi skulle åkt ikväll. Sen frågade sambon om den var ok, men nej... Den hade inte gått igenom besiktningen... Men då är det väl fullständigt ointressant att den är nybesiktigad? Eller?

I många annonser står det vad de fått anmärkningar på, och att de hellre säljer bilen än lagar den. Helt ok. Då är man i alla fall ärlig. Men här var det ju helt knasigt? Killen som försöker sälja bilen måste helt enkelt älska att prata i telefonen... Tänk vad många onödiga samtal han kunde sluppit om han bemödat sig med att skriva sanningen. Eller oxå har han ett tråkigt, ensamt liv och är helt enkelt telefonkåt!


//Linda - letar vidare i bildjungeln!

Sötmonstret gillar bilar. Och nu menar jag inte vilka bilar som helst (även om det mesta med motor är väldigt intressant) utan Blixten McQueen m fl i filmen Cars (Bilar). Här går filmen under namnet Racerbilar! Han gillar visserligen bara de 20 första minuterna i den första filmen, men det är ändå bättre än Djungelhjul och Chuggington... Och betydligt bättre än Star Wars och Ninjago och alla andra skitleksaker som han garanterat kommer älska om nåt år.

Karaktären Bärgar´n är en klar favorit, och även lastbilen Mac. Alla lastbilar här hemma, och alla lastbilar vi möter, heter Mac, och hittar man ett klädesplagg med Mac på så är lyckan total! Han gillar även Blixten och äger nu två pyjamaser med honom på. Det blir mycket roligare att ta på pyjamas om det är ett trevligt motiv på. Ibland måste man göra det enkelt för sig! ;)

Tyvärr är sötmonstret lite för bilskadad, eller om han bara har lika livlig fantasi som sin mor, blandat med ett knippe humor... När vi pratar om att han snart fyller år och att han fyller år i mars så tittar han bara på oss och säger, helt allvarligt: Nä. I Mac...

Ja, vad ska man säga? Dags att köpa ett dockskåp kanske? ;)


//Linda - uppskattar fantasi och humor!

Jag vet ju att vi har lite svårt att kommunicera med varandra, i synnerhet när vi gått och lagt oss. Och detta rör i allra högsta grad sänggåendet, eller kanske mer det som kommer där efter. Det jag kommer skriva här har jag försökt få dig att förstå under snart tre år men det verkar lönlöst. Kanske fungerar det bättre om du får det svart på vitt? Jag kan till och med tänka mig att skriva ner det för hand, som ett litet brev, och ge till dig. Kanske ihop med en öl eller en whisky så att du får lite positiva känslor inför vad du kommer få läsa? Lite chilinötter oxå kanske?

Nåväl. Här kommer lite enkla sängregler för att underlätta för mig när jag ska/bör sova eftersom jag har en hel del problem med att både sova och somna om när jag vaknar på natten:

1: Om du nödvändigtvis måste vända dig i sängen så gör gärna det lite mindre aktivt! Jag var vaken härom natten när du vände dig och jag önskar att jag hade filmat för jag kan inte återge i ord hur roligt det såg ut. Jag ska dock försöka. Du börjar med att studsa lite i sängen, vilket leder till att även jag börjar studsa. (Det är vid det första studsandet jag brukar vakna...) Sen fortsätter du liksom att studsa, hela vägen runt, tills du har hamnat på andra sidan. Jag har länge försökt förstå meningen med studsandet men nu har jag gett upp. Det bästa vore ju förstås om du kunde ligga helt stilla hela natten, men det begär jag inte. Jag är inte helt omänsklig!

2: Du är verkligen jätteomtänksam när du väcker mig om natten. Du klappar lite försiktigt på mig, vilket jag inbillar mig beror på att du är rädd om mig och bryr dig om mig. Det är helt ok! MEN! Bara om det verkligen ÄR nåt! Till exempel att sötmonstret står vid vår säng och det är min tur att natta om honom. Jag kan även ha överseende med att du väcker mig lite försiktigt för att tala om hur mycket du älskar mig (det har dock inte hänt ännu...) men när du inte ens vet VARFÖR du väcker mig, då är det inte ok. Ok?

3: När du har varit ute och festat och kommer hemramlandes, lite lagom rund under fötterna, kan du lika gärna försöka somna direkt. Jag har bara ett ord att säga: NEJ! (Tror inte det behövs nån förklaring på det...)

4: Jag säger inget om snarkningarna. Jag har köpt öronproppar. För hundratals kronor. Vi kanske kan skriva av det på det jag är skyldig dig? ;)

Känns det ok? Inte skitsvårt va? Jag tror på dig! Puss!


Linda - är dock hellre sömnlös än sambolös!

Jag fick ju som sagt äran att gästblogga i Tant Skarps blogg. Undrar hur hon tänkte... ;)

Här kan ni läsa vad jag skrev!

Det var jätteroligt! En kul idé som jag kommer ta efter!


//Linda - väljer och vrakar bland de bloggar jag läser...

Idag blir det inget... Inget nytt här alltså. Jag har slitit mitt hår för att försöka få ihop nåt till Tant Skarp i stället, dit jag blivit inbjuden som gästbloggare. Phu, vilken pärs! Och inte blev det bra heller!

Jaja, jag får försöka vara nöjd med det ändå. Kan säkert hitta på nåt att skylla på om det skulle behövas!

Jag kommer troligen oxå bjuda in nån/några gästbloggare framöver. Hoppas att ni som blir tillfrågade vill (vågar... ;) ) ställa upp!

Men som sagt, här blir det inget ikväll. Inget mer än detta i alla fall!


//Linda - tom! Som i tom. Inte Tom. Det hade varit konstigt...

Jag har tänkt lite igen... På oväsentliga saker. Allt är precis som vanligt alltså.

Jag skrev en annan dag att jag hade ätit rostat bröd. Brödet heter Äntligen, och är enligt förpackningen "ett vitt bröd med lika mycket fibrer som ett mörkt". ETT mörkt? Jag blir ju jättenyfiken och vill såklart veta vilket mörkt bröd det är! Om jag nu skulle få för mig att kontrollera om uppgiften stämmer liksom...

Jag funderar även på de bussar som för tillfället är "arbetslösa", dvs de utan siffror på. På dom står det ofta "Ej i trafik", men nog fan åker dom omkring i trafiken! Det kan ju göra vem som helst förvirrad! Man har ju ingen aning om var man är om man möter en sån buss på väg till jobbet, då man tror att man befinner sig i morgonens rusningstrafik. Men nej, ej i trafik säger bussen. Förvirrande säger jag!

I förrgår kväll, när jag skulle borsta tänderna, läste jag på tandkrämstuben. Där står det: 24-timmars skydd*

*vid användning 2 gånger per dag.

??? Så om jag borstar tänderna två gånger direkt efter varandra så har jag skydd (mot ilningar i tänderna) i 24 timmar? Eller måste det ske en gång på morgonen och en gång på kvällen? Eller måste det gå exakt 12 timmar mellan tandborstningarna?

Så många frågor och så få svar! (Ja, jag har varit ledig idag och har haft tid att tänka... ;) )


//Linda - svarslös!

Ja, varför bloggar jag egentligen? Jag inser ju själv att jag egentligen inte har nåt vettigt att tillföra. Till nåt faktiskt! Men det hindrar ju uppenbarligen inte mig från att skriva massor av meningslösa saker! Som folk till råga på allt verkar läsa oxå! Ja, det säger ju en hel del om er oxå... ;)

Varför gör jag det då? Jo, jag gillar att skriva! Jag gillar dock inte att skriva så mycket att jag vill skriva en hel bok. Det finns det andra som gör så himla bra så där har jag inte en chans. Och det gör mig ingenting! Dikter är inte heller min grej så det struntar jag oxå i. Kortnoveller intresserar mig inte heller. (Men jag har faktiskt fått en novell publicerad i "Mitt Livs Novell" för ca 20 år sen. Det var nån som stal en inlämnad skoluppgift från mig (lärarrummet) och skickade den till MLN. Gissa om jag blev förvånad när jag läste den där sen...)

Blogga passar mig helt enkelt! Jag kan skriva om precis vad jag vill, vara hur anonym jag vill (dvs inte särskilt...) och jag bryr mig egentligen inte om vad andra tycker om det jag skriver för det är MINA tankar och åsikter. Om nån inte tycker som jag är det helt ok! Det stör mig inte alls! Det är bara bra, för fy vad tråkigt livet skulle vara om alla tyckte likadant! Ni som läser har väl insett vid det här laget att jag blandar ämnen ganska ordentligt, och att syftet (om det nu finns nåt sånt) inte är att vara superseriös. Seriös kan jag vara IRL. Och ibland här, när det passar mig.

Ni andra som bloggar, varför bloggar ni? Vore kul att veta!


//Linda - jag, mitt och lite till!