Jag ska försöka beskriva ett ögonblick som var en fantastisk upplevelse för mig, men jag tror inte att det kommer bli lika bra nedskrivet som det är i mitt minne. Jag försöker i alla fall!

Jag har ju en häst, Tessan, som jag skrivit om tidigare. När hon var 11 år (2004) bestämde vi oss för att betäcka henne. Vi=jag och mamma. Vi äger henne tillsammans. I maj 2005 var det dags för fölning. Det var vårt första föl så vi började fölvaka i god tid! Vi såg alla möjliga och omöjliga tecken på att det var på gång! Jag tror att vi vakade i ca två veckor. Som tur var så hade vi en övervakningskamera i stallet så vi slapp springa ut flera gånger per natt, alternativt slapp sova i stallet... :D

Med facit i hand hade vi inte behövt nån kamera! Den 3:e maj 2005 mockade jag Tessans box på kvällen. Jag tittade ut genom stallfönstret medan jag mockade och såg att hon kissade. Väldigt mycket... Jag insåg ganska snabbt att det inte alls var kiss utan det var vattnet som gick. Jag hämtade henne i hagen och ställde in henne i den nymockade boxen. Väl inne i boxen satte värkarna igång ganska snart. Hon lade sig och ställde sig om vartannat. Jag tittade lite på henne men tänkte sen att hon nog blev störd av mig så jag sa till henne: "Jag sätter mig här borta." Då kom "ögonblicket"! Hon ställde sig upp och tittade på mig, och jag kan svära på att hon tänkte nåt i stil med: "Nähä du matte! Har du försatt mig i den här sitsen så får du banne mig stötta mig. Jag behöver dig här!" Så jag fick snällt ställa mig vid boxväggen igen och prata med henne.

Det dröjde inte länge förrän det kom ut en alldeles fantastiskt söt liten fölunge! Det var kärlek vid första ögonkastet för både mig och Tessan! Det är verkligen en helt magisk upplevelse att få vara med vid ett sånt tillfälle!



Tessan och Luzifer, 050305.


/Linda - stolt över att jag fick vara med!