Världens bästa jobb!

Idag fyller jag år. Ingen stor grej alls. Jag börjar bli så gammal att jag glömmer hur gammal jag är... Illa! 
 
Denna födelsedagen började inte roligt alls. Jag vaknade ensam. Det gör jag ju många dagar, men det kändes väldigt ensamt i morse. Inget monster, ingen present och ingen snarkande sambo. Själva snarkningarna klarar jag mig bra utan, men nog fasen är det trevligt att vakna bredvid någon... Särskilt om denne någon har köpt paket... ;) 
 
Men nu är det som det är. Jag fyller som tur är inte år varje dag så nu ska det nog gå bra igen! 
 
Hur som helst, morgonen här hemma var alltså inget vidare. Jag gick här med en klump i halsen och tyckte synd om mig själv. Inte nog med att jag blir äldre, jag blir bitter oxå... Men sen kom jag till jobbet!!! Där möttes jag av ett gäng glada, underbara barn som kom rusandes mot mig och överöste mig med kramar och teckningar och härliga grattisrop! Jag fick (tog? ;) ) massor av kramar av goa kollegor, och sen kändes allt så mycket bättre! 
 
Tur att jag har världens bästa jobb!!! 
 
 
//Linda - Äldre, men lycklig! 

Orättvist!

Det finns gott om orättvisor i livet. För livet är inte rättvist. (Det talade en föreläsare på högskolan glatt om, gång på gång, så det sitter väl inpräntat!) 
 
En sak som inte är så rättvis är hur man titulerar par som gifter sig. Man och hustru. Men alltså, mannen var väl man innan han gifte sig oxå? Kvinnan blir en hustru (självklart är hon fortfarande kvinna efter sitt "ja") och mannen blir en man... 
 
Make och maka kan man ju oxå använda, men det känns inte som det används lika ofta. Eller?
 
Sen kan jag inte bestämma på vilket sätt det är orättvist. Är det kvinnan som tjänar på det? Hon får ju en "titel" extra. Eller är det mannen som tjänar på det, som slipper bli kallad nåt annat än vad han alltid varit? 
 
Väääldigt djupa funderingar vill jag lova! ;)
 
 
//Linda - bara kvinna! :D
 
(Ett litet tillägg: Det finns självklart saker som är otroligt mycket mer orättvist än detta, inte så seriösa, exemplet. Men det var inte det jag kände för att skriva om! ;) )

RSS 2.0