När sover fåglar egentligen? Jag och sötmonstret var hos mina föräldrar över pingsthelgen (som är en helt meningslös helg nu för tiden eller? Kan ju inte vara särkilt viktig om det bara är att göra om Annandag Pingst till en helt vanlig måndag liksom... Vems idé var det förresten?) och jag var vaken en del på nätterna. Inte för att jag ville det utan för att sötmonstret sov lite dåligt. Troligtvis pga värmen. Eller nåt annat...

När jag låg och försökte somna om, i brorsans gamla pojkrum, gick det inte att undgå att höra allt fågelkvitter utanför fönstret. Alltså mitt i natten! Det var verkligen full fart på fåglarna! Man pratar om tystnaden på landet... Bullshit säger jag! Så: när sover fåglarna egentligen? Sover dom alls? Eller är det så att fåglarna har tagit över Pingstfirandet och hade värsta partyt? Eller hamnade jag mitt i ett fågelfamiljegräl? Frågorna är (som vanligt...) många, och svaren lyser med sin frånvaro!


//Linda - Kräver att Annandag Pingst åter blir en helgdag! Oavsett om Nationaldagen är det eller inte...

Det här med kramar? Hur fungerar det? När jag var ung, en si så där 14-17 år gammal, för ca trehundra år sen, då var det inte som idag... Idag kramas det hej vilt, till höger och vänster och säker både framåt och bakåt oxå! Man ska tydligen kramas både när man träffas och när man skiljs åt. Varför?

Jo, jag gillar kramar! Jag är en väldigt kramig person, men jag anser att det här kramandet har gått till överdrift. När börjar dessa hälsningsritualer? Min gissning är att det är nånstans på högstadiet och att det sen håller i sig genom gymnasietiden. Hur börjar det? Bestämmer sig "Stina" och "Erika" helt plötsligt en morgon för att börja kramas? Och då tycker "Agnes" och "Isabella" att det ser skitcoolt ut så dom börjar dom oxå? Eller?

I torsdags när jag åkte hem med spårvagnen stod jag bredvid ett tjejgäng, fem-sex stycken, i 15-årsåldern (svårt att bedöma, men det är en gissning!). Jag tror att dom hade varit och badat. (Det hör ju inte alls hit, men jag skriver det ändå!) När tre av dom skulle gå av blev det ett himla kramande! Alla skulle krama alla och det delades även ut en och annan kindpuss. Det var precis att dom hann gå av innan dörranrna stängdes och spårvagnen åkte vidare... Kanske läge att börja kramas redan vid hållplatsen innan... ;)

Detta var alltså tjejer. Killar är oftast annorlunda. (Inbillar jag mig.) Där är det mest handskakningar, gärna lite "coola" grepp, och kombinerad kram och handskakning. Typ "halvkram". Även dessa hälsningsritualer verkar börja i tonåren. Är det ett "nytt" fenomen eller förekommer det mest i större städer? Jag inbillar mig att det är mer vedertaget beteende här än i den lilla hålan jag kommer från.

Håller dom alltid på så här? Kramas dom varje dag i t ex skolan? Både när dom kommer till skolan och när dom ska gå hem? I så fall behöver dom ju vara i skolan långt innan dom börjar för att hinna krama alla kompisarna? För jag antar att det inte är en giltig anledning till att komma för sent... "Förlåt att vi är sena men "Stina" missade spårvagnen och vi kunde inte gå till lektionen förrän vi alla hade kramats". Typ...

Jag kramar GÄRNA mina vänner som jag inte träffat på länge! Kramades senast idag med en kompis som jag inte träffar allt för ofta! Så trevligt så, trots att vi båda var både svettiga och säkert luktade illa! Men inte f*n kramar jag mina arbetskamrater varje dag! Inte för att jag inte tycker om dom, men det skulle kännas skitfånigt... Om nån har varit sjuk länge eller borta pga nåt annat så kan jag absolut dela ut en kram, men sen får det räcka! ;) Är det för att vi är äldre (gamla...) eller är det för att kramarna är ett nytt sätt att hälsa? Kommer dessa tonåringar ta med sig dessa kärvänliga hälsningsritualer till sitt kommande arbetsliv?

Om några hundra år kanske inte ordet "Hej" förkommer. Man kramas i stället! Bra eller dåligt? Ingen aning! :D


//Linda - KRAM! ;)

Ja, nu är den gjord! Jag är jättesvullen och det svider men det gör inget!



Hon fixade även till tatueringen jag har på ryggen. Två "spröt" var ojämna.

Jag var lite nervös innan. Trodde det skulle göra jätteont men det var inte så farligt! Det är ju inte skönt, men inte heller nån olidlig smärta. Mer irriterande...

Jaja, nu är det gjort. Undrar när jag kan göra nästa? ;)


//Linda - trippelgaddad!

Småbarnsföräldrar använder ofta tvättservetter vid blöjbyte. Kanske inte alla småbarnsföräldrar, men väldigt många. Hörde en förälder på förskolan för ett tag sen som nästan blev hysterisk då denne trodde att barnet hade bajsat precis innan hämtning och att denne då skulle bli tvungen att byta blöja på förskolan UTAN tvättservetter! Hemska tanke! Vi fick frågan hur vi egentligen gjorde, hur vi klarade av blöjbyte utan dessa fantastiska tvättservetter. Öh, vi använder papperstvättlappar och vatten... Tur att denna föräldern inte fick barn innan tvättservetten uppfanns. Det hade ju aldrig gått! ;) Jag kan visserligen hålla med om att det är betydligt enklare med tvättservetter än med papperstvättlappar, men det är ju inte ett omöjligt uppdrag direkt...

Dessa tvättservetter är bra till mycket! Vissa använder dom att tvätta bort smink med och dom är även bra att ta bort diverse fläckar med, på kläder och möbler. Dom måste innehålla nåt superrengöringsmedel! Tänk vad våra barn är rena i rumpan! ;p

Jag har använt många olika sorter och jag märker ingen större skillnad på dom. Det enda som skiljer dom åt verkar vara doften. Jag upplever att dom är lika stora, men jag ska erkänna att jag inte har jämfört... Det är bara en känsla jag har. Nåt som verkar vara samma bland alla märken är antalet. 72 stycken. Varför just 72? Varför inte 70? Eller 75? Nä, 72 stycken ska det vara. Är det nån som vet varför? Ska dom räcka en viss tid? Tre dygn? Då kan man använda en i timmen. Men så ofta brukar man ju inte byta blöja? Inte på en treåring i alla fall. Man kanske ska använda dom till att tvätta händer och mun efter maten oxå? Men nä, jag tror inte att jag har lösningen på detta. Är det någon som vet, eller ska jag behöva leva i ovisshet? :question:


//Linda - funderar vidare på en av livets stora gåtor!

Visst är det konstigt hur olika man kan uppfatta tid? Vissa dagar känns evighetslånga. Dom tar liksom aldrig slut. Man står och stampar på samma plats och inget händer.

Andra dagar går hur fort som helst! Man hinner knappt kliva upp ur sängen innan det är dags att lägga sig igen!

Lyckligtvis finns det även normala dagar då allt bara rullar på i vanlig takt. Dom dagarna uppskattar jag nog mest.

Idag är en evighetslång dag... Blä... Snart är den lyckligtvis slut och förhoppningsvis blir morgondagen betydligt bättre. Och kortare! Eller ja, själva dagen blir så klart inte kortare, men ni fattar va? ;)

En annan fundering jag har ibland, gällande tid, är hur mitt liv hade blivit om jag gjort helt annorlunda i vissa situationer. Var hade jag befunnit mig just nu, exakt denna tiden, om jag inte hade träffat min sambo? Var hade jag varit just nu om jag, istället för att läst till undersköterska på gymnasiet, kommit in på barnskötarutbildningen som jag egentligen ville? Hur hade mitt liv sett ut om jag valt att inte behålla sötmonstret? Vad hade jag gjort precis NU då?

Sånt är lite läskigt att tänka på...


//Linda - flummig...

Ibland är det verkligen svårt att förstå sina egna känslor. Det kan ju inte bara vara jag som känner frustration, ilska och uppgivenhet blandat med obeskrivlig kärlek, lycka och tacksamhet? I vilka sammanhang? Jo, när det gäller barn så klart. Egna barn...

Dagen kan enklast beskrivas som: SUCK! Och ovan nämnda känslor. Blandade i en salig röra. Jag har inte vetat om jag ska skratta eller gråta så jag har gjort både och. Och skällt. Och kramats. Och skällt. Och kramats. Och så har jag skällt lite oxå. Och kramats. Massor!

Det är tydligt att det inte bara är mina känslor som är blandade. Ena stunden är jag dum. Och nästa stund är jag bäst. Ibland blir jag slagen och ibland får jag pussar och kramar. Sen blir jag slagen. Och får kramar. Och blir slagen lite till. Och får kramar. Massor!

Tur att de positiva sakerna LÄTT överväger! Annars vore det illa...

En veckas semester helt ensam kanske vore nåt? Men vem skulle jag då krama? ;)


//Linda - gråter en skvätt och gläds åt att vara mamma! :love:

Det är nog ingen allergi. Verkar vara en helt vanlig tråkig förkylning som har satt sig i näsan. I högra näsborren för att vara exakt. Det här fenomenet med att både vara täppt (alltså jättetäppt så att det varken kommer ut eller in minsta lilla luftsmula) och ha rinnsnuva... Jag har aldrig riktigt fattat det... Var kommer snoret ifrån? Med tanke på hur snabbt det verkar rinna ut så borde det liksom inte vara SÅ himla täppt? Jo, jag fattar att man är svullen i slemhinnor och allt sånt där, men om snoret får plats att rinna borde man väl kunna andas? Jaja, jag ska väl helt enkelt inte förstå allt!

På tal om förkylningar... Om två veckor ska jag och chefen prata för jag har varit sjuk ganska många gånger det senaste året. Inte så konstigt kan ju tyckas, med tanke på att jag arbetar med barn. MEN!!! Om dessa söta små barn kunde få vara hemma när dom är dunderförkylda, med gulgrönt snor som strömmar ur deras små näsor likt Niagarafallen, i stället för att smitta ner både barn och personal på förskolan så kanske jag inte hade varit frånvarande lika mycket... Jag säger inte att det ÄR så... Jag bara gissar... Och ställer mig helt oförstående till varför man som förälder inte kan tänka längre än näsan (hahaha...) räcker. Ett barn sjukt -> en fröken sjuk -> vikarie insatt -> "sämre" verksamhet för deras barn... (Vi har tur som har fantastiska vikarier, men ändå!) Hur svårt kan det vara?

En annan sak som jag inte förstår är var mina Deklofenak har tagit vägen? Dom är borta. Jag behöver dom efter att ha stått och gått i fyra timmar... Vi har haft vår årliga gårdsfest på jobbet och jag har burit bord, bryggt kaffe, sålt korv och massa annat småfix. Det känns... Som tur var hittade jag två ensamma stackare i en bortglömd burk, men i morgon blir det nog till att fixa nytt recept.

För ett tag sen fick jag beställning på ett dopkort! Så här blev resultatet:



Om nån skulle tycka att det vore kul att ge bort ett Linda-tillverkat kort nångång så är det bara att fråga! Jag ska även göra namnskyltar till resten av arbetskamraterna. Sex stycken till... Kul att dom jag redan gjort blev så omtyckta att alla vill ha! Lite stolt blir jag allt! ;)


//Linda - har tagit helg! Med rinnsnuvan! ;)

Funderar på om jag blivit allergisk eller om jag har en begynnande förkylning? Hoppas på det sistnämnda... Gärna en mycket lindrig variant. Misstänker dock att det är allergi för det kliar väldigt mycket i ögonen när jag är utomhus. Och det brukar det inte göra när jag håller på att bli förkyld. Tiden får utvisa!

Min plånbok är upphittad! Och ingenting saknas tydligen! Jag har fått brev från Hittegodscentralen och dom har plånboken där. Himla skönt! Hade dom svarat i telefonen nån av alla de hundrasjuttioelva gångerna jag har ringt dom så hade jag vetat att den fanns där redan i onsdags... Men det har då verkligen inte varit nån där som har haft några planer på att prata med mig... :( Ni kanske undrar om deras öppettider? Kan ju vara bra att veta! Jo, dom har öppet måndag till fredag från klockan 9.00 och ända till klockan 15.00! Det är ju fantastiskt! Tänk om jag hade jobbat heltid. Då hade plånboken fått ligga där och ruttna! Nu har jag ju lyxen att vara ledig varannan fredag, så det blir en liten spårvagnstur på fredag för att hämta den saknade plånboken. Hur tar man tillbaka en förlustanmälan på ett körkort? :question: Det kanske dom vet på Hittegodscentralen!

När jag ändå är ute och åker på fredag tänkte jag hoppa av spårvagnen vid Linnéplatsen och boka tid för tatuering! Vill gärna ha den (tatueringen) gjord innan sommaren. Åh vad jag längtar, och åh vad ont det kommer göra... Tror jag!

Jag har visst fyllt år... Äldre blir man ju tydligen, men jag känner mig inte så gammal? Och det är väl det som räknas? ;) Sötmonstret frågade: - Hur många år fyller du mamma? Fyller du fyra? Gullungen! Han har i alla fall koll på att jag är äldre än honom! :love: Födelsedagen tillbringades på Borås Zoo med sambon, sötmonstret, mamma, pappa och systerdottern A. Mamma, pappa och A överraskade mig när vi kom dit! Jag blev jätteglad! :D En riktigt härlig födelsedag!




//Linda - ett år äldre men inte ett dugg klokare! ;p