Har insett att det inte är att vara ensamstående mamma som känns jobbigast. Mammarollen är jag trygg i, och monstret har ju en pappa oxå! En bra sådan! Så jag vet ju att monstret har det bra, oavsett var han är! Det som känns jobbigast är att ta reda på vem jag är när jag inte har monstret hos mig... 

 

Har inte varit i så stort behov av socialt liv utanför jobbet under mina år i Göteborg. Jag har tyckt att det räcker med att jobba och vara mamma. Visst har jag gjort saker men jobb och familj har upptagit det mesta av mitt liv. Så vem är JAG? Vad vill JAG? Hur blir mitt liv de dagarna (veckorna) jag inte behöver tänka på nån annan än mig själv? 

 

Jag gör mitt bästa för att ta alla chanser jag kan för att utöka min umgängeskrets, men för en ganska så blyg (jo, jag är faktiskt blyg, på riktigt) person är det ganska jobbigt... Jag vill inte vara för "på" och jag vill inte verka tråkig. Inbillar mig att alla redan har fullt upp med sitt...

 

Ja, jag vet. Det sitter i mitt huvud och det är nåt jag får jobba med. Och det gör jag. Tro mig! 

 

 

//Linda - sällskaplig!