Jag vet ju att vi har lite svårt att kommunicera med varandra, i synnerhet när vi gått och lagt oss. Och detta rör i allra högsta grad sänggåendet, eller kanske mer det som kommer där efter. Det jag kommer skriva här har jag försökt få dig att förstå under snart tre år men det verkar lönlöst. Kanske fungerar det bättre om du får det svart på vitt? Jag kan till och med tänka mig att skriva ner det för hand, som ett litet brev, och ge till dig. Kanske ihop med en öl eller en whisky så att du får lite positiva känslor inför vad du kommer få läsa? Lite chilinötter oxå kanske?

Nåväl. Här kommer lite enkla sängregler för att underlätta för mig när jag ska/bör sova eftersom jag har en hel del problem med att både sova och somna om när jag vaknar på natten:

1: Om du nödvändigtvis måste vända dig i sängen så gör gärna det lite mindre aktivt! Jag var vaken härom natten när du vände dig och jag önskar att jag hade filmat för jag kan inte återge i ord hur roligt det såg ut. Jag ska dock försöka. Du börjar med att studsa lite i sängen, vilket leder till att även jag börjar studsa. (Det är vid det första studsandet jag brukar vakna...) Sen fortsätter du liksom att studsa, hela vägen runt, tills du har hamnat på andra sidan. Jag har länge försökt förstå meningen med studsandet men nu har jag gett upp. Det bästa vore ju förstås om du kunde ligga helt stilla hela natten, men det begär jag inte. Jag är inte helt omänsklig!

2: Du är verkligen jätteomtänksam när du väcker mig om natten. Du klappar lite försiktigt på mig, vilket jag inbillar mig beror på att du är rädd om mig och bryr dig om mig. Det är helt ok! MEN! Bara om det verkligen ÄR nåt! Till exempel att sötmonstret står vid vår säng och det är min tur att natta om honom. Jag kan även ha överseende med att du väcker mig lite försiktigt för att tala om hur mycket du älskar mig (det har dock inte hänt ännu...) men när du inte ens vet VARFÖR du väcker mig, då är det inte ok. Ok?

3: När du har varit ute och festat och kommer hemramlandes, lite lagom rund under fötterna, kan du lika gärna försöka somna direkt. Jag har bara ett ord att säga: NEJ! (Tror inte det behövs nån förklaring på det...)

4: Jag säger inget om snarkningarna. Jag har köpt öronproppar. För hundratals kronor. Vi kanske kan skriva av det på det jag är skyldig dig? ;)

Känns det ok? Inte skitsvårt va? Jag tror på dig! Puss!


Linda - är dock hellre sömnlös än sambolös!