Att våga!

Ibland måste man göra saker som man egentligen inte vågar. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort... Och vem vill vara en liten lort liksom! ;-) 

Så, jag åkte AtmosFear på Liseberg... Jäklar vad läskigt/häftigt/coolt/pirrigt (ja, listan kan göras lång!) det var!!! Jag tittade hela vägen upp. Högt som satan är det! Sen blundade jag på nervägen... Men det hisnade i magen ändå! 

När jag ändå var tuff och modig åkte jag Balder oxå! Den har jag åkt förut, men det var innan jag blev en mesig morsa... ;-) Jäklar vad jag känner mig nöjd! :-D 

//Linda - ingen liten lort!

(Lånad bild från Google) 





Ett helt vanligt samtal...

Jag: Vi måste åka och handla. Jag måste köpa strumpbyxor. 
Monstret: Neeeeej!!! Jag vill inte åka och handla!!! Varför gjorde vi inte det direkt då? Varför åkte vi hem emellan? Varför måste du ha stumpbyxor? 
Jag: Jag kom på det nu, så vi får åka nu. 
Monstret: Nej! Du bestämmer inte över mig! Jag bestämmer över mig och du bestämmer bara över dig. 
Jag: Ok. Men då åker jag och handlar nu då. 
Monstret: Nej, det får du inte!
Jag: Men det bestämmer ju inte du! Du bestämmer över dig och jag över mig. Och jag bestämmer att jag ska åka och handla nu. Ska du följa med?
Monstret: Ok då... 

Han är för charmig det lilla livet! ;-) 


//Linda - hyfsat smart monstermorsa! 

Det kommer bli tufft...

Jag har jobbat drygt fyra år på nuvarande arbetsplats. Trivs kanonbra med både barn och kollegor, men pga lite olika anledningar har jag valt att byta arbetsplats. Efter semestern börjar jag en annan förskola, vilket känns både kul och spännande! 

Men... Hur ska jag klara de sista veckorna på mitt nuvarande jobb? Jag har 19 barn att säga hej då till, och avsked är inte min starka sida... Vissa av barnen har jag haft hand om sen jag började, andra barn kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta... <3 Kände redan idag hur det kom en klump i halsen och rösten skar sig när jag insåg att ett av dessa speciella barn bara har en och en halv vecka kvar på förskolan innan h*n går på sommarlov. 

Bara att inse. Jag kommer vara ett känslomässigt vrak de kommande veckorna... För det är sån jag är. På gott och ont... :-/ 


/Linda - snyftaren... 

RSS 2.0