Nä, det spelar tydligen ingen roll hur väl man tar hand om sina tänder. Tandläkarbeök blir det ändå. Och att dra ut tänder är ingen höjdare. Det var inte så hemskt längesen jag drog ut en visdomstand. Idag var det dax igen, men den här gången fick mina tänder sitta kvar. I stället var det monstret som var patient. :(

 

Han ramlade för drygt en månad sen och slog i sina tänder riktigt illa. Jag grät när jag såg honom... Tänk boxare/hockeyspelare kombinerat med misslyckad läppförstoring. Det var ingen vacker syn... Två av tänderna blev grå, alltså döda, så idag fick han dra ut dom. 

 

Han fick börja med att dricka lugnande medicin. Det var han inte jättesugen på, men han klarade det riktigt bra och snart blev han påverkad. Inte alla som får första fyllan vid fyra års ålder! ;) Han blev superfnittrig och lite slö. Efter en stund var det dax för bedövningssalva på tandköttet och sen kom sprutan fram. Han var SÅ duktig! Gnällde lite innan bedövningen tog ordentligt, men låg/satt stilla i mitt knä. När tandläkaren drog ut tänderna kände han inget! Precis som det ska vara! Och vilken tandläkare! Hon var så himla gullig! Och sköterskan lika så! Dom pratade med monstret och berömde honom hela tiden. Det kommer han dock inte ihåg, men det spelar ingen roll! Jag minns ju. 

 

Även jag fick massor av beröm och det kändes ju bra! Dom får nog se alla varianter av nervösa föräldrar. Jag var inte oberörd på nåt sätt. Det gjorde nog ondare i mig än i monstret när dom drog ut tänderna... Men det var bara att lägga dom känslorna åt sidan och fokusera på att monstret hade det bra. 

 

Efteråt fick vi vila i ett rum med en säng så dom hade lite koll på honom. Han piggade på sig ganska snabbt men sen blev han trött och somnade. Helt normalt, och när tandläkaren kom in och väckte honom så var han ok så vi fick åka hem. 

 

Han fick Alvedon när han kom hem. Tandläkarens order! Och ikväll klagade han över att det gjorde ont igen så han fick en "hutt" till. Men på det stora hela har han varit som vanligt! Skönt att det är avklarat! Nu lär han väl få gå tandlös ett par år eller så... 

 

 

//Linda - stolt mamma!