Om jag skulle fråga min sambo vad som får mig att gråta skulle han troligen svara: Allt... Och det ligger nog nåt i det. Jag har väldigt lätt för att gråta, oavsett om jag är glad, ledsen, arg eller rörd. Visst är det bra att kunna visa känslor, men jag förstår om mina nära och kära blir förvirrade. De vet troligen inte om jag är glad eller ledsen ibland. Härom dagen såg jag t ex en hemsk sekvens ur "Dr Phil" där en mamma är fruktansvärt grym mot sin son. Det fick mig att gråta. Det tog en stund innan sambon fattade vad det var med mig. ;)

Jag har funderat på varför jag har så lätt för att gråta, och min teori är att jag inte vet var jag ska göra av mina känslor och då släpper jag ut dom i form av tårar. Låter det logiskt?


/Linda - lipsill!