Ibland önskar jag saker. Ganska ofta faktiskt, om jag ska vara ärlig... Det blir dock önskningar av väldigt varierande sort! Igår t ex så önskade jag mig en större bil. Det är nämligen ingen självklarhet att det går att forsla hem drygt 2 m skrivbordsskiva i en Nissan Micra... Men det går! Jag önskade mig även en hiss. Eller en lägenhet på bottenvåningen. Tredje våningen utan hiss var opraktiskt när den drygt 2 m långa, tunga, otympliga skivan skulle bäras in från bilen... Men även det gick. Med hjälp av en kompis! 

 

Idag var det dax att få skivan på plats, under monstrets loftsäng. Den jäkla skivan var lika lång, tung och otymlig idag men idag hade jag ingen hjälp... Så idag önskade jag att jag hade haft sällskap. Eller att jag hade varit starkare. Och att jag inte hade haft ont i ryggen. (Vilket jag troligen inte hade haft om önskningarna om hiss eller lägenhet på bottenvåning hade gått i uppfyllelse...) Ca 2 dm längre armar hade oxå varit önskvärt! Eller nä... Det hade nog sett dumt ut... Sällskap hade varit bättre. Då hade jag lyckats på fast ytterligare en skruv. Men strunt samma! Skivan är på plats! Skruva mer kan jag göra en annan dag. 

 

Nu önskar jag att kartongen som den långa, tunga, otympliga skivan låg i kan ta sig ut till sophuset på egen hand... 

 

//Linda - i wish... 

Monstret ja... Han är faktiskt himla rolig! Kan det bero på att han är så lik mig? ;-) Han är oxå en väldigt känslig  (snart) nioåring. Utbrott utan dess like och väldigt många kloka tankar och funderingar. Det har hänt mer än en gång att jag frågat mig själv vad jag tänkte på när jag bestämde mig för att bli mamma... Hur ska jag fixa detta liksom?!? Men sen inser jag att det nog blir folk av honom oxå. Förhoppningsvis... ;-) 

 

Han är väl som många andra barn vars föräldrar har separerat. Han har fortfarande nån slags förhoppning om att jag och hans pappa ska bli tillsammans igen. Innerst inne vet han nog att det aldrig kommer att hända men han måste ändå nämna det ibland. Härom dagen, när det var dax att åka till pappa igen, lät det så här:

 

Monstret: Varför kan inte du och pappa bo ihop igen? 

Jag: Det skulle inte vara så bra eftersom vi inte älskar varandra. Och älskar man inte varandra så vill man inte bo ihop.

Monstret: Men det vore ju enklare. Då skulle vi ju slippa sakna varandra varannan vecka.

Jag: Ja, absolut. Men det funkar ju inte så. Och vad skulle vi göra med pappas nya tjej? (Sagt med glimten i ögat)

Monstret: Vad hette din första kille? Hon kan väl ta honom? 

 

Jag älskar hans logik! :-D 

 

//Linda - hellre ensamstående mamma varannan vecka... 

Jag börjar äntligen vakna till liv igen! Nytt jobb tar på krafterna och jag har helst suttit hemma all ledig tid och varit sjukt osocial. Men nu är det helt klart på väg åt rätt håll! 

 

Så idag skulle jag tränat, handlat och städat. Jahadå! Det skulle jag... Men det bidde inte riktigt så... 

 

När jag vaknade halv tio hade jag huvudvärk så jag bestämde mig för att ta en mugg kaffe, sittandes i sängen. Bra idé! Huvudvärken försvann! Men inte fasen kom jag ur sängen... Inte förrän kl 12. Då var jag hungrig så jag åt frukost. Typ... Intaget av föda gav mig lite energi så jag åkte och handlade. Jag var inte ensam på Ica Maxi... Det var fullt av folk i gångarna mellan varorna och dom blängde irriterat på mig när jag helt plötsligt vände och gick mot strömmen! ;-) Varför vara som alla andra! 

 

Efter den pärsen var jag naturligtvis helt utmattad så jag hamnade i soffan. Där sitter jag fortfarande... Det har blivit lite mer kaffe och en halvkass, förutsägbar romantisk film. Men inget städ. Och ingen träning. Men vad gör väl det! Det är ju en dag imorgon oxå! Även om inte mitt gym är öppet då... Men städa kan jag göra. Om jag orkar... ;-) 

 

//Linda - mer social men full av latmask... 

Hmm... Jag kanske är tillbaka. Men bara kanske. Har känt den sista tiden att det liksom börjat bubbla ut massa konstiga tankar och funderingar, och då brukar det vara läge att skriva lite istället... Vill ju inte skrämma slag på folk. ;-) Jag bryr mig förvisso inte jättemycket om vad folk tycker men jag kanske bör hålla hyfsat låg profil på nya jobbet. Ett tag iaf... 

 

Nytt jobb ja! Jag har tagit steget att lämna förskolan och befinner mig nu i skolvärlden istället. Mycket som är likt men ändå olikt. Väldigt olikt. Men SÅ roligt! Lätt att säga efter sju veckor... Men det är så det känns. :-D Jag hoppas det fortsätter så. Den första månaden befann jag mig i nåt vakuum. Trött, gräsligt osocial och sjukt tråkig. Nu börjar jag vakna till liv lite igen och börjar orka träffa folk även på fritiden. Eller fritid... Arbetstiderna är tyvärr ingen höjdare så det blir på helgerna jag hinner vara social. Bättre än inget! 

 

//Linda - tillbaka. Tror jag... 

Städa är inte min favoritsysselsättning. Inte alls faktiskt. Kan komma på många saker som är mycket viktigare när det är dax att städa... Plocka ögonbryn (aj!), fila naglarna, leta i naveln efter ludd... Tja, ni fattar... Men ibland händer det! Som idag!

Insåg, när jag tog fram dammsugaren, att jag har haft den i 21(!) år!!! 21 år! Alltså mer än halva mitt liv.

Alltså, antingen är det en väldigt hållbar modell eller oxå har jag helt enkelt inte slitit ut den än... Vet inte om jag borde fundera på vilket faktiskt... ;-)

//Linda - Huginägare!

Japp. Efter drygt en vecka med monstret är det nu dax för 10 monsterfria dagar. Lite semester i semestern alltså. Ingen som behöver aktiveras. Ingen som säger "mamma" 42 000 gånger varje dag. Ingen som kräver besked om vad vi ska äta de tre kommande måltiderna redan kl åtta på morgonen. Inga monsterkramar. Ingen som väcker mig och vill bli kittlad tills han kiknar av skratt.

Shit vad tomt det kommer bli! ;-)

Jag får försöka passa på att göra lite vettiga saker. Typ städa, motionera, tvätta, träffa kompisar och massa annat! Sen... Ska bara titta lite mer på Netflix och Viaplay... Och kanske ta ett glas vin... ;-)

//Linda - saknar. Och njuter!

Förr. När man var barn. Då var det mesta himla enkelt. Det kanske inte kändes så precis då, men när man tänker på det nu så var det mesta faktiskt himla mycket enklare då! Som det här med vänner t ex...

Jag och monstret var på Lekstan idag. (Det är ett sånt där lekställe där man kan rasta sina barn när det är dåligt väder och man bara vill sitta och läsa en bra bok... ;-) ) Monstret brukar börja med att gnälla lite över att han inte känner nån. I ungefär 20 sekunder. Det är ungefär så lång tid det tar för honom att hitta nån att leka med... Sen är det full fart i några timmar!

En viss skillnad om man jämför med mig, och säkert fler än mig. Det är inte lätt att hitta nya vänner som vuxen. Eller? Jag tycker det är skitsvårt! Jag är inte en sån person som bara slår mig ner vid första bästa bord bredvid nån på ett café och börjar prata eller går ensam till krogen. Nä, jag behöver tryggheten i att vara med nån när jag ska göra så avancerade saker! ;-) Annars stannar jag hellre hemma. I min lilla skyddade bubbla... Tror nog att de flesta är såna. Mer eller mindre...

Men vad tråkigt egentligen! När försvinner spontaniteten och det oblyga beteendet man hade som barn? När börjar man tänka på att passa in och inte störa? Vilken härlig känsla det måste vara, att som barn kunna leka med precis vem som helst utan att tänka på nåt annat än att man träffat ytterligare en ny vän!

Missförstå mig inte nu! Jag har vänner. Riktigt bra sådana! Vissa har hängt med sen jag var liten och andra har jag mött i vuxen ålder. Några har jag träffat där emellan! ;-) Men ibland önskar jag att jag vore lite mer spontan och oblyg! Som en sjuåring ungefär! Det krävs nog dock att resten av befolkningen oxå blev lite mer öppna och spontana. Misstänker att jag skulle upplevas som mycket märklig annars... ;-)

//Linda - man vill ju passa in liksom...

Ordet är alltså Svartklubb. 

Tja... Jag har nog bara varit på en svartklubb. Tror jag? Det känns som att minnet inte alltid är så bra när det handlar om svartklubbar... Den klubben jag VET att jag har varit på låg i Tidaholm, där jag bodde tills för snart sju år sen. Det var ett himla roligt ställe. Tyckte jag, eller vi, då. Vi, det var jag och min kompis A. På den tiden festade vi mycket. Och ofta. Alldeles för mycket och för ofta om man ska vara ärlig... Men vi var ju så unga då! ;-) Då kändes det helt ok att dela på en liter hembränt innan man gick (vinglade...) iväg till stans enda uteställe. Typ... När vi väl kommit in där brukade vi beställa en bricka shot i baren. Lakritsshot är ju gott, liksom. Så varför nöja sig med en var? Nä, lika bra att ta tre direkt. 

Det var oftast nån trubadur som spelade. Vi dansade. Och dansade. Och drack eventuellt nån mer shot. Typ en bricka till... Sen dansade vi lite till. Så där charmigt som man gör efter alldeles för mycket alkohol... Det slank säkert ner nån cider och nån Orgasm oxå.

När stans enda uteställe stängde klockan 01:00 (Ja, jag vet!!! Löjligt tidigt, men vi snackar Tidaholm här...) gick (vinglade...) vi vidare till: SVARTKLUBBEN! Även kallad "klubben" i folkmun. Den låg så lämpligt mellan A's lägenhet och stans enda uteställe, och Tidaholm är inte skitstort så vi brukade ofta gå hem till A och snygga till oss lite innan vi gick till klubben. Ja, ni vet, spraya håret, dricka en grogg till, bättra på sminkningen lite allmänt sådär... ;-) 

Sen var vi redo! Vi var ju liksom stammisar, som så många andra, så vi gled (vinglade...) förbi den långa kön i trappan! Sen drack vi lite till, av det som fanns... Då och då tog vi över bartenderjobbet oxå, för då fick vi sköta musiken. Det spelades på tok för lite Mörbyligan när vi inte stod bakom bardisken... Och så kunde vi inte ha det! ;-) När vi inte stod bakom bardisken så dansade vi... Där det fanns plats. Mellan borden, på borden, under borden... 

Klubben stängde nog vid femtiden. Tror jag? Har för mig att jag brukade komma i säng vid halv sex på morgnarna. Men minnet sviker lite... Det var ju så länge sen... Det beror nog inte alls på de kopiösa mängderna sprit jag hällde i mig... 

Alltså, jag är glad att ingen filmade oss... Jag förstår om vi uppfattades som dryga, uppkäftiga, alkoholiserade, korkade brudar... Men just då och där hade vi det skitkul! 

//Linda - äldre och lite förståndigare! ;-) 

Så: Kommentera med ett ord vad du tycker jag ska skriva om! Det kan vara allt mellan himmel och jord! Förra gången avhandlades bland annat ubåtar, späckhuggare och snöglopp! ;-) 

//Linda - skrivsugen men lite fantasilös 

Så. En halvmeter snö, 5-10 minusgrader, sol och självklart inte blåsigt. Ok? Perfekt vinterväder enligt mig! ;-) 

Nu lär det väl inte bli så... Det töar/regnar väl bort om några dagar. Och så blir det slaskigt, grått och jäkligt. Igen... Som det brukar bli. 

Men just nu njuter jag! Och är glad över att jag gjort en snöängel i år igen! (Som nån unge redan förstört genom att åka pulka rakt över... ) Ja, jag är ganska barnslig! :-D 

Sen såna där andra tillfällen... Ni vet va? Man har ju vissa behov... Dom blir ju inte direkt tillfredsställa till 100%, varken barnfri eller icke barnfri vecka... (Ja, jag är vuxen! Jag får skriva sånt! ;-) )

Idag hittade jag en väldigt stor nackdel faktiskt. Jag fick stenskott på vindrutan på min nya, fina (väldigt smutsiga...) lilla bil... En lång spricka. :-( Det måste ju fixas. Bilen ska lämnas in, men verksta'n tar inte ett dugg hänsyn till mina arbetstider! Och inte kollektivtrafiken heller! Är inte det lite dumt? ;-) Då hade det varit bra med en sambo! En sån där bra sambo som skulle säga: "Men gumman! Det är inga problem! Vi åker och lämnar din bil på morgonen och sen skjutsar jag dig självklart till jobbet! Och hämtar dig när du slutar, och så hämtar vi bilen då! Det gör inget att det blir en jätteomväg och att jag kommer lite sent till jobbet, eller att jag behöver gå lite tidigare! Jag tar igen det en annan dag!"

In my dreams... ;-)  

Jaja! Det lär lösa sig ändå! Det brukar det göra! ;-)

Och om man bortser från ovanstående exempel så ser jag nästan bara fördelar med singellivet! Himla tur det! ;-) 

//Linda - jag köpte ju för f*n ny bil för att slippa krångel! ;-) 

Jag funderar förresten på ganska många saker. Börja träna, äta bättre, spara mer pengar och seriöst börja "leta" efter en partner. Men det är så stora, krångliga saker... Jag börjar med bloggen så kanske det andra liksom ger sig med tiden... ;-p Kan ju inte göra allt på en gång! 

//Linda - funderare 

Så, jag åkte AtmosFear på Liseberg... Jäklar vad läskigt/häftigt/coolt/pirrigt (ja, listan kan göras lång!) det var!!! Jag tittade hela vägen upp. Högt som satan är det! Sen blundade jag på nervägen... Men det hisnade i magen ändå! 

När jag ändå var tuff och modig åkte jag Balder oxå! Den har jag åkt förut, men det var innan jag blev en mesig morsa... ;-) Jäklar vad jag känner mig nöjd! :-D 

//Linda - ingen liten lort!

(Lånad bild från Google) 

Monstret: Neeeeej!!! Jag vill inte åka och handla!!! Varför gjorde vi inte det direkt då? Varför åkte vi hem emellan? Varför måste du ha stumpbyxor? 

Jag: Jag kom på det nu, så vi får åka nu. 

Monstret: Nej! Du bestämmer inte över mig! Jag bestämmer över mig och du bestämmer bara över dig. 

Jag: Ok. Men då åker jag och handlar nu då. 

Monstret: Nej, det får du inte!

Jag: Men det bestämmer ju inte du! Du bestämmer över dig och jag över mig. Och jag bestämmer att jag ska åka och handla nu. Ska du följa med?

Monstret: Ok då... 

Han är för charmig det lilla livet! ;-) 

Men... Hur ska jag klara de sista veckorna på mitt nuvarande jobb? Jag har 19 barn att säga hej då till, och avsked är inte min starka sida... Vissa av barnen har jag haft hand om sen jag började, andra barn kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta... <3 Kände redan idag hur det kom en klump i halsen och rösten skar sig när jag insåg att ett av dessa speciella barn bara har en och en halv vecka kvar på förskolan innan h*n går på sommarlov. 

Bara att inse. Jag kommer vara ett känslomässigt vrak de kommande veckorna... För det är sån jag är. På gott och ont... :-/