Jo, jag kom på en sak... Bara en liten sak. Som en liten önskan liksom! 

 

När man lever som ensamstående förälder och har sitt/sina barn varannan vecka och hälften av alla storhelger så vore det faktiskt enklare om alla storhelger inträffade på en helg. Det skulle verkligen underlätta! Så det så!

 

Kan nån fixa det tro? Och i så fall vem? CSN? Tomten? Kungen? Nån? 

 

 

//Linda - har tänkt! 

Nä, det spelar tydligen ingen roll hur väl man tar hand om sina tänder. Tandläkarbeök blir det ändå. Och att dra ut tänder är ingen höjdare. Det var inte så hemskt längesen jag drog ut en visdomstand. Idag var det dax igen, men den här gången fick mina tänder sitta kvar. I stället var det monstret som var patient. :(

 

Han ramlade för drygt en månad sen och slog i sina tänder riktigt illa. Jag grät när jag såg honom... Tänk boxare/hockeyspelare kombinerat med misslyckad läppförstoring. Det var ingen vacker syn... Två av tänderna blev grå, alltså döda, så idag fick han dra ut dom. 

 

Han fick börja med att dricka lugnande medicin. Det var han inte jättesugen på, men han klarade det riktigt bra och snart blev han påverkad. Inte alla som får första fyllan vid fyra års ålder! ;) Han blev superfnittrig och lite slö. Efter en stund var det dax för bedövningssalva på tandköttet och sen kom sprutan fram. Han var SÅ duktig! Gnällde lite innan bedövningen tog ordentligt, men låg/satt stilla i mitt knä. När tandläkaren drog ut tänderna kände han inget! Precis som det ska vara! Och vilken tandläkare! Hon var så himla gullig! Och sköterskan lika så! Dom pratade med monstret och berömde honom hela tiden. Det kommer han dock inte ihåg, men det spelar ingen roll! Jag minns ju. 

 

Även jag fick massor av beröm och det kändes ju bra! Dom får nog se alla varianter av nervösa föräldrar. Jag var inte oberörd på nåt sätt. Det gjorde nog ondare i mig än i monstret när dom drog ut tänderna... Men det var bara att lägga dom känslorna åt sidan och fokusera på att monstret hade det bra. 

 

Efteråt fick vi vila i ett rum med en säng så dom hade lite koll på honom. Han piggade på sig ganska snabbt men sen blev han trött och somnade. Helt normalt, och när tandläkaren kom in och väckte honom så var han ok så vi fick åka hem. 

 

Han fick Alvedon när han kom hem. Tandläkarens order! Och ikväll klagade han över att det gjorde ont igen så han fick en "hutt" till. Men på det stora hela har han varit som vanligt! Skönt att det är avklarat! Nu lär han väl få gå tandlös ett par år eller så... 

 

 

//Linda - stolt mamma!

Har insett att det inte är att vara ensamstående mamma som känns jobbigast. Mammarollen är jag trygg i, och monstret har ju en pappa oxå! En bra sådan! Så jag vet ju att monstret har det bra, oavsett var han är! Det som känns jobbigast är att ta reda på vem jag är när jag inte har monstret hos mig... 

 

Har inte varit i så stort behov av socialt liv utanför jobbet under mina år i Göteborg. Jag har tyckt att det räcker med att jobba och vara mamma. Visst har jag gjort saker men jobb och familj har upptagit det mesta av mitt liv. Så vem är JAG? Vad vill JAG? Hur blir mitt liv de dagarna (veckorna) jag inte behöver tänka på nån annan än mig själv? 

 

Jag gör mitt bästa för att ta alla chanser jag kan för att utöka min umgängeskrets, men för en ganska så blyg (jo, jag är faktiskt blyg, på riktigt) person är det ganska jobbigt... Jag vill inte vara för "på" och jag vill inte verka tråkig. Inbillar mig att alla redan har fullt upp med sitt...

 

Ja, jag vet. Det sitter i mitt huvud och det är nåt jag får jobba med. Och det gör jag. Tro mig! 

 

 

//Linda - sällskaplig! 

Sovsätt och sovvanor finns det nog ungefär lika många av som det finns människor. Vissa gillar att sova ihopslingrade med sin partner som att man vore fastvuxna i varandra, andra vill ha hela sängen full av både barn, partner och djur och andra sover helst ensamma. Och det finns säkert fler varianter! 

 

Jag tillhör de som gärna sover ensam. Faktiskt. Jag kan absolut inte ha nån kroppskontakt med nån när jag sover och jag kan inte sova om den som ligger bredvid låter för mycket, vilket resulterar i ganska stor förbrukning av öronproppar. (Självklart är monstret alltid välkommen att sova i min säng, men jag sover bättre om han stannar i sin säng...) I perioder har jag väldigt svårt att sova, och sista tiden har det varit värre än vanligt. Många tankar som snurrar och känslor som behöver bearbetas. Och självklart kommer de på natten när man inte har huvudet fullt av jobb och barn...

 

Men inatt har jag sovit! Nio timmar! Jag trodde nog att jag skulle ha lite svårt att vara helt ensam i lägenheten, men icke! Jag sov som en... Ja, som en som behövde sova!

 

Självklart känns det konstigt att vara utan monstret, men jag tror det är bra att försöka hitta fördelar med att vara ensam oxå. För mig alltså. Eftersom det är som det är. Och jag ser det absolut som en fördel att sova bra! Känner mig som en ny människa efter nio timmars ostörd sömn! 

 

Jag tror det kan finnas ännu fler fördelar! Det gäller bara att hitta dom! 

 

 

//Linda - utsövd "fördelsletare"

 

 

Ja, det kan man kanske kalla det. Får nu testa på nåt jag inte upplevt innan. Ensamstående mamma. Hur ska det bli då?

 

Antagligen kommer det bli hur bra som helst men just nu känner jag mig mest förvirrad. Har precis flyttat in i en tvåa och håller på att försöka skapa nåt trivsamt i kaoset bland flyttkartonger och kassar... Jodå, det tar sig, men då och då kommer känslorna ikapp. Känslorna av misslyckande och maktlöshet. Och dom gör mig helt handlingsförlamad. 

 

Om ett tag kommer monstet bo hos mig varannan vecka men just nu har vi en slags "inskolningsfas" för att han inte ska behöva vara utan nån av sina föräldrar så lång tid. En till tre nätter på varje ställe så här i början. Lite rörigt men det ska nog gå bra.

 

Tror jag...

 

 

//Linda - rädd men ändå hoppfull