När jag flyttade till Göteborg för ca tre år sen, för att bli mamma och sambo, lämnade jag ett antal djur i Tidaholm. Jag hade skaffat medryttare/skötare till Tessan som då bodde hos min syster och snälla mamma och pappa tog hand om min hund Anton och mina katter Sissi och Flisan.

Sissi och Flisan hade levt som innekatter i (i stort sett) hela sitt liv, men när dom fick flytta till mamma och pappa fick dom även möjlighet att vara ute! Det gick verkligen över förväntan! Dom gjorde inga långa utflykter men dom var ute några gånger varje dag. Ibland tror jag att dom sprang ut och in bara för att dom kunde... ;) Flisan kan öppna dörren själv så när hon har tröttnat på att vara ute så går hon helt enkelt in!

Sissi har jag haft sen hon var ca fyra-fem månader gammal gissar jag på. Hon var från början en hittekatt som en kompis tog hand om. På grund av diverse anledningar hamnade hon till slut hos mig, och det har jag aldrig ångrat! Hon var en helt underbar katt! Älskade att ligga i knät och mysa, och hon låg stilla! Vissa katter har ju en förmåga att bara trampa runt och inte komma till ro, men Sissi låg där man lade henne! Hon har alltid haft ett väldigt speciellt läte när hon har jamat. Det var inte några "mjau" som kom ur hennes mun. Snarare "mä"... Det höll på att reta mig till vansinne när hon "marsade" så hon blev kastrerad efter nåt år.

Flisan flyttade till mig när hon var ca 12 veckor. En mycket speciell katt... Hon gör som hon vill. Alltid! Definitivt ingen goskatt. Hon har nog sovit i mitt knä fem gånger under de åren jag hade henne... Hon avskydde när jag fick besök. Då gömde hon sig och kom fram när jag var ensam igen. Hon har dock tagit pappa till sitt hjärta. Han är hennes! Dom har en speciell kontakt och har sina busritualer. För busa vill hon gärna göra, trots att hon inte är nån ungdom längre. Kela är däremot överskattat enligt Flisan!

Idag var det dock dags för Sissi att somna in. :( Hon har varit dålig ett tag och har inte velat äta. Hon har "pratat" mycket så mamma och pappa fick känslan av att hon har haft ont. Idag fick hon en spruta så hon somnade in... Veterinären kunde konstatera att njurarna var "slut", och på nåt sätt känns det bra att veta att nåt verkligen var fel.

Även om Sissi inte har bott hos mig de sista åren så har hon betytt mycket för mig. Hon var ju min "bebis" i jättemånga år. Det gör ont att hon inte finns mer... Det är baksidan med att ha djur man älskar...


Vila i frid, älskade Sissi!


//Linda - ledsen... ;(