Idag är det Ulrikas tur. Jag känner egentligen inte Ulrika heller, men henne har jag i alla fall träffat en hel gång! Vi har en gemensam, mycket god vän och vi träffades genom henne. Ulrika är en person som verkar ha vissa likheter med mig. Vi funderar mycket på helt onödiga saker och vi skriver gärna ner dessa saker! Mycket av det Ulrika skriver i sin blogg hade jag kunnat skriva i min. Jag kanske skulle sno några inlägg och se om hon (och ni andra) märker nåt? ;)

Nog skrivet av mig. Här kommer dagens gästinlägg:


Ojojoj... The pressure!

Hej!
Du är härmed inbjuden att gästblogga hos mig! Om du vill (och vågar... ;) )
Kram Linda!

Ja missförstå mig inte nu. Jag känner mig hedrad och speciell! Men ändå.  Ångesten som sätter in. Vad ska jag skriva om? Men sen kom det till mig som, ja inte vet jag. Vinterkräksjukan? Närå... Så här kommer det. Ta da!! Ulles gästblogginlägg i Lindas blogg! YÄY!! Oh the dra efter andan i ren upphetsning och förväntan. Men keep your pants on. Man vet aldrig var detta slutar.

Saker jag saknar...
Bullen. "Som vanligt är det inte personen i filmen som har skrivit brevet". Jag tillbad fan Martin och Cissi. Jag var 10 år när det började och det hade typ Bevvanstatus då. Nu tänker du "Men Bevvan gick väl inte -87?!?" NÄÄÄ men det gick sen och då tillbad jag Kelly och gänget och det var typ samma som Bullen? OK? Nä inte ok. Men skit i det nu...

Ferraribilarna. Godiset alltså. Har aldrig ägt en Ferraribil-bil hajjar du väl. "Såna finns ju fortfarande!" säger du? (Återigen godiset. Men word on the street säger att bilarna också finns.) ICKE säger jag. Nä för förr, när jag var typ 15 eller nåt så var dom sega, lite genomskinliga och goda! Nu är dom stenhårda, torra och smakar rött och starkt färgämne. Jag är övertygad om att man skulle kunna använda dom till att karva ut mönster i skolbänken. Om man nu gick i skolan. Och fick äta godis på lektionerna... På min tid sköt vi bitar av såna där gröna suddgummin med rött i mitten på varann. Eller avbrutna gem. Nu tappade jag tråden här...

Min ungdom. Fyller 35 imorrn. Eller idag. Eller i förra veckan. Här är det ju liksom Linda som bestämmer. Inte när jag fyller år då utan när detta läggs ut i hennes blogg. Men visst, kan hon fixa så att jag fyller 30 istället för 35 så kan jag tänka mig att ge henne makten att bestämma när jag fyller år. Ska vi säga så? Tack. Huuur som helst. Jag är 35. Jag har fött två barn. Och en man. (Det ni! Klart jag inte fött människan men jag har fan format honom lite så han blev så här bra.) Jag har ett bra jobb. Fina vänner. Ett hem jag trivs i. Osv. Men hur ska jag kunna njuta av det när jag fått minst 5 gråa hårstrån och ett par rynkor?? Va va va? Hur tänkte man här? Jag tittade på våra bröllopsfoton förut. Jeeez!! Ung. Smal. Inte en rynka. Och fan om inte boobsen satt 1 dm högre upp också. I shit you not. Ska det vara så här?  Ska man göra nåt slags överslag på boobhöjden/tiden så kommer jag få rulla upp dom i BHn lagom till julen -15 om jag inte ska snubbla på dom. Känner mig inte som 35. Känner mig barnslig och går och funderar på när jag ska bli så där som jag tyckte alla som var 35 var nä jag var 20. Men jag är inte bitter. Inte alls. Det har jag nämligen inte tid med om jag ska hinna med nåt annat innan jag börjar bli lätt gaggig. Känner nu att detta redan verkar ha inträffat om man ska döma av texten ovan. Skit då...

/Ulle

(Klicka på "Ulle" så kommer ni till hennes blogg om ni vill läsa mer!)


Tack för många goda skratt och ett stort GRATTIS på födelsedagen!


Linda - gillar gäster!