Oj! Vad svårt! Jag har ju massor av minnen som känns som favoriter!

Ett favoritminne, som är ganska färskt, är när jag och min son hade vårt första "samtal". Vi satt i varsin fåtölj och tittade på varandra och det lät ungefär så här:

Son: Mamma...
Jag: Ja.
Son: Äglblibladligl haglbmnsgt?
Jag: Ja, absolut!
Son: Haa.

Han såg så nöjd ut efteråt! Han var garanterat helt övertygad om att han berättat något. Och att jag förstått... ;) Tur att jag svarade rätt! :D


Linda - full av minnen!